Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Helst, Bartholomeus van der - Helstatsförfattning - Helstatsmän - Helsted, Axel Theofilus - Helton - Helwan, Heluan - Helveg, Ludvig Nicolaus - Helvete - Helvetesmaskin - Helvetia - Helvetier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
821
Helstatsförfattning—Helvetier
822
De eviga straffen. Portalskulptur pä Notre-Dame i Paris.
skyttebilder av H. från åren 1643—56 samt
13 porträtt. Talrika museer äga
porträttmålningar av H. På Leufsta i Uppland finnas tre
porträtt, medlemmar av familjen De Geer.
H:s teckning är omsorgsfull, hans behandling
av stoffer mästerlig, färgen grann,
karakteristiken ej utan humor. Litt.: J. J. de Gelder,
»B. van der H.» (1921). A. L. R.
Helstatsförfattning, en författning, genom
vilken självständiga och autonoma länder
förenas till ett organiskt och i förhållande till
främmande makter som en enhet
framträdande helt. En sådan (da. fællesforfatning)
fanns 1855—63 i Danmark.
Helstatsmän, se Eiderdanskar.
Helsted, Axel Theofilus, dansk
målare (1847—1907). Studerade i Köpenhamn,
Paris och Italien. Målade bibliska ämnen och
genre med livligt uttryck och skarp
karakteristik av figurerna (»En deputation, som
väntar på audiens», »Friaren», »Sammanträde
i stadsfullmäktige»). Företrädd i konstmuseet
och i Hamburgs Kunsthalle. G-gN.
Helton, mus., intervallet 8:9 el. 9 : 10;
det förra kallas vanl. »stor h.» (c—d, f—g, a—h
i C-durskalan), det senare »liten h.» (d—e, g—a
i samma skala). I den tempererade
stämningen är dock alltid h. lika stor (ung. x/6
av oktaven). (T. N.)
Helwän, H e 1 u ä n, bad- oeh luftkurort i
övre Egypten, prov. Gize, på högra
Nilstran-den, 24 km s. s. ö. om Kairo; 11,022 inv. (1917).
Järnväg till Kairo. Varma (33° C)
svavelhal-tiga källor; torrt och varmt klimat. Besökes
livligt av européer. Observatorium.
Helveg, LudvigNicolaus, dansk präst
(1818—83). Blev teol. kand. 1840, fil. dr 1855
och var präst i Odense 1857—83, grundtvigian.
H. var red. av Kirkehistoriske Samlinger (1849
—52) och skrev »Den danske kirkes historie
efter reformationen» (2:a, omarb. uppl. 1857
—83) och »Den danske kirkes historie för
reformationen» (2 bd, 1857—70). 1879 blev han
teol. hedersdr. Litt.: L. Schröder, »L. H., et
mindeskrift» (1884). E. Ebg.*
Helvete (av Hel, se d. o., och vite, straff),
eg. straff hos Hel, d. v. s. i underjorden,
straff
ort efter döden. Se E s k a t o 1 o g i, sp. 1028
—29, och H a d e s. Jfr även Chr. J. Boström,
»Anmärkningar om helfvetesläran» (3:e uppl.
1864), besvarad av A. F. Beckman, »Om den
eviga osaligheten» (1864); K. F. Johansson,
»Några drag ur de indiska
helvetesföreställ-ningarna» (i Nord. Tidskr. 1895). N. S.
I konsten framställes h. under medeltiden
huvudsakligen i två sammanhang, näml, i
bilder av Yttersta domen och av Kristi
nedstigande till dödsriket. Under medeltidens
senare del avbildas h:s ingång därvid vanl.
såsom ett kolossalt odjurshuvud, emedan
Le-viatan (Job 40: 20 ff.) tolkades såsom en
personifikation av h. Med stöd av Matt. 25: 41
m. fl. bibelställen framställes elden som h:s
främsta pinomedel, stundom helt naivt genom
att visa hur de fördömda kokas i en gryta
(se Djävul, bild 5—6). Mera fantasirika
pinoscener förekomma stundom i
medeltids-konsten (se Djävul, bild 7), särskilt i
Italien, där de inspirerades av Dantes åskådliga
helvetesskildring (se bild vid art. D a n t e
A 1 i g h i e r i). Med undantag för
illustrationer till Dante är h. ett mindre vanligt motiv
i nyare tidens konst; enstaka konstnärer,
främst excentriker som Hieronymus Bosch (se
d. o. med bild), ha dock behandlat det. H. W-n.
Helvetesmaskin, för åstadkommande av en
oväntad och förödande explosion avsett
förstörelseverktyg, som är anordnat så, att
explosionen inträffar antingen vid en bestämd
tidpunkt, t. ex. reglerad av ett urverk, eller
vid det laddade och uppgillrade föremålets
öppnande hos mottagaren. G. H-r.
Helvètia, lat. namn på Schweiz. — Adj.:
Helvetisk. — Jfr Confessio.
Helvetier, en keltisk folkstam, som till
omkr. 200 f. Kr. bodde ung. i nuv. Baden,
Württemberg och’ s. Hessen, sedan mellan
Rhen, Jura och Genèvesjön (nuv. n. v. Schweiz).
58 f. Kr. drogo de västerut men besegrades
av Caesar vid Bibracte och återvände samt
kommo med Galliens kuvande år 52 under
Roms välde. Från 260 e. Kr. intogs området
av alemanner, senare delvis av burgunder, och
germaniserades (ang. tyska Schweiz). H. Sgn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
