Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hemligt utskott - Hemman - Hemmansdel - Hemmansklyvning - Hemmema - Hemmer, Jarl Robert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
837
Hemman—Hemmer
838
hälften av vardera kammaren. Genom
grundlagsändring 1921 skapades i stället en
permanent nämnd med i vissa avseenden samma
funktioner, utrikesnämnden (se d. o.).
Jfr även Sekret a utskottet. H. T-n.
Hemman, kam., en jordbruksfastighet, som
till följd av sin förmåga att bära ett visst
minimum av skatter och allmänna besvär
satts i mantal, i motsats till lägenhet,
som ej äger denna skatteförmåga. Sveriges h.
indelas efter jordnaturen ikrono-,
frälse-och skattehemman. H:s kamerala natur
har numera förlorat nästan all betydelse. Efter
de ändamål, till vilka deras avkastning varit
eller ännu är använd, ha uppkommit olika
benämningar: akademi-, hospitals-,
prebendehemman o. s. v. (A. Bm.)
Hemmansdel, jur., kvotdel av ett hemman
(se d. o.). H. har kunnat uppkomma genom
hemmansklyvning eller
ägostyckning och enl. nu gällande rätt genom laga
skifte (se Jorddelning). Men även viss
andel i ett odelat hemman, t. ex., om hemmanet
ärvts av tre syskon till lika andelar, varje
syskons tredjedel, benämnes h. I motsats till
avsöndrade lägenheter (»parceller»
enl. finländskt språkbruk) tillkomma h.
proportionella andelar i sådana hemmanets
förmåner och rättigheter som rätt till
allmänning, oskiftad skog m. m. Från hemmanet a
v-styckade områden kunna (men behöva
ej) ha andel i dylika förmåner. 0. G. Bj.
Hemmansklyvning, jur., ett hemmans
fördelande under offentlig kontroll i kvotdelar,
vilka erhålla proportionerlig andel i
hemmanets ägor såväl som i dess skatter och besvär
efter mantal (jordtal). Varje genom h.
uppkommen hemmansdel blir rättsligen en fastighet
för sig. Lagstiftningen har i flera länder, av
hänsyn till statens inkomster och
jordbruksnäringens förkovran, länge och ihärdigt
strävat att hindra en alltför långt driven
sönder-styckning av jorden. Mot dessa åsikter har
särskilt i senare tid en motsatt grundsats
gjort sig alltmera gällande, uppburen av det
sociala syftet att sätta så många som möjligt
i tillfälle att förvärva en egen jordbit, och
de sociala strävandena gå alltmer i den
riktningen att genom statens och kommunens
mellankomst möjliggöra förvärv av smärre
fastigheter till egna hem och att främja
småbruk (se Egnahemsrörelsen och S m
å-b r u k). — Med ägostyckning (se vidare
d. o.) menas delning av en fastighet medelst
utstakande på marken av gräns mellan delarna
och därefter verkställd beräkning av dessas
värden.
I äldre svensk lagstiftning verkade redan
släktens intresse till jordegendomens
bibehållande någorlunda odelad. Under 1500- och
1600-talet föreskrevs, att hemman ej finge
klyvas, utan den störste delägaren i
hemmanet skulle ha lösningsrätt; endast om
hemmanet prövades så gott, att flera kunde därpå
bärga sig och kronans inkomster därigenom
förbättras, skulle delning kunna medgivas.
Senare stadgades ett minimum av jord, som
man skulle få äga utan att vara underkastad
lösningsrätt och som sålunda blev en gräns
för h. Detta minimum sattes 1684 till ^4 av
ett skattehemman utom i bergslagen, där
mindre delar tillätos. Karl XII upphävde
1718 dessa klyvningsförbud, men de gamla
grundsatserna återinfördes redan 1721 och
omfattades även av 1734 års lag. Förbudet
mot h. gällde emellertid icke frälsejorden.
Mot 1700-talets mitt medgavs rätt att klyva
hemman i större utsträckning, och på denna
liberalare ståndpunkt bibehöll sig
lagstiftningen till 1827 (k. f. 19 dec.), då man i
lagstiftningen införde begreppet besutenhet
(se d. o.) och fordrade, att hemman ej skulle
få klyvas, om ej åbon på varje del kunde
anses besuten, d. v. s. av sin hemmansdels
avkastning under vanliga år påräkna
bärgning och utgöra utskylder. Säterier och andra
frälsehemman skulle fritt få klyvas. Dessa
grundsatser upprepades i k. f. 6 aug. 1864
(för vissa delar av Dalarna stadgade k. kung.
18 febr. 1859 särskilda bestämmelser). 1881
medgavs, att alla enskilda och vissa
krono-hemman skulle få klyvas till vad hemmantal
som helst. Samma bestämmelser återfinnas i
lagen om h., ägostyckning och jordavsöndring
27 juni 1896 (vari medgavs ytterligare
jorddelning under form av ägostyckning). 1928
uppgick h. i den art jorddelning (se d. o.),
som heter lagaskifte. K. H. B.*
He’mmema, namn på fartyg i sv.
skärgårdsflottan efter landskapet Hämeenmaa
(Tavast-land) i Finland. Se Skärgårdsflotta.
Hemmer, JarlRobert, finländsk
författare (f. 1893 18/ø). Blev student 1912, fil. kand.
1917, vistades 1914 i Ryssland för
språkstudier och har tidtals varit skollärare. H.
är en av de främsta
bland Finlands yngre
svenskspråkiga
skalder. Han debuterade
1914 med
diktsamlingen »Rösterna», som
följdes av »Pelaren»
(1916), »Ett land i
kamp» (1918) och
»Prins Louis
Ferdinand» (1919) samt
novellerna »Fantaster»
(1915) och
»Förvandlingar» (1918). De
löften dessa böcker givit infriades fullt i
diktsamlingen »Över dunklet» (1919), som
klart visar de bärande dragen i H:s
författarindividualitet: den rika, omedelbara
ingivelsen, den djupa, romantiskt färgade
vördnaden inför diktarinspirationens
mysterium, den hängivna skönhetsdyrkan,
medkänslan med människornas lidanden men
samtidigt ock beundran för det heroiska
handlandet. I denna samling ingår bl. a. hans
kantat vid Abo akad:s invigning, »Jordens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
