Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herat - Hérault (flod) - Hérault (departement) - Hérault de Séchelles, Marie Jean - Herba - Herbarium - Herbart, Johann Friedrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
889
Herat—Herbart
890
Herät, stad i n. v. Afganistan, i Heri-ruds
dalgång, under 34° 22’ n. br., 62° 3’ ö. Igd,
808 m ö. h. Är en av Irans äldre städer,
belägen i korsningen av gamla handelsvägar
(Persien—Indien, Turan—Seistan), och
räknades förr till Chorasan. H. var en glänsande
storstad under ghoriderna (1150—1206),
jämnades med jorden av Djingis-kan (1220),
förstördes ånyo av Timur 1383 men
uppblomstrade åter och var under sultan Husein (1487—
1506) ett huvudsäte för österlandets konst
och litteratur; praktfulla ruiner från denna
tid n. om staden (rester av moskén Mosella,
kungl. palats). Under följ, århundraden hörde
H. under Persien samt ödelädes flera gånger
av turkmener och ösbeger, kom i mitten av
1700-talet till afganerna och var 1818—63 ett
självständigt afganskt emirat. Efter
införlivandet med det övriga Afganistan är H.
huvudstad i provinsen H. Staden ligger 6
km n. om floden, omgiven av ett imponerande,
i fyrkant byggt ålderdomligt murverk. Den
främsta byggnaden i stadens inre är den
fordom praktfulla moskén Meschid-i-Juma. På
den jämna, rikt bevattnade slätten kring H.
ligga talrika byar mellan vingårdar och fält.
I staden tillverkas rockar och mössor av
lammskinn, svärd och mattor. Befolkningen är
starkt blandad (perser, afganer, tadjiker m. fl.).
H:s befolkning uppges i Statesman’s
Year-book till 121,000 pers.; i H. torde då inräknas
närmaste omgivning. Se bild vid
Afganistan, sp. 213.
Hérault [erå’], flod i s. Frankrike, från Mont
Aigoual i Cevennerna till Medelhavet nedanför
staden Agde; omkr. 175 km lång. Är i övre
loppet en vild bergflod, flyter i nedre loppet
genom en bred dal, kanaliserad från Agde.
Hérault [erå’], dep. i s. Frankrike, vid
Medelhavet; 6,224 kvkm, 500,575 inv. (1926);
huvudstad: Montpellier. Genomflytes av
floderna Hérault och Orb samt fylles i det inre
av randbergen till Centralmassivet, vid kusten
jämna slätter och strandsjöar. H. är
Frankrikes vinrikaste dep.; huvudort för vinhandeln
är Béziers. Betydande silkesmaskavel.
Hérault de Séchelles [erå’ do sejä’l],
Marie Jean, fransk revolutionsman (1759—
94). Var 1789 generaladvokat vid
parlamentet, slöt sig till revolutionen och deltog i
stormningen av Bastiljen. H. tillhörde
lagstiftande församlingen och konventet, för
vilket han flera ggr var president; han slöt sig
1794 till Danton och giljotinerades samtidigt
med denne. Biogr. av É. Dard (1907).
He’rba, lat. (plur. he’rbae), ört, betecknar
inom farmakognosien den särskilda drogform,
som består av torkade örtstånd eller stjälkar,
blad och blommor, mer eller mindre blandade
med varandra. Några herbae äro upptagna i
Sv. farmakopén, t. ex. H. absinthii (malört),
H. hyssopi (isop), H. lobeliae (lobeliaört), II.
thymi serpylli (backtimjan) och II. thymi
vul-garis (timjan). De användas till beredning av
tinkturer, kryddor o. s. v. C. G. S.
Herbarium, systematiskt ordnad samling
pressade och torkade växter, vanl. uppfästa
på papper; kallades av Linné herbarium
vi-vum, medan herbarium då betydde en
samling växtavbildningar. (G. M-e.)
Herbart, Johann Friedrich, tysk
filosof (1776 4/3—1841 14/a)- Som student i Jena
hörde H. Fichte men ställde sig tidigt i
opposition emot dennes och Schellings åskådningar.
1805 blev han e. o.
prof, i filosofi och
pedagogik i Göttingen
och fick 1809 en
professur i samma ämnen
i Königsberg. Han
återvände dock 1833
till univ. i Göttingen.
Personligen skildras
H. som en av sedligt
allvar genomträngd
människa. »Det
kategoriska imperativet
var personifierat i
ho
nom.» Hans filosofi är saklig, samvetsgrann
och metodisk, hans framställningssätt något
torrt. Lika skarpsinnig som han är i sin
kritik, lika blind tycks han vara för de
påtagliga svagheterna i det egna systemet.
H. betecknar sig själv som en kantian, fast
av år 1828. Han förkastar försöket att i
filosofien deducera fram verkligheten och
anser i stället, att denna vetenskaps uppgift är
att bearbeta begrepp. Den har således
samma objekt som de andra vetenskaperna och
skiljer sig ifrån dem endast i fråga om
metoden. Filosofiens första del är logiken, som
H. fattar som en formell vetenskap och som
har till uppgift att göra begreppen klara och
tydliga. Men den verkliga
begreppsbearbet-ningen utföres i metafysiken och estetiken,
av vilka den första motsvarar den teoretiska
filosofien och den andra, som behandlar
värdebegreppen, den praktiska. — Metafysikens
delar äro metodologi, ontologi, synekologi
(vetenskapen om tid och rum) och eidologi
(vetenskapen om ei’dola, bilder). Naturfilosofien
är en användning av synekologiens principer,
liksom psykologien av eidologiens. I
ontolo-gien, vetenskapen om varat, kritiserar H. en
mängd erfarenhetsbegrepp, och ur denna
kritik kan man få fram hans egen positiva
uppfattning av varat. Det måste näml, ges ett
vara, som ligger bakom och under
erfarenheten, och detta kan ej — som Fichte antog
— vara ren enhet utan måste vara en
mångfald, ty erfarenhetens mångfald kan endast
förklaras ur en bakomliggande flerhet reala
väsen. Dessa äro enkla kvaliteter, icke ting
med bestämningar, ty begreppet om dylika
är motsägande. I varat får näml, ingen
relation eller negation finnas; då vore det icke
absolut vara. Förändringen är — hur den än
fattas — motsägande enl. H., varför det
sanna varat är oföränderligt. Jagets begrepp
kritiseras con amore. Det innesluter i sig de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
