Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Helvetiska republiken - Helvétius, Claude Adrien - Helvig (svensk drottning) - Helvig (dansk drottning) - Helvig, Amalia von, f. von Imhof - Helvig, Carl Gottfried von - Hem - Hema- (Häma-) el. Hemo- (Hämo-) - Hemagglutinin - Hemagoga, Hämagoga, Bloddrivande medel - Hemans, Felicia Dorothea, f. Browne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
823
Helvetiska republiken—Hemans
824
Helvetiska republiken, namn på Schweiz
under den av fransmännen införda
centraliserande direktorialförfattningen (1798—1803),
även 1803—14. Jfr Schweiz, historia.
Helvétius [älvesiy’s], Claude Adrien,
fransk filosof (1715—71). Var först
general-förpaktare och ägnade sig sedan som
privatman åt litterär verksamhet. H., som var en
av encyklopedisterna,
gav i skrifterna »De
1’esprit» (1758) och
»De 1’homme, de ses
facultés et de son
édu-cation» (2 bd, 1772) ett
’ångt gående uttryck
åt riktningens
allmänna sensualism, enl.
vilken det ursprungliga i
själen utgöres av
sensationer. Ur denna
grundåskådning vann
H. den uppfattningen,
att människans alla handlingar bero på
självkärlek eller strävan efter lust. Man bör nu
genom lagstiftning uppfostra människan så, att
det för henne blir lustbetonat att vilja sådant,
som står i överensstämmelse med det allmänna
bästa, vilket är den högsta etiska principen. H.
gav även i bunden form uttryck åt sin
epiku-reiska livssyn. Han har klandrats för
ytlighet och frivolitet; ett försök till
rehabilitering ges av A. Keim, »H., sa vie et son
ceuvre» (1907). H:s »OEuvres complètes»
föreligga i flera uppl. C. H-m.
Helvig, svensk drottning (d. 1324), greve
Gerhard I:s av Holstein dotter, i nov. 1276 i
Kalmar förmäld med Magnus Ladulås. Som
änka (sedan 1290) var H. bosatt på gården
Dåvö i Västmanland, vilken hon fått i
morgongåva.
Helvig, dansk drottning (d. 1374), dotter till
hertig Erik II av Sönderjylland. Hon blev
1340 g. m. Valdemar (IV) Atterdag och fick
med honom 6 barn, däribland dottern
Margareta. H. blev senare upptagen i Esrom kloster
och dog där. Sägnen om en brytning mellan
henne och konung Valdemar samt om att hon
hållits i fångenskap på Söborgs slott såsom
misstänkt för otrohet är obestyrkt. E. Ebg.*
Helvig, Amalia von, f. friherrinna von
Imhof, tysk författarinna (1776—1831),
systerdotter till Charlotte von Stein. Var
hovdam hos
hertiginnan Louise i Weimar,
gifte sig där 1803 med
C. G. von H. och
överflyttade till Sverige.
1813 lämnade
makarna Sverige, men hon
återkom 1814 och
stannade här till juli
1816. Under denna
tid gjorde hon
bekantskap med
nyromantikerna i Uppsala och
fick särskilt betydelse för Gei jer och Atterbom
såsom direkt förmedlingslänk med
Weimar-kulturen. Hon översatte utmärkt till tyska
Tegnérs »Frithiofs saga» (1826), dikter av
Geijer och Atterbom m. m. Hennes
originaldiktning, vartill hon uppmuntrades av Schiller
och Goethe, omfattar versepos (»Die Schwestern
von Lesbos», 1800, »Die Schwestern von
Cor-cyra», 1812; sv. övers. 1924), dikter och en
roman m. m. Hennes brev till Atterbom utgåvos
i sv. övers. 1915 av Hedvig Atterbom-Svenson.
Monogr. av Henriette von Bissing (1889). Jfr
Malla Montgomerys »Memoarer». R-n B.
Helvig, Carl Gottfried von,
svenskpreussisk militär (1765—1844). Tog 1781 i
Göteborg värvning som artillerist, blev 1791
underlöjtnant vid Stralsunds artilleribataljon,
kommenderades 1792 till Stockholm för att
biträda vid uppsättande av ridande artilleriet
och utnämndes 1794 till stabskapten vid detta.
1795 befordrades han till major vid Vendes
artilleri, 1802 till överstelöjtnant vid Göta
artilleri, 1805 till generaladjutant hos
konungen, överste i och inspektör för artilleriet
samt 1807 till generalfälttygmästare och chef
för allt artilleri. 1815 erhöll H. avsked ur
svensk tjänst och ingick 1816 som
generalmajor i preussisk, vilken han 1826 lämnade
med generallöjtnants grad. — H., som gjorde
sig känd som framstående vapenkonstruktör,
blev 1804 led. av Vet.-akad. och fick 1807
svensk adlig värdighet. (G. af W-dt.)
Hem, jur., se B o.
Hema- (H ä m a-) el. H e m o- (Hämo-; av
grek, hafma, blod), hörande till blod (i
sammansättningar, t. ex. hemagglutinin).
Hemagglutlnln, en normalt i blodet
förefintlig antikropp (se d. o.), vilken verkar
sam-manklumpning av de röda blodkropparna.
Efter denna samt efter hemoprecipitin- och
hemolysinreaktionerna indelas individerna i
4 stora grupper, som sinsemellan förete
biologisk och ärftlig samhörighet, A, B, AB och 0.
Reaktionen har praktisk betydelse 1) för
blodöverföringen, 2) för rasbiologiska
undersökningar och 3) för den biologiska
faderskaps-bevisningen. Tillg.
Hemagöga, Hämagöga, Bloddrivande
medel, kallades förr sådana medel, som
troddes driva blodet till slemhinnorna för att
så 1) påskynda eller öka månadsregleringen
eller 2) framkalla öppen »gyllenåder»
(blödande hemorrojder). Till 1) tjäna
thyreoidea-och ovarialpreparat vid bristande
äggstocksfunktion. Jfr Inre sekretion. (Tillg.)
Hemans [hFmonz], Felicia Dorothea,
f. B ro w ne, engelsk författarinna (1793—
1835). Debuterade med dikter (1808) och
skrev senare bl. a. den lyriska diktsamlingen
»Domestic affections» (1812), »Tales and
his-toric scenes in verses» (1819), »Welsh
melo-dies» (1822), de av djup religiös känsla fyllda
»Songs of the affectations» (1830), »Hymns on
the works of nature» (1833) och »Hymns for
childhood» (1834). Efter hennes död utkommo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
