Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herold, Vilhelm - Heron från Alexandria - Herondas - Herons brunn - Herons kula - Herons ångkula - Heros - Herostratisk - Herostratos - Herou, Carl Josef Nicanor - Héroults ugn - Herpes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
925
Herold—Herpes
926
Herold, Vilhelm, dansk operasångare (f.
1865). H. föddes på Bornholm, var 1886—93
lärare i Köpenhamn, tog samtidigt
undervisning i sång och musik samt debuterade 1893
på Det kongelige teater som Faust i
Gou-nods opera. Omedelbart anställd där,
studerade han ett år för Devillier i Paris och
uppbar sedan den köpenhamnska
operarepertoarens flesta större tenorroller till 1903, då han
tog avsked för att uppträda som gäst dels i
hemlandet, dels utrikes, bl. a. flera gånger i
Stockholm 1901—03 och 1907—09. 1902 blev
han kungl. kammarsångare. På scenen
uppträdde han senast 1915. Han var 1922—24
direktör för operan vid Det kongelige teater
och är sedan 1924 ledare av dess operaskola.
H:s något barytonala tenorröst är klangskön
och förträffligt uppodlad samt utvecklar i
höjden betydande volym och styrka. H.
förenar verklig musikalisk intelligens med en
ovanlig förmåga av skiftningsrik dramatisk
gestaltning. E. F-t.*
Heron från Alexandria, grekisk
matematiker, levde sannolikt omkr. 100 f. Kr.
Var en framstående författare inom den rena
matematiken, fältmätningskonsten och meka-
niken. Som mekaniker är han
känd genom uppfinningen av
eolipilen, ett vattenfyllt kärl,
från vilket vattenånga vid
upphettning utströmmar genom ett
munstycke. En snarlik
anordning, även kallad Herons
å n g k u 1 a, som kan rotera på
grund av rekylen från ångstrålen, är urtypen
för reaktionsturbinen. Se även Herons
brunn och Herons kula. — H. angav
formeln för bestämmande av en triangels yta,
då alla tre sidorna äro givna, samt för
beräkningen av regelbundna månghörningar. (J. T.)
Hero’ndas, grekisk skald i mitten av
200-talet f. Kr., antagligen på Kos. Författade
på jonisk dialekt s. k. m i m i a m b e r,
scener ur det lägre folklivet i dialogisk form
med ett drastiskt språk. Ätta delvis
fragmentariska dikter påträffades i en egyptisk
papyrus och utgåvos 1891. Jfr L. Kjellberg,
»En återuppstånden författare» (i Sv. Tidskr.
1892). E. N-n.*
Herons brunn, en av Heron uppfunnen
springbrunn, av vilken vidstående bild visar
en enkel form. Vatten hälles i tratten f, och
trycket av vattenpelaren i röret a fortplantas
genom luften i röret b till kärlet c, som
tjänstgör som en Herons kula (se d. o.). G. I.*
Herons kula (se Heron) består av ett
slutet kärl, delvis fyllt med vatten, i vilket ett
smalt rör går ned. När luft inpressas genom
röret, bubblar den upp genom vattnet och
ökar trycket av den ovanför befintliga gasen,
så att, när röret sedan lämnas öppet, vattnet
sprutar ut. Den vid kemiska operationer
allmänt använda sprutflaskan, sifonen
för förvaring av kolsyrat vatten och
vind-k i 11 e 1 n vid brandsprutan grunda sig på
samma princip. G. I.*
Herons ångkula, se Heron.
Héros, grek, och lat. (sv. plur. heröer),
hjälte, halvgud, förgudad människa,
överlägsen personlighet. Se H e r o e r.
Herosträtisk, se Herostratos.
Hero’stratos, grek. (lat. Hero’stratus’), en
efesier, som antände Artemis’ stora tempel i
Efesos (356 f. Kr.), vartill han skall ha drivits
blott av begäret att bringa sitt namn till
eftervärlden. — En namnkunnighet, som har
sin grund i ett illdåd, har sedermera kallats
herosträtisk. A. M. A.*
Herou [-rö], Carl Josef Nicanor,
operasångare (f. 1884 ®/io), elev av
Konserva-toriet 1905—09 samt av J. Lejdström och N.
Personne. Debuterade på Kungl. teatern 1909
som Escamillo, Flygande holländaren och
Amonasro samt erhöll s. å. engagemang där.
H. gav gästroller i Berlin 1912. Bland hans
roller vid Kungl. teatern märkas f. ö. Scarpia,
Jago, Alberich, Luna och Rigoletto. Sin vackra
barytonröst utbildade han vidare i Milano
under Enrico Quadri 1914. H. har även
framträtt som konsertsångare. T. N.
Héroults ugn [erö’s-], en av franske
metal-lurgen Paul Héroult (1863—1914)
konstruerad elektrisk ugn (se d. o.).
He’rpes, böld (av grek, he’rpein, krypa),
gemensamt namn för flera olika
hudsjukdomar. Vanl. menas med h. en hudaffektion,
som yttrar sig i hastigt uppkommande,
gruppvis stående små, röda blemmor, som ofta följa
en hudnervstams riktning. På toppen av dem
utveckla sig snart blåsor, fyllda av ett först
klart, gulaktigt, sedermera grumligt och
slutligen intorkande innehåll. Dessa blåsor äro
uttryck för en s. k. trofisk rubbning i huden,
vilken nästan alltid medför ärr och ofta
sträcker sig så pass djupt in i underhuden, att
överhuden blir brandig (svartbrun) och
av-stötes. Sjukdomsorsaken är en inflammation
i ganglierna i de bakre, sensibla
nervstammarna vid deras avgång från ryggmärgen el.
hjärnan. Mest kända former äro h. zoster (se
B ä 11 r o s) och h. facialis (m a r k y s s),
vilken uppträder på läpparna som s. k. munsår.
Herons brunn.
Herons ångkula.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
