Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Karlsson - Henrik Lejonet - Henrik Raspe - Henriksdal - Henrik Sjöfararen - Henrik Skatelar - Henriksson, Fritz - Henriksson, Johannes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
871
Henrik Lejonet—Henriksson
872
Henrik Lejonet.
Liggande staty på hans gravvård
i Braunschweig.
nade unionsdokumentet. Han synes ha med
intresse ägnat sig åt sin ekonomi och blev en
förmögen man. Ehd.*
Henrik Lejonet (ty. Ileinrich der Löwe;
1129—95), son till H. den stolte, hertig av
Bayern och Sachsen. Kom 1142 i besittning
av Sachsen men erhöll först 1156 det
förminskade Bayern av sin
kusin kejsar Fredrik
I. H. företog under
flera år erövrings- och
omvändelsetåg mot
slaverna i
Nordtyskland. Han
privilegierade det nyanlagda
Lybeck och slöt för
dess räkning fördrag
med Knut Eriksson
av Sverige och (1163)
med Gotlands allmoge.
H:s maktsträvanden i
Sachsen framkallade
opposition, och
vänskapen med kejsaren
kallnade. H. deltog ej
i Fredriks tåg till
Italien 1174. Sedan H.
fyra gånger uteblivit
från utlysta riksdagar,
förklarades han i akt
och fråndömdes sina
län 1180 samt måste
1181 underkasta sig
kejsaren. S. å. återfick
han sina arvegods i
Braunschweig och
Lü-neburg. Från
landsflykten i England fick
han återkomma 1185.
H. reste sig åter 1189
och 1192 men dog för-
likt med hohenstauferna. H:s son Otto IV blev
tysk kejsare; från en annan son, Vilhelm,
härstammar huset Braunschweig-Lüneburg
(Hannover). H:s dotter Gertrud blev 1177
förmäld med Knut VI av Danmark. Jfr även
Fredrik I, sp. 1097—98. — Av den rika
litt. om H. märkas ty. monogr. av J. Haller
(1911), M. Philippson (2:a uppl. 1918); F.
Gü-terbock, »Neuere Forschungen zur Geschichte
Heinrichs des Löwen» (1920); K. Hampe,
»Deutsche Kaisergeschichte» (5:e uppl. 1923)
och »Herrschergestalten des deutschen
Mittel-alters» (1927). (B. H-d.)
Henrik Raspe, lantgreve av Thüringen, tysk
konung (före 1200—47). Valdes 1246 av de
andliga furstarna (därför kallad Pfaffenkönig,
»prästkonung») till motkonung mot Fredrik
II, lyckades s. å. besegra dennes son konung
Konrad vid Frankfurt a. M. men uppnådde
trots detta ingen makt. Monogr. av R. Malsch
(1911). (Å. S-n.)
Henriksdal, industrisamhälle i Nacka
socken, Stockholms län, vid Hammarbyleden och
H:s station på Saltsjöbanan. Nämnas må
Henrik Sjöfararen. Efter
miniatyr från omkr. 1450.
a.-b. Henriksborgs fabrikers och Svenska
olje-slageri-a.-b:s oljeslagerier samt Rylander och
Rudolphs fabriks-a.-b:s tekniska fabrik.
Henrik Sjöfararen (port. Dom Ilenrique el
Navegador), infant av Portugal (1394—1460),
son till konung Johan I. H., som deltagit i
striderna mot morerna i Marocko och utmärkt
sig vid Ceutas erövring 1415, fattade härunder
intresse för
Afrikas utforskande. I
Sagres, där han
re-siderade som
ståthållare över
»ko-nungariket»Algarve,
upprättade han
Portugals första
astronomiska observato-rium och en
sjöarsenal samt drog
försorg om utbildande
av skickliga sjömän
och matematiker.
Nästan årl. utsände
han, vanl. i
egenskap av stormästare
över Kristusorden,
expeditioner mot s.,
varunder Porto Santo och Madeira
återupptäcktes och Afrikas kust ned till
Senegam-bien ävensom Azorerna och Kap Verde togos
i besittning. Det är H:s förtjänst, att
portugiserna började de forskningsfärder, som efter
hans död ledde till upptäckten av sjövägen till
Indien. Litt.: R. Beazley, »Prince Henry the
Navigatör» (1895); Arnold Norlind, »Henrik
Sjöfararen, hans män och hans karaveler»
(1918). O.Sjn.
Henrik Skatelar (Skadelår), dansk prins (d.
1134), sonson till konung Sven (II) Estridsen.
Han hyste avund mot sin kusin Knut Lavard
och var otvivelaktigt upphovsmannen till och
verksam deltagare i mordet på denne 1131.
H. övertalade konung Nils att återkalla sonen
Magnus från landsflykten och framkallade
därigenom det inbördeskrig, som slutade med
slaget vid Fotevik 1134, där både H. själv och
Magnus Nilsson stupade (se F o t e v i k e n).
H:s son Magnus blev svenske konungen Erik
den heliges baneman. E. Ebg.*
Henriksson, Fritz, tidningsman (f. 1872
3«/5). Var 1893—99 redaktionssekr. i
öresunds-posten samt 1899—1903 korrespondent i Berlin
och 1913—19 i London till flera svenska
tidningar. Under världskriget var H.
krigskorrespondent på ententesidan vid västfronten.
Sedan aug. 1919 är han legationsråd och chef
för Utrikesdep:s pressbyrå. H. har i bokform
skrivit bl. a. »Från det moderna Tyskland»
(1901), »England i världskriget» (1917) och »Med
Sveriges kronprinspar genom Amerika» (1926).
Henriksson, J ohannes, skolman,
botanist (f. 18 5 3 28/i), skolföreståndare, slutligen
i Dals-Rostock. H. är en banbrytare i fråga
om apoteksväxtodling på svensk mark och har
skrivit bl. a. »Handledning vid insamling och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
