Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hemmer, Jarl Robert - Hemmesdynge (Hemmingsdynge) - Hemmesjö - Hemmet för gamla - Hemming (biskop) - Hemming Henriksson - Hemming Nilsson - Hemmingsdynge - Hemmingsen, Niels - Hemmingstadt - Hemo-, Hämo- - Hemofili (Hämofili) - Hemoglobin, Hämoglobin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
839
Hemmesdynge—Hemoglobin
840
sång». 1920 utgav han berättelsen »Onni
Kokko», som i en anda av varm, vidsynt
mänsklighet och med inträngande psykologi
behandlar motiv från frihetskriget 1918. H:s
senaste verk äro novellerna »De skymda
ljusen» (1921), diktsamlingen »Väntan» (1922),
ett h. »Lyriska översättningar» (1922; från
ty. och ry.) och eposet »Rågens rike» (1922),
skådespelet »Med ödet ombord» (1924; uppf.
i Helsingfors) och berättelsen »Fattiggubbens
brud» (1926), en skildring av religiöst själsliv,
närmast byggd på religiösa rörelser i nutidens
Österbotten, över huvud visar H:s senaste
diktning en allt starkare upptagenhet av
etiska spörsmål. G-r C.
Hemmesdynge, förr Hemmingsdynge,
socken i Malmöhus län, Vemmenhögs härad, på
Söderslätt, strax n. om Smygehuk; 8,71 kvkm,
416 inv. (1928). 820 har åker; skog saknas.
Ingår i H. och S. Aby pastorat i Lunds stift,
Vemmenhögs kontrakt.
Hemmesjö, kommun i Kronobergs län, Konga
härad, ö. om Växjö; 60,78 kvkm, 824 inv.
(1928). Är en av höjdryggar genomdragen,
ganska sjörik skogsbygd. 626 har åker, 3,693
har skogs- och hagmark. I s. vid Ärydsjön
ligga Äryds säteri och bruk. H. ingår i H.
med Tegnaby församl., pastorat i Växjö stift,
Konga kontrakt. — H. ödekyrka, med
absidkor, är en av Smålands äldsta stenkyrkor,
trol. från omkr. 1100, restaurerad 1924—26.
Hemmet för gamla, se Sällskapet De
gamlas vänner.
Hemming, biskop i Finland (omkr. 1290—
1366). Blev 1338 biskop i Äbo; intar en
framträdande plats i Finlands medeltida
kyrkohistoria. Han inrättade domprostämbetet i
Åbo, vårdade sig om och utvidgade
kyrkogodsen samt utgav 1352 en samling
kyrkostad-gar, »Statuta», Finlands första kyrkoordning.
H:s beatifikation försiggick i form av en
högtidlig skrinläggning i Äbo domkyrka 1514,
men hans kanonisation omintetgjordes genom
reformationens mellankomst.
Hemming Henriksson, finländsk
psalmförfattare (d. omkr. 1620). Var kyrkoherde i
Masku och utgav en finskspråkig psalmbok
(omkr. 1610; ny uppl. 1639) samt en finsk
övers, av »Piae cantiones» (1616).
Hemming Nilsson, ärkebiskop (d. 1351).
Valdes som domprost i Västerås till
ärkebiskop i Uppsala 1341. Genom personligt
besök hos påven fick han 1342 valet stadfäst.
I sitt ämbete visade han mycken drift och
klokhet. Därom vittna bl. a. hans
visitations-resa genom Norrland ända upp till Torneå och
det genom hans försorg tillkomna »Registrum
ecclesiæ Upsaliensis». E. M. R.*
Hemmingsdynge, se Hemmesdynge.
Hemmingsen, N i e 1 s, dansk teolog (1513
—1600). Var bondson från Lolland, studerade
1537—42 i Wittenberg och blev där
Melanch-thons lärjunge. 1543 blev H. prof, i grekiska,
1545 i dialektik och 1553 i teologi vid
Köpenhamns univ. samt var från 1572 universite-
tets vicekansler. Vältalig och skarpsinnig,
blev H. en av sin samtids mest ansedda
teologer och fick hedersnamnet »Danmarks
all-männe lärare». Hans många lärda arbeten
utmärka sig för
klarhet och stilistisk
elegans. De berörde alla
teologiens områden
utom kyrkohistoria.
Utom en rad
bibelkommentarer utgav H.
de båda
bekännelseskrifterna »Tabella de
coena Domini» (1557)
och »25 fremmed
artik-ler» (1569), vilka
sistnämnda varje
utlänning måste svärja på
för att få bosätta sig i Danmark, samt vidare
metodläran »De methodis» (1555), den
dogmatisk-etiska handboken »Enchiridion
theologi-cum» (1557), en latinsk evangeliepostilla (1561),
den första protestantiska pastoralteologien
(»Pastor», 1562), en förklaring till den
kristliga trosläran (»Livsens vej», 1570) m. m.
Betydande vetenskapligt värde hade hans
folkrättsliga skrift »De lege naturæ» (1562). Mot
slutet av sitt liv föll H. trots sitt stora
anseende offer för renlärighetsnitet hos den
dåtida luterska ortodoxien. Då han i en skrift
1574 hade givit uttryck åt sin sympati för
den calvinska nattvardsläran, lät Fredrik II
av sina tyska släktingar förmå sig att
avskeda honom (1579). H. tillbragte sina sista
år som kanik i Roskilde. P. E-t.
He’mmingstadt [-/tat], by i preuss. prov.
Schleswig-Holstein, vid järnvägslinjen
Itze-hoe—Heide. Vid H. vunno Dithmarschens
bönder 17 febr. 1500 en seger över danskarna.
Hemo-, H ä m o- (av grek. häi’ma, blod),
hörande till blod (i sammansättningar).
Hemofill (Hämofili; av grek. hai’ma,
blod, och fili’a, vänskap), med., blödarsjuka.
Hemoglobin, Hämoglobln (av grek,
hal’-ma, blod, och lat. glo’bus, kula),
färgsubstansen i de röda blodkropparna. H. är något
olika sammansatt hos olika djurarter. Venöst
blod är rikt på h.; i lungorna oxideras detta
till oxihemoglobin, vilket sedan i kroppen
avger syre (jfr Andning och Blod). H.
upptar lätt koloxid och övergår då i
koloxid-hemoglobin, som är otjänligt för
syretransport. Härav förklaras koloxidens giftighet.
H. är en polymerisationsprodukt (se P
o-lymerisation) av hemokromogen.
Detta åter är en kemisk förening mellan ett
rött färgämne och äggviteämnet g 1 o b i n.
Genom oxidation av färgämnet erhålles en
produkt, som fått namnet hem. Med
saltsyra bildar denna en saltartad förening,
kallad h e m i n. Behandlas h. vid närvaro av
luft med syror, erhålles en kristalliserad
oxi-dationsprodukt (hematin). H. innehåller
järn. Avspjälkas detta ur hem eller hemin,
erhålles den järnfria produkten h e m o p o
r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
