Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herakleitos - Herakles, Herkules
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
881
Herakles
882
sof (omkr. 540—omkr. 480 f. Kr.). Tillhörde
Efesos’ förnämsta familj och säges ha avstått
sin ärvda kungavärdighet. På grund av sina
ofta paradoxalt formade filosofiska
aforismers knapphet har han kallats »den dunkle»,
och man har velat härleda hans filosofis
svårbegriplighet ur hans aristokratiska förakt för
den stora hopen. — H. utgår ifrån ett
förnekande av all varaktighet; »allt flyter»
(pa’nta rei), så att man ej ens kan sätta ned
foten två gånger i samma flod. Men han
tvingas även till den konsekvensen, att
förändringen själv är ett slags urämne, som ger
innehåll åt allt, och han har benämnt detta
förnuftet, naturlagen och urelden. Enär allt
ständigt förändras, innehåller allt motsatta
bestämningar, emellan vilka tvedräkt råder,
varför H. sätter striden som alltings fader.
Men i denna disharmoni finns dock även en
harmoni, som håller alla ting tillsammans.
I en av sina mest typiska aforismer hänvisar
H. till bågen och lyran såsom lärorika
exempel på att det spända och motsträvande
förenas till enhet. Han var sannolikt den förste,
som i naturföreteelserna såg på en gång
föränderlighet och lagbundenhet. H. anser, att
urelden själv är det högsta goda för
människan, liksom den är det i henne inneboende
förnuftet. Kunskapen vinnes genom
tänkandet och ej genom sinnena, som äro dåliga
rådgivare för barbariska själar. H:s filosofiska
system har behandlats bl. a. av
Schleier-macher, Hegel (som anser sig i sitt system
ha upptagit H:s grundtankar) och av F.
Las-salle. Se H. Diels, »Herakleitos von Ephesos»
(2:a uppl. 1909), där H:s fragment återges,
och Th. Gomperz, »Griechische Denker», I (4:e
uppl. 1922). C. H-m.
He’rakles, H e’r k u 1 e s (grek. Herakles, lat.
Hercules), grek, myt., en son till Zeus och
Alkmene, den argiviske konungen Amfitryons
gemål, samt tvillingbror till Ifikles,
Amfitryons egen son med Alkmene. H. föddes och
växte upp i Tebe. Heras hat förföljde honom
redan i hans spädaste ålder; hon sände mot
honom två ormar, som han ströp med sina
barnahänder. Som yngling dödade han ett
lejon och drog av dess hud, vilken han
sedermera bar som sin ständiga dräkt. Konungen
i Tebe gav honom sin dotter Megara till
äkta, men i ett anfall av vansinne, sänt av
Hera, dödade han sin maka och sina barn
med henne. Oraklet i Delfi föreskrev honom
att för att sona sin skuld träda i tjänst
hos konung Eurystheus i Tiryns. På
Eurys-theus’ uppdrag utförde H. tolv bragder: han
dödade 1) det nemeiska lejonet (vid
Nemea i Argolis) genom att kväva det i sina
armar, emedan det ej kunde såras med vapen,
och 2) den lerneiska hydran el.
vattenormen, ett vidunder, som hade sitt tillhåll
i träsken vid Lerna, s. om Argos. Varje gång
H. avhögg ett av dess många huvuden,
uppväxte två nya, tills han fann utvägen att
bränna såret med eld. Han understöddes där-
Bild 1. Den farnesiske
Herakles.
vid av sin trogne vän och vapendragare lolaos,
en son till Ifikles. 3) På berget Erymanthos i
Arkadien fångade H. det erymantiska
vildsvinet levande. 4) Han fångade den
guldhornade,
Arte-mis tillhöriga
kery-nitiska hinden
på berget Keryneia
i Arkadien. 5) På
en enda dag, genom
att inleda en flod,
rensade H. den
eli-ske konungen
Au-ge i a s’ stall, där
3,000 nötkreatur i
30 år varit
uppställda, utan att
stallet rengjorts. 6)
H. dödade de
män-niskoätande fåglarna vid
Stym-f alisk a sjön i
Arkadien. H.
fångade 7) tjuren på
Kreta, vilken
Po-seidon låtit
uppstiga ur havet, och
8) den trakiske
konungen D i o m
e-d e s’ m ä n n i s k
o-ätande hästar.
9) H. rövade ama-
sondrottningen Hippolytes gördel. H.
hämtade 10) den tregestaltade jätten Geryons
boskapshjordar på ön Erytheia i fjärran
västern och 11) de gyllene äpplena från
Hesperidernas trädgårdar. 12) Den sista och
svåraste bragden var upphämtandet från
underjorden av hunden Kerberos (Cerberus),
vars åsyn så skrämde Eurystheus, att H.
genast måste bära den tillbaka.
H. utförde många andra storverk. Han
stred med kentaurerna på berget Foloe i
Arkadien och besegrade i Libyen jätten Antaios
genom att i sina armar lyfta honom upp från
jorden. Vidare deltog H. i argonautertåget
och i gudarnas strid mot giganterna, räddade
Hesione, som av sin fader, konung Laomedon
i Troja, blivit utsatt att förtäras av ett
havs-vidunder, samt befriade den fjättrade
Prome-theus och den i underjorden fångne Theseus
Bild 2. Herakles dödar Busiris och hans män.
Jonisk vasmålning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
