Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Heribert-Nilsson, Nils - Hering, Ewald - Heringsdorf, Seebad - Heri-rud - Héristal - Herje- - Herkner, Heinrich - Herkogami - Herkomer, sir Hubert - Herkomertypi - Herkules - Herkulesbagge - Herkules’ stoder - Herkulisk - Herlenius, August - Herlenius, Emil - Herlin, Lorens (Lars Wilhelm) - Herlitz, Karl Georg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
905
Hering—Herlitz, K. G.
906
Studien über Variabilität, Spaltung,
Artbildung und Evolution in der Gattung Salix»,
1918) och drog därur vittgående slutsatser i
själva artfrågan: arterna äro »fylogenetiska
konglomerat»,
mutationerna medföra blott
förluster av
arvfaktorer, varför en
utvecklingsteori blir
otänkbar. Ehuru dessa
slutsatser givetvis äro
omstridda, har H.
genom sina verk
skapat sig ett allmänt
erkänt namn som
ärft-lighetsforskare. Han
är en utmärkt
populärvetenskaplig förf.
(»Naturens ändamålsenlighet», 1917;
»Metoder och teknik vid förädlingsarbetet», i Nord.
Jordbrugsforskning 1921). E-k N-d.
Hering, Ewald, tysk fysiolog (1834—
1918), prof, i Wien, Prag och slutligen, från
1895, i Leipzig. H. ägnade sig företrädesvis
åt studiet av synsinnets fysiologi och är mest
känd för sin skarpsinniga teori om
färgförnimmelsernas uppkomst (se
Färgblindhet, sp. 140). K. G. P-n.
Heringsdorf, S e e b a d H., by och badort på
kusten av Usedom, Pommern; 3,397 inv. (1925).
Är ett av Tysklands livligast besökta
östersjö-bad (12.000 gäster 1925). Bokskog, sandstrand.
Heri-rud, flod i Afganistan från Kuh-i-baba
västerut förbi Herat (»Herats flod»), därefter
i nordlig riktning som gränsflod mellan
Afganistan och Persien. Slutar sitt lopp i
tekke-turkmenernas oas.
Héristal [erista’l], se H e r s t a 1.
Herje-, se H ä r j e-.
Herkner, Heinrich, tysk nationalekonom
(f. 1863). Var prof. 1898—1907 vid univ. i
Zürich och 1907—13 vid tekniska högskolan
i Berlin samt är sedan 1913 prof, i samma
ämne (efter Schmoller) vid Berlins univ. H.
har utgivit bl. a. »Die Bedeutung der
Arbeits-freude in Theorie und Praxis der
Volkwirt-schaft» (1905) och »Die Arbeiterfrage» (1894;
8:e uppl. i 2 bd 1921), H:s huvudarbete. Han
ger där en utförlig redogörelse för de nutida
socialpolitiska reformsträvandena, deras
teoretiska underlag samt faktiska och praktiska
utveckling. Urspr. tillhörde han den
socialreformistiska liberalismens progressistiska
flygel men har sedermera intagit en mera
konservativ ståndpunkt. E. H. T.
Herkogaml, se P o 11 i n a t i o n.
Herkomer [h5’kømo], sir Hubert,
tysk-engelsk målare (1849—1914). Var son till en
bayersk helgonsnidare, kom i unga år till
England, där han arbetade sig fram som
illustratör och där han senare blev en av sin
samtids mest uppburna och hyllade konstnärer.
Synnerligen mångsidig — målare, etsare,
skulptör, arkitekt, musiker, teaterförfattare
och amatörskådespelare m. m. —, var han som
målare i främsta rummet karaktärsskildrare.
»Den sista mönstringen», invalider i kyrkan,
kunde i popularitet tävla med Millais’
fosterländska tavlor, och H:s porträtt av miss
Grant (»damen i vitt») vann världsrykte. H.
målade porträttgrupper, genrer ur bondeliv
i England och Bayern, även religiösa
fantasier och landskap. Han byggde och
dekorerade själv sitt praktfulla slott utanför London,
omkring vilket ett litet samhälle växte upp,
och hans elever, som flockades dit, äro att
räkna i hundratal. Målningar av H. finnas
även i München (Nya pinakoteket), Berlins
nationalgalleri och Uffizigalleriet i Florens.
Han adlades 1907. Monogr. av L. Pietsch
(1901) och J. S. Mills (1923). G-g N.
Herkomertypl, ett av H. Herkomer
utarbetat galvanografiskt reproduktionsförfarande
(se G a 1 v a n o g r a f i).
He’rkules. 1. (Grek, myt.) Se H e r a k 1 e s.
— 2. (Astron.) Stjärnbild på n. himmelen,
mellan Lyran och Ophiuchus, mest innehållande
ljussvaga stjärnor. H. innehåller omkr. 140
för blotta ögat synliga stjärnor. En av de
närbelägnaste klotformiga stjärnhoparna,
Mes-sier 13, ligger i H. K. Lmk.
Herkulesbagge, se Jättebaggar.
Herkules’ stöder, se Gibraltar, sp. 643,
och H e r a k 1 e s’ stöder.
Herkülisk (jfr Herkules), jättestark, -lik.
Herlénius, August, militär, industriman
(f. 1861 22/ia). Blev 1881 underlöjtnant vid och
1895 kapten i Göta art.-reg:te. H. utsågs
1894 till disponent för Storfors bruks a.-b. och
var 1910—28 disponent och chef för
Udde-holmsverken. H. är sedan 1908 led. av
Vattenfallsstyrelsen. 1928 blev han ord. fullmäktig
i Järnkontoret och ordf, i den nyupprättade
krigsberedskapskommissionen; från
sistnämnda post avgick han sept. s. å. H. blev 1908
kabinettskammarherre. G. H-r.
Herlénius, Emil, kyrkohistoriker (f. 1867
28/n), bror till A. H. Är sedan 1908 lektor i
kristendom vid läroverket i Falun. H., som
särskilt sysslat med svenska sektväsendets
historia, har utom personhistoriska uppsatser
skrivit bl. a. »Erik-jansismens historia» (1900)
och »Blåkullafärder i 19:e årh.» (i »Svenska
landsmål och svenskt folkliv», 1912).
Herlln, Lorens (Lars Wilhelm),
lito-graf (1806—41). H. utförde utmärkta porträtt
i litografi och var på detta område på sin
tid den främste i Sverige. Han målade även
porträtt i olja och i miniatyr. G-g N.
Herlitz, Karl Georg, försäkrings- och
kommunalman (f. 1853 22/io). Blev 1873 fil.
kand, och 1879 jur. kand, i Uppsala samt 1881
vice häradshövding. H. var sekr. i
sjölags-kommittén 1884—87 och advokat i Stockholm
1885—87. Han var 1887—97 ombudsman i
Försäkrings-a.-b. Skandia och 1897—1918
dettas verkst. dir.; stadsfullmäktig i
Stockholm 1892—1915 och 1917—22. H., som är
moderat högerman, var styrelseled. i Svenska
pansarbåtsföreningen (se d. o.), led. av Andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
