Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Helios - Heliostat - Heliostryck - Helioterapi - Heliotrop - Heliotropin el. Piperonal - Heliotropism - Heliotropium, Heliotrop - Heliotypi - Heliozoa - Helium - Helix - Hell, Maximilian - Helladisk kultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
793
Heliostat—Helladisk kultur
794
ofta i eder och bedyranden. Hans kult i
Grekland var rätt sällsynt med undantag för
Rhodos, vars skyddsherre han var; den berömda
kolossen på Rhodos var en staty av H. Av
den bildande konsten framställdes H. körande
sitt fyrspann och med strålkrona kring
huvudet (se bild). A. M. A.*
Heliostät, se Siderostat.
Heliostryck (av grek, hélios, sol), ett
foto-mekaniskt reproduktionsförfarande för
kopiering av ritningar, kartor o. dyl. En
zink-el. aluminiumplåt överdrages med en
blandning av äggvita och bikromat samt belyses
efter torkning i kontakt med en på ett
genomlysande material (papper, kalkerväv)
utförd originalritning. Därvid garvas äggvitan
på de belysta ställena, under det att de av
ritningens linjer skyddade ställena förbli
ogarvade (jfr Fotografi, sp. 877). Plåten
behandlas därefter med vatten, varvid
metallen blottas på de icke belysta ställena,
varefter den efter torkning invalsas med fet färg
och behandlas med utspädd syra, som
bort-löser det garvade kromatäggviteskiktet,
medtagande den däröver liggande färgen. Man
får sålunda en positiv bild av fet färg, som
kan tryckas enl. den litografiska principen
(jfr Litografi). J. H-g.
Helioterapl, användande av solens ljus och
värme som läkemetod. Se S o 1 b a d.
Heliotröp. 1. (Bot.) Se Heliotropium.
— 2. (Miner.) Se Kvarts.
Heliotropln el. P i p e r o n ä 1, ett syntetiskt
luktämne, CH2O2 . C^Hs . CHO. Smpt 37° C,
kpt 263°. Påminner om heliotrop.
Heliotropi’sm, dets. som fototropism (se d. o.
och Retnings fysiologi).
Heliotropium, Heliotröp, släkte bland
de strävbladiga växterna, med över 200
arter i varma och tempererade länder. De
äro örter, sällan små buskar, med små,
rör-formiga blommor i ensidiga knippen. Flera,
bland dem H. europaeum (i Medelhavsländerna
och upp till Luxemburg), ha nyttjats som
läkemedel (mot ormbett, bölder m. m.). H.
peru-vianum odlas som prydnadsväxt i boningsrum
och trädgårdar. Ur de välluktande blommorna
framställes i Sydfrankrike den i parfymer
använda heliotropoljan. G. L-m.*
Heliotypl (av grek, hélios, sol, och ty’pos,
avtryck), benämning på flera fotografiska och
fotomekaniska reproduktionsförf aranden; en
enl. ett sådant förfarande framställd bild.
Heliozöa, zool., se Rhizopoda.
Hèlium (av grek, hélios, sol), ett
grundämne med kem. tecknet He, tillhörande
ädelgaserna. Atomnummer 2, atomvikt 4,00, spec.
v. 0,137 (luft = 1), kpt —268,5° C. Iakttaget
i solkromosfären vid solförmörkelsen 18 aug.
1868, upptäcktes h. på jorden först 1895 av
Ramsay, vilken visade, att den gas, som
utvecklas, när mineralet c 1 e v e i t löses i syror, gav
samma spektrallinjer som de i solen funna.
Förutom i solen och en hel del mineral, som
innehålla sällsynta jordartsmetaller, förekom-
Trädgårdssnäcka (bandad
och. obandad form), Helix
hortensia.
mer h. i jordatmosfären, utströmmande
jordgaser och varma källor. Det har vidare
spek-troskopiskt påvisats i fixstjärnornas atmosfär.
Heliummängden i atmosfären uppgår vid
jordytan till 0,00002 %, på 100 km höjd till 0,4 %.
De i Texas och Ontario utströmmande
jordgaserna kunna innehålla ända till 0,9 % h.
Dessa gaser bearbetas industriellt för
utvinnande av h. På grund av sin stora lätthet
(h. är blott 2 ggr så tung som vätgas) och sin
obrännbarhet har h. fått användning till
fyllning av ballonger. H. är enatomigt, ingår ej
kemiska föreningar och bildas vid radioaktiva
grundämnens sönderfallande (se A t o m). I. B.
He’lix är ett mycket artrikt släkte,
tillhörande fam. Helicidae, av klassen Gastropoda,
snäckor. Skalet, vari djuret helt kan
upptagas, är avrundat, koniskt el. stundom
tillplattat. Hithörande
former leva på land
och vistas på
skuggiga och fuktiga
ställen. Födan utgöres
huvudsaki. av
växter. Vid vinterns
inträde eller vid
långvarig torka
till-slutes mynningen av
skalet med ett lock
av kalk. Den största
av de i Sverige
förekommande arterna
är
vinbergssnäc-kan (H. pomatia),
med gult el. brunt
skal. Urspr.
infördes den i Sverige
under den katolska
tiden och anträffas
nu mångenstädes i
s. och mellersta Sverige; ätlig. Allmän i s.
Sverige är lundsnäckan (H. nemoralis), med
rödbrunt el. gulbrunt skal, ofta med smala,
mörka längsband och mörk munsöm. Norrut
till Dalarna förekommer
trädgårdssnäc-kan (H. hortensis), med vit munsöm. I
kalkstenstrakter i s. och mellersta Sverige finnes
U. lapicida med plattat skal. T. P.
Hell, Maximilian, österrikisk
astronom (1720—92). Sedan 1755 anställd vid
ob-servatoriet i Wien, gjorde H. 1768 en resa till
Vardöhus i Norge för att iakttaga
Venuspas-sagen s. å. H. anklagades för att ha
förfalskat sina observationer, men som S. Newcomb
1883 slutgiltigt uppvisade, voro anklagelserna
grundlösa. H:s observationer i Vardöhus
utgöra ett viktigt bidrag till kännedomen om
solens parallax. K. Lmk.
Hellädisk kultur, beteckning för
bronsåldern på Greklands fastland såsom skild från
den minoiska kulturen på Kreta (se K r
e-tisk kultur) och Kykladkulturen. Den
delas i tre med de minoiska ung. samtidiga
perioder. De båda första perioderna representera
en inhemsk, den minoiska mycket
underläg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
