Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herbert, ätt - Herbert, Edward, lord Herbert of Cherbury - Herbert, Sidney, lord Herbert of Lea - Herbestus (Herbst), Johannes - Herbette, Jean - Herbette, Jules - Herbette, Maurice - Herbst, Eduard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
893
Herbert, E.—Herbst
894
VII:s farbror Jasper Tudor och blev, när
denne förklarats i akt, i hans ställe earl av
Pembroke; vid bekämpandet av ett
uppror till Henrik VI :s förmån avrättades han
1469 jämte sin bror sir Richard H.,
stamfar till filosofen lord H. of Cherbury (se
nedan) och till dennes kusin amiral Arthur H.,
earl av Tor rington (se d. o.). William
H:s sonson sir William H. (omkr. 1501—
70) blev 1551 earl av Pembroke, hyllade 1553
drottning Jane Grey, vars syster Catherine
Grey var g. m. hans son Henry, men han
svängde i tid och stod högt i gunst först hos
»den blodiga Maria», sedan hos drottning
Elisabet. Från honom härstamma alla senare
earler av Pembroke (se d. o.). Från den
8:e av dessa härstamma earlerna av C a r n a
r-von (se d. o.); ll:e earlen av Pembroke var
far till Sidney H., lord Herbert of Lea (se
nedan). V. S-g.
Herbert [hö’bot], Edward, lord
Herbert of Cherbury, engelsk filosof (1583
—1648); se släktöversikten. Var 1619—24
engelskt sändebud vid franska hovet och blev
1629 pär med titeln
baron H. of Cherbury.
— Genom att skapa
idén om en naturlig
religion utförde H. på
det religionsfilosofiska
området en
motsvarighet till de
juridiskt-naturrättsliga insatser, som gjordes av
Grotius, med vilken
han även
sammanträffade. H. skiljer
emellan den positiva
reli
gionen och den naturliga. Den sistnämnda är
inplantad i människans förnuft som ett
in-stinktartat anlag, och det är den, som skiljer
människan från djuret. Grundsatserna i denna
religion äro, att det ges en gud, som är
dygdens beskyddare och lastens bestraffare, och
att man bör ära honom genom fromhet och
dygd. Denna naturliga religion, som tillhör
människans väsen, är kärnan i alla positiva
religioner, fast dessa skilja sig ifrån varandra
genom tillsatser, som till stor del gjorts av
bedrägliga präster. Genom denna sin teori
räknas H. som deismens skapare (se Deism).
Hans huvudverk är »Tractatus de veritate
prout distinguitur a revelatione» (1624). H:s
självbiogr. är utg. bl. a. av S. L. Lee (1886; 3:e
uppl. 1904). Monogr. av C. Güttler (1897). S-e.*
Herbert [hä’bot], Sidney, lord Herbert
of Lea, brittisk politiker (1810—61); se
släktöversikten. H. var 1832—61 led. av
underhuset, där han tillhörde Peels grupp inom
det konservativa partiet. Han var
underordnad medlem av Peels första ministär (1834—
35) och var i den andra till sist 1845—46
krigsminister, vilken post han även innehade
i Aberdeens koalitionsministär (dec. 1852—
jan. 1855). Därpå var han några veckor 1855
kolonialminister i Palmerstons ministär men
avgick, då denne accepterade tillsättandet av
en undersökningskommission om
förberedelserna till Krimkriget. Florence Nightingales
utsändande till fältsjukhusen var H:s verk.
Han var 1859—60 krigsminister i Palmerstons
andra ministär och blev 1860 pär (baron H.
of Lea). H. var intim vän till Gladstone,
verksam filantrop och ivrare för bättre bostäder
åt jordarbetarna. V. S-g.
Herbe’stus (ty. Herbst), Johannes,
katolsk präst från Polen (födelse- och dödsår
okända). Var på 1560-talet hovpredikant hos
Katarina Jagellonica och synes ha spelat en
viss roll vid de första försöken till närmande
mellan Johan III och den katolska
reaktionens ledare. Han utgav ett par stridsskrifter
(nu trol. förlorade) mot Laurentius Petris
kyrkoordning. Samtiden tillskrev utan grund
H. andel i liturgiens utgivande. Han lämnade
Sverige i slutet av 1570-talet. Ehd.*
Herbette [ärbä’t], Jean, fransk diplomat
(f. 1883), brorson till Jules H. och son till
prefekten och
fångvårds-chefen Frangois
Louis H. (1843—
1921), en bland
stiftarna av Alliance
fran-gaise och dess förste
president. H. blev
efter vunnen fil.
doktorsgrad tidningsman,
var utrikesred. först i
Écho de Paris och 1915
—24 i Le Temps. Då
Frankrike inledde
diplomatiska förbindel
ser med Sovjetunionen, blev H. jan. 1925 den
förste franske ambassadören i Moskva. V.S-g.
Herbette [ärbä’t], Jules, fransk diplomat
(1839—1901). Inträdde 1860 på
diplomatbanan, var sekr. åt Jules Favre vid
fredsunderhandlingarna med Tyskland 1871, deltog 1878
i Berlinkongressen, var 1882—83 dir. i
utrikesministeriet och 1886—96 ambassadör i Berlin.
Herbette [ärbä’t], M a u r i c e, fransk
diplomat (f. 1871), son till Jules H. Var mer än
30 år anställd i franska utrikesministeriet och
därunder 1906—11 chef för dettas pressbyrå,
som av honom effektivt moderniserades. 1911
-—12 var han kabinettschef hos
utrikesministrarna Cruppi och de Selves samt spelade
därvid en viktig roll under Agadiraffären. H.
blev sedermera dir. för utrikesministeriets
personalavd. och är sedan 1922 ambassadör
i Bryssel. V. S-g.
Herbst, E d u a r d, österrikisk jurist och
statsman (1820—92). Blev prof, i rättsfilosofi
och straffrätt 1847 i Lemberg och 1858 i Prag.
H. var 1861—85 i bömiska lantdagen och
österrikiska riksdagen ledare av tyska partiet
och 1867—70 justitieminister. Han genomdrev
bl. a. upphävande av häktning för gäld och
införande av jury i tryckfrihetsmål. H:s
förnämsta juridiska verk är »Handbuch des all-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
