Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Heliograf el. Fotoheliograf - Heliografi - Heliogravyr - Heliokromi el. Fotokromi - Heliolites, Heliolitidae - Heliometer - Heliopolis - Helios
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
791
Heliografi—Helios
792
fotografiskt verksamma strålarna. Man ger
vanl. instrumentet en oföränderlig fast
uppställning och kastar solstrålarna in i tuben
medelst en fullkomligt plan, försilvrad
glasspegel. Denna spegel är monterad i
förbindelse med ett urverk, med vars tillhjälp den
automatiskt vrides, så att solljuset ständigt
reflekteras i oföränderlig riktning (se Si de
rostat). Momentslutaren måste vara så
konstruerad, att man kan erhålla exponeringar på
mindre än 1hooo sek. Vill man ha en stor
solbild, där flera detaljer kunna urskiljas, kan
man, utan att ge h. alltför stora dimensioner,
införa ett s. k. förstoringssystem i närheten
av objektivets brännpunkt. Medelst dessa h.
gör man numera på flera observatorier (t. ex.
i Potsdam och i Meudon nära Paris)
regelbundna fotograferingar av solen varje dag,
då vädret tillåter det, och på denna väg ha
erhållits resultat av genomgripande betydelse
för solforskningen. — Om
spektrohelio-g r a f se d. o. och Solen. B-d.
Heliografi, »solskrift». Med h. betecknade N.
Niepce sitt medelst asfaltprocessen f. ggn 1816
tillämpade metalletsningsförfarande, medelst
vilket med ljusets tillhjälp tryckformar för
djuptryck kunde framställas (jfr F o t o m
ekan i s k a
reproduktionsförfaran-d e n). H. kallas även ett av P. Pretsch 1854
utarbetat galvanoplastiskt
gelatinbikromat-förfarande, sedermera vanl. benämnt
fotogal vanogr af i (se d. o.). Även ett på
bikromatgummits eller -äggvitans
ljuskänslighet baserat etsningsförfarande i zink eller
koppar har kallats h. J. H-g.
Heliogravyr, benämning på flera
fotomekaniska djuptrycksförfaranden och därmed
framställda avtryck. I Sverige betecknar h. vanl.
en galvanoplastisk metod, som tillämpas för
reproduktion av streckteckningar, mest
värdepapper, finare kartor o. dyl. Efter
originalbilden framställes ett sidoomvänt fotografiskt
negativ, under vilket kopieras ett med ett
kromatgelatinskikt överdraget papper (jfr
Pigmenttryc k), som sedan överföres på
en försilvrad kopparplåt och behandlas med
varmt vatten, varvid endast de av ljuset
påverkade partierna kvarbli, så att man
erhåller teckningens linjer såsom en upphöjd
gelatinrelief, vilken efter torkning göres
elektriskt ledande genom att ingnidas med
grafit-pulver. Plåten neddoppas i en
kopparsulfat-lösning och får utgöra katoden i en
strömkrets, varvid metallisk koppar utfälles på den.
Kopparfällningen skiljes från den
ursprungliga plåten och brukas — sedan den genom
på-gjutning av stilmetall fått nödvändig stadga
— som tryckform. Jfr Fotomekaniska
reproduktionsförfaranden. J. H-g.
Heliokroml el. F o t o k r o m I, fotografi i
naturliga färger. Namnet först använt av N.
Niepce för de av honom framställda
färgbilderna på klorerade silverplåtar. Numera
förstår man med h. vanl. en enl.
Lippmannför-farandet framställd färgbild. J. H-g.
Helioli’tes, Helioliti’dae, paleont., släkte
och fam. av i siluriska och devoniska
systemen förekommande tabulata koraller (se K
o-r a 11 d j u r). Flera arter förekomma i
Sveriges översilur, särskilt på Gotland. K. A. G.
Heliométer (av grek, helios, sol, och
me’-tron, mått), ett av astronomiens yppersta
precisionsinstrument, avsett för mätning av
kortare vinkeldistanser. Principen grundar sig
på användning av ett objektiv, som är delat
i två halvor, vilka, så snart de äro ställda
bredvid varandra, ge e n bild av objektet.
Förskjutas halvorna i förhållande till
varandra längs snittlinjen, ger var och en av
dem sin bild av objektet. Om
förskjutningen sker, tills bägge bilderna tangera
varandra, är den vinkel, som halvorna
förskjutits, lika stor som dubbla den synvinkel
objektet upptager i den riktning förskjutningen
har skett. — H., som uppfanns 1743 av
Sa-very och 1753 modifierades av den engelske
optikern J. Dollond (den första h. för
praktiskt bruk utfördes av den franske fysikern
P. Bouguer 1748), var urspr. avsedd för
uppmätning av solens diameter. Sedermera har
instrumentet tagits i bruk inom flera av
astronomiens grenar och bl. a. använts för
parallaxbestämningar. ’ K. Lmk.
Helio’polis, grek., solstaden. 1. Fornegyptisk
stad, varav obetydliga ruiner återfinnas vid
byn Matarije n. ö. om Kairo. Staden var
särskilt berömd för sitt soltempel, uppfört av
Amenemhet I. Dess prästerskap utövade ett
mäktigt inflytande på den teologiska
spekulationen i Egypten och stod ännu i grekisk tid
i stort rykte för sin vishet. Herodotos besökte
staden, och Platon lär ha åtnjutit prästernas
undervisning. Vid H. besegrade Selim I 1519
mamlukerna och franske generalen Kléber
1800 en turkisk här. — 4 km längre mot s.
ligger det nya H., anlagt 1906; mondän
villastad till Kairo och förlustelseplats. — 2. Se
B a a 1 b e k.
Helios, grek, myt., solguden, enl. Hesiodos
en son till titanen Hyperion och Theia; hos
Homeros kallas han Hyperion och hos senare
skalder även Ti t an och Faeton. Från sitt
palats i fjärran
östern åker han
varje dag på sin
av fyra eldiga
hästar dragna vagn
över himlavalvet,
spridande värme
och ljus över
jorden, till dess han
om aftonen
försvinner vid
oceanens motsatta
strand. Enl. en
annan myt färdas
han under natten tillbaka genom oceanen i
en gyllne bägare. I sin egenskap av solens
och dagens gud är han den allseende, för vars
öga intet kan döljas, och därför åberopas han
Helios. Hellenistisk metop
från Ilion.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
