Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Heilung-kiang - Heim, Albert - Heim, Georg - Heimatkunst - Heimbucher, W. - Heimbygda - Heimdal (mytologi) - Heimdal (studentförening)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
757
Heilung-kiang—Heimdal
758
Heilung-kiang, provins i Manchuriet, se d. o.
och A m u r.
Heim [häim], Albert, schweizisk geolog
(f. 1849). Blev prof, i geologi 1873 vid
polytek-nikum och 1875 även vid univ. i Zürich. H:s
arbeten behandla framför allt tektoniken, där
han deltagit i de grundläggande arbetena för
överskjutningsteorien för Alperna. Även i
utforskandet av glaciärerna har H. verksamt
tagit del. Av hans skrifter må nämnas
»Un-tersuchungen über den Mechanismus der
Ge-birgsbildung» (2 bd, 1878), »Handbuch der
Gletscherkunde» (1885) och det stora
sammanfattande verket »Geologie der Schweiz» (3 bd,
1918—23). Led. av sv. Vet.-akad. 1905. Ki A. G.
Heim [häim], Georg, bayersk politiker (f.
1865). Vann 1893 ekonomisk doktorsgrad i
München, var 1896—1907 realskollärare i
Ans-bach, tillhör sedan 1897 bayerska lantdagen
samt har 1898—1911 och från 1920 varit led.
av tyska riksdagen (1919—20 av tyska
nationalförsamlingen). H. tillhörde urspr.
centrumpartiet men bildade 1920 det självständiga
ehuru med centern samverkande bayerska
folkpartiet. Som högste ledare av de bayerska
bondeföreningarna och deras kooperativa
företag har han övat starkt inflytande på Bayerns
ekonomiska politik, särskilt under och efter
världskriget. Han hyllar en långtgående
bayersk partikularism, inlät sig 1919 på
förhandlingar med franska militärkretsar och
grundade 1924 en monarkistisk sammanslutning,
Bayerischer Heimat- und Königsbund. H. har
bl. a. skrivit en mycket spridd affärshandbok
för lantmän. V. S-g.
Heimatkunst [häiTnatkonst], ty., se
Hembygdskons t.
Heimbucher [häi’mbo^or], Max Joseph,
katolsk teolog (f. 1859), sedan 1891 prof, vid
lyceet i Bamberg. H. har vunnit anseende
främst genom »Lie Orden und
Kongregatio-nen der katholischen Kirche» (2 bd, 1896—97;
2:a uppl. 1907—08). Hj.H-t.*
Heimburg [hai’mbork], W., pseudonym, se
Behrens, Bertha.
Heimbygda, hembygdsvårdande förening för
Jämtland och Härjedalen, en 1923 genomförd
sammanslutning av Jämtlands läns
fornminnesförening (bildad 1886), Jämtslöjd, förening
för hemslöjd och kulturella mål (bildad 1908),
samt Jämtlands och Härjedalens
naturskyddsförening (bildad 1916). H. utgav de båda äldre
föreningarnas tidskrifter, fr. o. m. 1923 i två
dir under titeln Heimbygdas Tidskrift
(redigeras av länsantikvarien Eric Festin).
Heimdal (isl. Heimdallr), nord, myt.,
gudarnas väktare på bron Bifrost. Han behöver
mindre sömn än en fågel; han ser hundra mil
åt alla håll och lika långt om natten som om
dagen; han kan höra gräset gro och ullen
växa. Hans häst heter Gulltopp, hans boning
Himinbjorg (»himmelberget»); han äger luren
Gjallarhorn, med vilken han enl. »Vpluspa»
skall kalla till ragnarök. Vid en klippa i
havet kämpar han med Loke om Brising-
smycket. — H. står säreget skild från både
asar och vaner. Han var son till nio mödrar,
som närde honom »med jordens kraft, iskallt
havsvatten och offerblod». I »Vpluspa» kallas
människorna för »H:s söner». Han
identifieras (i inl. till Eddadikten »Rigsthula») med
guden Rig, som var stamfader för de tre
stånden, trälar, bönder och jarlar. Någon verklig
dyrkan av H. spåras knappast, men i den yngre,
kortare »Vpluspa» framträder en mystisk
uppfattning av honom. — Av H:s namn
finnes ingen säker tolkning. Man har uppfattat
honom än som en gammal solgud (H. =
världs-glansen), än som en personifikation av
regnbågen (H. = världsbågen), än som identisk
med världsträdet, världspelaren, som uppbär
himlavalvet. Litt.: U. Holmberg, »Der Baum
des Lebens» (1922); H. Pipping,
»Eddastu-dier», I (1925). E. W-én.
Heimdal, en i Uppsala våren 1891 stiftad
studentförening, vars program urspr. var att
»arbeta för en lugn och sansad
samhällsutveckling på det beståendes grund». Inför
offentligheten framträdde föreningen först 1893
med skriftserien Föreningen Heimdals
Folkskrifter samt genom föreläsningsverksamhet
i landsorten. Genom en stadgeändring 1899
angav föreningen sitt mål vara att
sammansluta studenter »till gemensamt deltagande i
det svenska folkbildningsarbetet».
Betydelsefulla initiativ togos i olika riktningar. En
statistisk undersökning av de svenska
folkbiblioteken genomfördes 1896—99, till
ledning vid deras bokinköp utgavs
»Bokförteckning för svenska folkbibliotek» (1899; ny
uppl. 1905), en bokförmedlingsverksamhet
inleddes, föreningen upprättade
vandringsbiblio-tek, läsrum för arbetare i Uppsala m. m.
Föreläsningsverksamheten, som tidtals tagit
stor omfattning, upphörde i huvudsak 1904,
sedan fasta förmedlingsbyråer uppstått dels
vid universiteten, dels inom
Folkbildningsförbundet i Stockholm. Även
folkbiblioteksverksamheten nedlades efter hand, sedan denna
angelägenhet omhändertagits av andra
organisationer. Från 1897 har föreningen försett
landsortstidningar med serier av
populärvetenskapliga (tidtals även utrikespolitiska och
skönlitterära) artiklar. Till 1901 och 1907 års
folkbildningsmöten stod H. som en av
initiativtagarna. En serie av föreningen 1905 ff.
anordnade föreläsningar i Uppsala utgavs
under titeln »Svensk politik. Föreningen
Heimdals politiska småskrifter» (1905—08; 18 n:r,
även i två bd).
Under inflytandet av de försvars- .och
utrikespolitiska frågornas alltmera
dominerande plats under åren före världskriget
prononcerade sig föreningen från 1911 som en
»sammanslutning av studenter av nationell
åskådning till samarbete inom och utom
studentvärlden» och tog i överensstämmelse
härmed verksamt del i arbetet för försvarets
stärkande. Efter en viss avmattning under
tiden närmast efter världskriget har H. de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
