Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hermes, Georg - Hermesstav - Hermes Trismegistos - Hermetisk - Hermias - Herminium monorchis - Hermione - Hermitage - Hermite, Charles - Hermods korrespondensinstitut - Hermogenes - Hermon - Hermundurer - Hermupolis - Hernád - Herne - Herner, Sven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
917
Hermesstav—Herner
918
der insett vara sant». — Försöken från H:s
anhängare, »hermesianerna», att få
förkastel-sedomen upphävd strandade fullständigt; flera
av dem avsattes. Omkr. 1860 hade den
her-mesianska rörelsen upphört. (G. A-n.)
Hermesstav, se Merkuriestav.
Hermès Trisme’gistos, det grekiska namnet
för den egyptiske guden Thot. Honom
till-skrives en rad skrifter från senantik tid med
mystiskt och magiskt innehåll, vilka visa
beröringspunkter med gnosticismen (de
hermetiska skrifterna); den första bär
titeln »Poimandres». Se R. Reitzenstein,
»Poi-mandres» (1904).
Hermetisk (adj. till Hermes, guden),
lufttätt tillsluten.
He’rmias, kristen apologet. Författade den
ännu bibehållna skriften »Gäckeri öfver den
hedniska filosofien». Dess tillkomsttid är
omstridd.
Hermihnum mono’rchis, se
Honungs-blomster.
Hermi’one, lat. (grek. Hermio’ne). 1. (Grek,
myt.) Dotter till Menelaos och Helena. Enl.
den vanliga sagan var hon trolovad eller
förmäld med Orestes, som dödade Neoptolemos,
Akilles’ son, då denne bortfört H. — 2.
Forn-grekisk stad mitt emot ön Hydra.
Hermitage [ärmitä^], fr., eremitage (sed.o.).
Hermite [ärmi’t], Charles, fransk
matematiker (1822—1901). H. föddes i Lothringen,
studerade vid École polytechnique i Paris och
utnämndes 1869 till prof, vid Sorbonne.
Redan 1842 publicerade
han ett vackert och
enkelt bevis för den
av Abel funna satsen
om
femtegradsekva-tionens olösbarhet
genom rotutdragningar.
De följ, åren kretsade
hans undersökningar
kring de av Abel och
Jacobi funna
ellip-tiska funktionerna.
Viktigare teorem inom
teorien för dessa
upp
ställdes för de vida generellare Abelska
funktionerna, vilket gav anledning till en del
originella analyser av aritmetisk natur. 1858 kunde
H. meddela en lösning av femtegradsekvationen
förmedelst modulfunktionerna, vilkas
utomordentliga betydelse sedermera fastslagits genom
Poincarés undersökningar. — En övervägande
del av sina arbeten ägnade H. åt studiet av
kedjebråksutvecklingar, vilket också ledde
honom till det utomordentligt betydelsefulla
beviset för talet e:s transcendens. Detta
bevis, att e (basen i det naturliga
logaritmsystemet) icke satisfierar någon algebraisk
ekvation med heltalskoefficienter, publicerades
1873, och 9 år senare följde Lindemanns härav
inspirerade bevis för talet ^:s transcendens.
Härmed var omöjlighetsbevis presterat för
det klassiska problemet om cirkelns
kva
dratur (se d. o.), som i mer än 2,000 år
lockat de yppersta matematiker till fåfäng
möda. Vid sidan av direkta insatser inom
olika områden av matematiken utövade H.
även ett stort inflytande som lärare vid univ.
Genom honom införlivades Weierstrass’
funk-tionsteoretiska idéer med den franska skolan.
H:s föreläsningar litograferades och utgöra
än i dag en fängslande matematisk lektyr,
vilket i hög grad även är fallet med den
nyligen publicerade brevväxlingen mellan H.
och hans lärjunge Stieltjes. Led. av sv.
Vet.-akad. 1881. T. B.
Hermods korrespondensinstitut grundades i
Malmö 1898 av handelsläraren Hans
Svensson Hermod (1860—1920). Skolans
under-visningsplan omfattar utom bokföring
fullständiga kurser för undervisning genom
korrespondens i handelsteknik, moderna språk,
fackkurser i teknik och lantbruk samt
real-skole- och gymnasiekurser för privatister.
Institutet har haft sammanlagt över 263,000
elever; nuv. lärjungeantal (1928) omkr. 25,000,
— Institutet övertogs 1928 av ett a.-b., vars
verkst. dir., Gustaf Carne (f. 1888), varit
dess ledare sedan Hermods död. H. E-n.
Hermo’genes, berömd vältalighetslärare
(retor) från Tarsos i Cilicien omkr. 200 e. Kr.
Hermon, hebr. (»det heliga berget»), namn
i G. T. på ett berg i Syrien, vilket utgör
sydligaste delen av Antilibanon. Se Libanon.
Hermundürer (lat. Hermu’nduri), en
germanstam, tillhörande den av Tacitus omtalade
gruppen hermioner och räknad till sveverna.
På Tacitus’ tid stodo de i vänskapligt
förhållande till romarna men deltogo i slutet av
2:a årh. i markomannernas krig mot romarna.
De uppgingo sedermera i thüringarnas folk
(se Th ii ring ar). S. B.*
Hermüpolis, stad på grekiska ön Syros,
Arkipelagen, huvudstad i nomos Kykladerna;
24,081 inv. (1923). Består av en övre stad
med romersk-katolsk befolkning och en nedre,
uppbyggd av flyktingar under grekiska
frihetskriget, på samma ställe som forntidens
Syros. Hamnen var länge det nya Greklands
huvudhamn och anlöptes av ö. Medelhavets
sjöfartslinjer. Nu medelpunkt för sjöfarten
mellan öarna. Betydande skeppsbyggen. Se
bild å sp. 919—920.
Hernåd, flod i Karpaterna inom
Tjeckoslovakien och Ungern. Flyter från Låga Tatra
genom den breda dalen v. om Hegyallya och
utmynnar i Theiss’ biflod Sajö. 190 km lång.
Herne, stad i Ruhrområdet, Westfalen, inom
kolgruvdistriktet; 66,003 inv. (1925). Är
hamnplats vid Rhen—Hernekanalen och Herne—
Henrichenburg- (sidogren av Dortmund—Ems-)
kanalen. Stor gruv- och industristad.
Herner, Sven, teolog (f. 1865 22/6). Blev
fil. dr 1893, teol. kand. 1898, docent i
exege-tisk teologi 1899, e. o. prof, i samma ämne
1902 och ord. prof. 1909, allt i Lund. H. blev
teol. dr 1907 och har varit led. av
kyrkomötena 1910, 1925 och 1926. H. var en av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
