- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 9. Gullberg - Hopliter /
797-798

(1928) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hellberg, Karl Mauritz Bernhard - Hellbom, Per Johan - Hell dig, du höga Nord - Helle - Hellebæk - Hellebard - Helleborus - Hellefors - Hellekis - Hellen - Hellener - Hellenism - Hellnistiska kulturen - Hellenistisk konst

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

797

Hellbom—Hellenistisk konst

798

utskotten vid 1918 års urtima och 1919 års
lagtima. Han var led. av andra
försvarsbe-redningen 1912—14 och av 1920 års
folkom-röstningskommitté samt ordf, i 1926 års
kommitté för förstakammarfrågans utredning.
Bland av H. väckta motioner må nämnas om
kristendomsundervisningens omläggning till
att grundas på valda bibeltexter i st. f. på
katekesen, vilken motion torde ha givit
uppslag till den 1919 genomförda ändrade planen
för kristendomsundervisning i folkskolorna,
samt om resestipendier för tidningsmän, om
gemensam valdag för riksdags- och
landstingsval. H. är sedan 1910 led. av Värmlands läns
landsting (ordf, från 1919). Han har givit
uppslag till en värmländsk folketshusfond för
anskaffande av samlings- och möteslokaler för
landsbygdens ungdom. Nära ungdomsvän till
Gustaf Fröding, har H. utgivit mycket
värdefulla »Frödingsminnen» (1925). Ths. (Gl.)

Hellbom, Per Johan, botanist (1827—
1903). Fil. dr i Uppsala 1851 och
läroverksadjunkt i Örebro 1858—93. Framstående
lavkännare. Skrev bl. a. »Nerikes lafflora» (1871).

Hell dig, du höga Nord, fosterländsk sång,
skriven 1835 av F. B. Cöster och tonsatt av
B. H. Crusell.

Helle, se A r go n a u t e r n a, sp. 41.

Hellebæk, vacker dansk by och badort vid
Öresund, Frederiksborg amt, n. v. om
Helsingör; 982 inv. (1925). Klädesfabriker.

Hellebard, se Hillebard.

Helle’borus, släkte bland
ranunkelväx-terna, igenkänt på sina 5 kvarsittande,
stora foderblad och till strutformiga nektarier
ombildade, kransställda kronblad. Hit höra
15 arter, fleråriga, giftiga örter med fot- el.
handnerviga, delade, ofta övervintrande blad,
hemma i Medelhavsländerna och Mellaneuropa.
De blomma tidigt på våren el. t. o. m. under
vintern. I Sverige odlas bl. a. den vitblommiga
H. niger, julrosor, som lämnar s. k.
svart-p r u s t r o t (se d. o.), och den grönblommiga
H. viridås. Även rötterna av bl. a. H. foetidus
och H. viridås ha varit officinella. G. M-e.

Hellefors, se Hällefors.

Hellekis, se H ä 11 e k i s.

HeTlen, grek, myt., Deukalions och Pyrrhas
son, fader till Aiolos, Xuthos (söner lon och
Achaios) och Doros samt därigenom stamfader
för hellenernas tre huvudstammar, eoler, joner
och dorer; sen genealogisk myt.

Hellener, invånare i Hellas (se d. o. och
Grekland, sp. 1020).

HellenFsm, se Hellenistiska kulturen.

Hellenistiska kulturen. Termerna h e 11
e-n i s m och hellenistisk sattes i omlopp
av J. G. Droysen för att beteckna
utvecklingen och utvidgningen av den hellenska
(grekiska) kulturen, sedan Alexander den
store under grekernas herravälde lagt
Orienten, dit den politiska och ekonomiska
tyngdpunkten överflyttades. Dess beskaffenhet
betingas därav, att grekisk kultur utbreddes över
och greker politiskt behärskade länder med

en gammal, egenartad kultur, vilken starkt
inverkade på och omvandlade den grekiska.
Starkast framträder detta på det religiösa
området, där orientaliska kulter och idéer i
stor utsträckning upptogos av grekerna. I
Orienten vande man sig vid den monarkiska
statsformen, överlämnade statens
angelägenheter åt konungen och hans medhjälpare och
uppgick i sina privata intressen och
angelägenheter. Individualismen blev förhärskande.
Vetenskapen övergick till specialforskning,
filosofien lade huvudvikten på etiken,
litteraturen blev lärd eller vände sig till utvalda
mindre kretsar (i litteraturhistorien kallas
perioden ofta den alexandrinska, då
Alexand-ria var vetenskapens och litteraturens
huvudsäte ; se Grekiska litteraturen).
Dialekterna försvunno ur litteraturspråket, som
blev enhetligt (se Grekiska språket).
Om konsten se Hellenistisk konst. I
sin hellenistiska form blev den grekiska
kulturen världskultur och erövrade även Rom. Man
tvistar om utsträckningen av termen
hellenistisk. Framstående forskare förorda att
därunder inbegripa även den romerska
kejsartidens kultur, vilken otvivelaktigt är en
fortsättning av den hellenistiska. För den
historiska redans skull synes dock lämpligast
att inskränka beteckningen hellenistisk till
tiden innan grekerna förlorat sin politiska
självständighet, d. v. s. till Alexandrias
erövring 31 f. Kr., och kalla den därpå följande
kulturen den hellenistisk-romerska. M.PnN-n.

Hellenistisk konst, den direkta
fortsättningen av den grekiska konsten. Dess
utveckling sammanhänger med den hellenistiska
kulturen (se d. o.) över huvud, ehuru orientaliska
element mindre inträngt på detta område än
på andra. H. är splittrad och i viss mån
eklektisk; den övertog äldre tiders
stilriktningar och kunnande och utvecklade dem
vidare. Då dessutom kronologien ofta är
oviss, erbjuder framställningen vanskligheter.
Här nämnas först de lokala skolorna och
därefter viktigare verk i saklig gruppering.

På övergången till h. stod Lysippos;
hans skola fortsatte utan att frambringa verk
av större betydelse; det mest bekanta var
kolossen på Rhodos, en staty av solguden av
Lysippos’ lärjunge C h a r e s. Till den attiska
skolan hör ett verk av stor skönhet från tiden
kort efter Alexander den stores död,
Alexan-dersarkofagen (se d. o. med bild). Längre fram
blevo Pergamon och Rhodos konstens
huvudsäten. Den pergamenska konsten förhärligar
i synnerhet segrarna över galaterna. Man
urskiljer en äldre skola under Attalos I (240—
197 f. Kr.) och en yngre under Eumenes II
(197—159 f. Kr.). Till den förra räknas i Aten
uppställda statyer (bevarade i kopior),
framställande fallna giganter, amasoner, perser
och galler, med vilka två berömda verk höra
samman, »Den döende gallern» (bild 3) och
»Gallern, som dödar sin maka». Den yngre
skolans storverk är den fris med gudarnas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jul 17 16:15:40 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdi/0495.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free