- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 9. Gullberg - Hopliter /
869-870

(1928) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik den helige (Finlands nationalhelgon) - Henrik Fågelfängaren - Henrik Harpestreng - Henrik Julius - Henrik Karlsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

869

Henrik Fågelfängaren—Henrik Karlsson

870

en kort tid biskop i Uppsala. Sin största
betydelse fick han genom den finländska
kyrkans grundläggning. Som organisatör och
uppbärare av korstågsidén, vilken just vid denna
tid av flera allmänkyrkliga orsaker kraftigt
slagit igenom vid Östersjön och i Norden,
kom H. med Erik Jedvardsson till Finland,
sannolikt 1155. Trol. ljöt han där döden efter
en våldgästning genom förvållande av
storbonden Lalli 20 jan. 1156 nära
Lähteen-kylä i Kjulo, vid en holme, på vilken
sedermera ett medeltida minneskapell uppfördes.
Medan traditionerna om Erik Jedvardssons
seger vid Äbo och finnarnas dop vid Kuppis
m. m. äro helt unga, bära uppgifterna om
Lalli och »Lallis bolstad» (vilka även vinna
stöd i vissa arkeologiska omständigheter)
samt om biskopens verksamhet och död helt
verklighetens prägel (noggrann lokalisering i
en från 1200-talets slut härrörande finsk
minnesång och en med denna samtidig legend).
— Sin största ryktbarhet vann H. likväl som
Finlands nationalhelgon. Dyrkad redan på
sin dödsplats i Kjulo och i Nousis, blev H.
(trol. utan kanonisering) genom högtidlig
translation, antagl. på 1290-talet, strax efter
Västkarelens erövring, Äbo domkyrkas
skyddshelgon. Med Åbodomens och det finländska
stiftets tillväxt utvecklades Henrikskulten
oavbrutet, och hans fester (20 jan. — i
Skandinavien 19 jan. — och 18 juni), i synnerhet
Hindersmässan (Henriksmässan) i jan., firades
överallt i landet som nationella kyrkliga
högtidsdagar. H:s reliker förvarades, inlagda i
ett skrin, i Äbo domkyrka ända till 1720, då
de togos av ryssarna. Över hans grav i-Nousis
lät biskop Johannes II Petri uppföra en vård
och biskop Magnus Tavast ett dyrbart
ceno-tafium och underbyggnad, ornerad med
graverade bronsplåtar, varpå framställdes
martyren, hans verksamhet och underverk (se
vidstående bild). H:s avhuggna, ringprydda
finger återges i Äbo domkapitels sigill, hans
namn på medeltida Åbomynt och hans bild
i ett stort antal kyrkor. J. J-a.

Henrik Fågelfängaren, ohistorisk
benämning på tyske konungen Henrik I (se sp. 866).

Henrik Harpestreng, dansk kanik och
läkare (d. 1244). H. tyckes ha studerat i
Sa-lerno och Orleans samt var läkare hos konung
Erik (IV) Plogpenning. Han nämnes som
författare till några örte- och läkarböcker,
byggda på latinska verk och i viss mån
betecknande ett framsteg utöver tidens
övertro. H:s läkarbok utgavs 1826 av Chr.
Mol-bech, hans örte-, sten- och kokböcker 1908—20
av Marius Kristensen. P. E-t.

Henrik Julius, hertig av
Braunschweig-Wol-fenbüttel (1564—1613), en av Braunschweigs
dugligaste regenter och enl. samtidens mening
Europas lärdaste furste, särskilt berömd för
sina djupgående juridiska och teologiska
kunskaper. Han var även verksam som arkitekt
och diktare. För en vid hans hov anställd
trupp av s. k. engelska komedianter (se d. o.)

Henrik den helige. Graverad bronshäll från Henriks
grav i Nousis.

skrev han 1593—94 elva dramer på prosa,
vilka visa inflytande dels från det engelska
dramat, dels från det tyska fastlagsspelet och
Hans Sachs. H. döljer sig under pseud. H
i-b a 1 d e h a. Påverkan från ett av hans
skådespel har uppvisats i Magnus Olai
Asterophe-rus’ (se d. o.) drama »Tisbe». O. W-n.

Henrik Karlsson (lat. Henrlcus Cäroli),
ärkebiskop i Uppsala (d. 1408). Var bördig från
Åbo stift och säges länge ha tillhört Birgittas
umgänge i Rom. Han valdes 1383 till
ärkebiskop, slöt sig vid brytningen efter Bo
Jonssons död till det nationella partiet och deltog
i de viktigaste uppgörelserna med drottning
Margareta. Han bevistade det ryktbara
uni-onsmötet i Kalmar 1397 och Eriks av
Pommern kröning samt var en av de tio
svenskar, som satte sina sigill under det tilläm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jul 17 16:15:40 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdi/0545.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free