Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Heliga alliansen - Heliga berget - Heliga familjen - Heliga graven, Heliga gravens kyrka - Heliga gravens orden - Heliga jungfrun - Heliga krig - Heliga landet - Heliga ligan - Heliga pillerbaggen - Heliga romerska riket av tyska nationen - Heliga skaran - Heligas samfund, De - Heliga stolen - Heliga synoden - Heliga Trefaldighets församling - Heliga tre konungar - Heliga veckan - Helige ande, Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
787
Heliga berget—Helige ande
788
För det populära medvetandet blev snart
»den heliga alliansen» symbolen av den efter
1815 inbrytande allmänna politiska
reaktionen, och dess namn har sålunda överflyttats
på de stora konferenser av stormakternas
furstar och statsmän, vilka efter
Wienkon-gressen sammanträdde för att reglera Europas
förhållanden. Med dessa konferenser hade den
emellertid intet direkt gemensamt, utan de
utgjorde en fortsättning av det förbund
mellan Ryssland, Österrike, Storbritannien och
Preussen, som under kriget mot Napoleon
avslöts i Chaumont mars 1814.
Alliansurkunden är tryckt bl. a. i »Sverges traktater med
främmande magter», X, bd 15 (1896). Litt.:
A. Debidour, »Histoire diplomatique de
l’Eu-rope», 1 (1891); W. Alison Phillips, »The
con-federation of Europé» (1914); E. Forssberg,
»Sveriges accession till den heliga alliansen»
(i Hist. Tidskr. 1928). C. H. H.
Heliga berget (lat. Mons sa’cer), kulle 20 km
n. ö. om Rom, vid Anio. Enl. en tradition skall
den förbittrade menigheten i Rom genom ett
uttåg dit 494 f. Kr. ha framtvingat
folktribu-natets inrättande (se Agrippa), genom ett
annat 449 decemvirernas störtande. (H. Sgn.)
Heliga familjen kallas de särskilt under
renässansen vanliga bildframställningarna av
Jesusbarnet, Maria och Josef (se bild 1 till
C r a n a c h). Ofta förekommer i dylika scener
Johannes Döparen (som barn; se bild till
C r e d i) samt ibland även hans moder,
Elisabet, och jungfru Marias moder, Anna (se d. o.),
m. fl. av dessa personers släktingar. E. L-k.
Heliga graven, Heliga gravens kyrka, se
Jerusalem.
Heliga gravens orden, se Ordnar.
Heliga jungfrun, se Maria, Jesu moder.
Heliga krig kallas i Greklands historia de
krig, vilka tid efter annan företogos till
bestraffande av övergrepp mot det som
gemensam nationalhelgedom betraktade och under
det amfiktyoniska förbundets (se
Amfik-t y o n e r) skydd stående templet i Delfi.
Man urskiljer tre eller fyra sådana krig. 1.
Under ledning av Kleisthenes i Sikyon mot
Krisa (580-talet f. Kr.; se Delfi, sp. 678).
2. Sparta mot fokerna, som, understödda av
Aten, sökte bemäktiga sig Delfi, 448 f. Kr.
3. Tebe och senare Filip av Makedonien mot
fokerna, 357—346 f. Kr. 4. Amfiktyonerna
och i deras uppdrag konung Filip mot
lok-rerna, 338—337 f. Kr.; detta krig ledde till
slaget vid Chaironeia. — Om muhammedanska
folks heliga krig se D j i h a d. A. M. A.*
Heliga landet, namn på Palestina.
Heliga ligan, namn på olika politiska
förbund, bl. a. 1511 den mot Frankrike riktade
ligan mellan påven Julius II, Spanien,
Vene-zia (och England) samt 1526 (h. i Cognac)
mellan Frankrike, påven Clemens XII,
Vene-zia och Milano mot kejsar Karl V.
Heliga pillerbaggen, se Pillerbagge.
Heliga romerska riket av tyska nationen
(lat. Sa’crum impe’rium Romänum natiönis Ger-
mänicae, ty. Heiliges römisches Reich deutscher
Nation), Tyska rikets off. namn 962—1806.
Heliga skaran kallades i det forna Tebe en
av Pelopidas (omkr. 378 f. Kr.) bildad
elittrupp av 300 genom innerlig vänskap
förbundna tappra unga män. Den utmärkte sig
i Tebes strider under dess storhetstid,
stupade till sista man i slaget vid Chaironeia
(338) och fick en gemensam grav. A. M. A.*
Heligas samfund, De, se Helga manna
samfund.
Heliga stolen, påvestolen; jfr K u r i a.
Heliga synoden, se Grekland, sp. 1022,
Ortodoxa kyrkan, Rumänien och
Ryssland, kyrkliga förhållanden.
Heliga Trefaldighets församling. 1. Se
B o n d k y r k a. — 2. Se Gävle, sp. 153.
Heliga tre konungar kallas de vise männen
(magerna), vilka enl. den bibliska berättelsen
i Matt. 2 kommo till Betlehem för att se den
nyfödde Messias. Tretalet beror på en
slutsats från de tre skänkerna, och konungatiteln
stammar från bibelställen i G. T., vilka
an-sågos tyda på Kristus (Psalt. 68: 30, 32; 72:
10; Jes. 49: 7; 60: 3, 10). Sedan de tre
konungarna från 400-talet blivit fast rotade i
den kyrkliga traditionen, få de även namn,
vilka, efter växlingar, fixeras till
Melchior, Kaspar och Balthasar. Jfr
Trettondagen. E. A.
Heliga veckan, se Påskvecka.
Helige ande, Den (lat. Spüritus sa’nctus;
grek, to pnéu’ma to ha’gion), teol., från en
sida sett uttryck för den kristna gudstron i
dess karakteristiska egenart, jfr
sammanställningen: Fadern, Sonen och den Helige
ande. — I G. T. förekomma skiftande tankar
om »anden» såsom gudomlig kraft. En viss
utveckling kan iakttagas. Under det att en
äldre åskådning är benägen att låta det för
anden specifika framträda i det plötsliga och
oförmodade ävensom i extatiska företeelser,
blir anden för den profetiska tankegången
närmast principen för det sedliga livet. Vid
sidan härav fattas anden ock som princip för
Guds skapande och livgivande verksamhet. —
I N. T., framför allt i de apostoliska
skrifterna, intar anden en dominerande plats.
Anden är Guds högsta gåva till de kristtrogna.
Den är ursprunget till de utomordentliga,
stundom i sällsamma former framträdande
nådegåvorna (chari’smata). Det framför allt
karakteristiska är emellertid, att anden — så
särskilt hos Paulus — oupplösligt förbindes
med den upphöjde Kristus: Guds ande är på
samma gång Jesu Kristi ande. Såsom sådan
är han det nya livets gestaltande princip.
Det kristna livet beskrives av Paulus såsom
ett liv »i Kristus», men det kan lika väl
beskrivas som ett liv »i anden»: »de, som drivas
av Guds ande, äro Guds barn», »anden» är
det nya livets aktiva, skapande och
uppehållande makt. Att »leva i Kristus» och att
»drivas av anden» äro icke två artskilda ting utan
olika uttryck för en och samma andliga
verk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
