Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hernqvist, Peter - Hernön, Hernösand - Hero - Herodes (Claudius Tiberius Atticus Herodes) - Herodes den store - Herodianska dynastien - Herodianus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
921
Hernön—Herodianus
922
ren underviste elever», det första uppslaget
till ordnad veterinärundervisning i Sverige.
Sedan H. 1774 lyckats hämma en hästsjukdom
vid Strömsholm och Kungsör, kommo
myndigheterna till insikt om behövligheten av fullt
■ordnad veterinärundervisning. En
veterinärskola upprättades på prebendehemmanet
Brogården invid Skara, och 8 maj 1775 började
den sin verksamhet under H:s ledning (se
Veterinärinrättningen i Skara).
1778 fick han professors titel. Sedan skolans
huvudbyggnad 1802 nedbrunnit, uppförde H.
1803 av egna medel en ny byggnad. Hela sin
förmögenhet (omkr. 90.000 rdr)
testamenterade han till skolan. Av H:s skrifter märkas
»Utförlig afhandling öfver rotsen hos hästar»
(1773), »Anatomia hippiatrica eller
häst-anatomien» (1778) samt »Kort genväg til
natura-liers kännedom» (1795). S-g.*
Hernön, Hernösand o. s. v., se H ä r n ö n,
Härnösand o. s. v.
Hèro (grek. Herö), enligt sägnen Leanders
älskade. Han simmade varje natt över
Hel-lesponten för att besöka henne, vägledd av
en fackla, som H. satte upp. Då facklan
slocknade en stormnatt, drunknade han, och H.
begick självmord i förtvivlan. Sagan berättas
utförligast i ett sengrekiskt epos av Musaios.
Herödes (fullst. Claudius Tiberius
Atticus H., vanl. kallad H. Atticus),
grekisk talare (f. i början av 2:a årh. e. Kr.,
d. 177 e. Kr.). H. var född i Marathon i Ättika,
var konsul 143 e. Kr. samt lärare för
sedermera kejsarna M. Aurelius och L. Verus. Han
var en berömd vältalare och dessutom mycket
rik. H. uppförde ett odeion och byggde det
panateneiska stadiet i Aten. (M. Pn N-n.)
Herödes den store, konung över Judéen
åren 37—4 f. Kr. Om hans härkomst se H
e-rodianska dynastien. Hans fader,
Antipatros, hade omkr. 63 f. Kr. till
ståthållare utnämnt i Galiléen H. och i Jerusalem
dennes bror Fasael. Några år senare härjades
Palestina av parterna, varvid Fasael begick
självmord och H. flydde ur landet. Parterna
överlämnade (40 f. Kr.) Jerusalem åt
macka-béern Antigonos. men år 37 erövrade H. och
romarna Jerusalem.
H. var en genial man med utomordentlig
energi men rå och despotisk, misstänksam och
omänskligt grym. Mitt under striden med
mackabéerfursten ingick han äktenskap med
mackabéerättlingen Mariamne, som han
lidelsefullt älskade. Äktenskapet skulle stärka
hans makt, och denna befäste han även genom
att avrätta de förnämsta och rikaste av
mac-kabéernas anhängare. I sin misstänksamhet
utrotade han hela den mackabeiska släkten
samt skonade därvid icke ens Mariamne och
de söner hon fött honom. Samtidigt sökte han
ställa sig väl med romarna. Han förstod att
bibehålla vänskapen med Antonius, men efter
slaget vid Aktion (31 f. Kr.) övergick han
ogenerat till Octavianus (Augustus) och fick
som lön härför av denne bekräftelse på sin
värdighet som konung samt nya områden.
Den råe despoten ville nu också skaffa sig
berömmelse såsom gynnare av grekisk konst
och började uppföra en mängd storartade
byggnader. Framför allt prydde han
Jerusalem med praktbyggnader, bland vilka det av
guld och marmor glänsande templet intog
främsta rummet. Tempelbyggnaden påbörjades
år 20 f. Kr., men det hela blev icke färdigt
förrän omkr. 63 e. Kr. När H:s dödsår
bestämmes till år 4 f. Kr., beror detta på ett fel
i vår tideräkning; innan H. slutade sitt
blod-besudlade liv, var Jesus född. Jfr B e 11
e-hemitiska barnamordet. — Om H:s
sonson Agrippa I och dennes son Agrippa II
seHerodianska dynastien. S. H-r.
Herodiänska dynastien, en efter sin
förnämste medlem, Herödes den store (se
d. o.), uppkallad härskarsläkt i Palestina.
Herödes’ farfar, Antipatros, enl. somliga
en edomit, enl. andra en till Iduméen
inflyttad hierodul (tempeltjänare), lyckades bli
ståthållare i Iduméen, och hans son, som även
hette Antipatros, underblåste och
utnyttjade, samtidigt med att han ställde sig
in hos romarna, så skickligt fiendskapen
mellan mackabéerfurstarna, att han av Caesar
utnämndes till prokurator över Judéen. Till
ståthållare utnämnde han sina söner Fasael
och Herödes, den förre i Jerusalem, den
senare i Galiléen; se vidare Herödes den
store. Av Herödes’ söner blevo A r c h
e-laos (se d. o.), Antipas och Filippos
(se Filippus) hans efterträdare som
re-genter, den förstnämnde under titeln etnark
över Judéen och Samarien samt Iduméen, de
två andra under titeln tetrark, Antipas över
Galiléen och Peréen, Filippos över landet n. ö.
om sjön Gennesaret. Antipas synes ha ärvt
faderns gåva att regera och var även han en
vän av praktbyggnader. Han residerade i
Ti-berias, som han själv uppbyggt och där han
åt sig låtit uppföra ett praktfullt palats. Hans
äktenskap med halvbrodern Herödes’ hustru
Herodias ådrog honom bestraffning från
Johannes Döparen, och då Herodias nödgade
honom att hos Caligula anhålla om
konunga-titel, väckte han därigenom kejsarens ovilja,
så att han blev förvisad till Gallien (38 e. Kr.).
Agrippa I (i Apg. 12 kallad Herödes)
var sonson till Herödes den store och bror
till Herodias. Han erhöll småningom av
romarna nästan hela det av Herödes den store
behärskade riket. Under de förföljelser han
anställde mot de kristna led aposteln Jakob
martyrdöden. När Agrippa I avled (44 e. Kr.),
ställdes Palestina under en romersk
prokurator, men hans son Agrippa II (d. 100
e. Kr.) fick betydande delar av Galiléen och
Peréen. Under hans tid fullbordades templet
i Jerusalem, men kort därefter (66 e. Kr.)
utbröt det judiska kriget. Agrippa slöt sig
då till romarna, sedan han förgäves sökt
besvärja stormen. S. H-r.
Herodianus (grek. Herodiano’s). 1.
Histo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
