Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herriot, Édouard - Herrlin, Per Axel Samuel - Herrljunga - Herrmann, Georg (George Armin) - Herrmann, Ignát - Herrmann, Wilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
935
Herrlin—Herrmann
936
i Briands ministär och invaldes 1919 i
deputeradekammaren, där han snart blev de
socialistradikalas chef. Han ledde de radikalas
opposition mot Poincaré och efter vänsterns
valseger 11 maj 1924
mot president
Mille-rand. H. blev juni
1924 konseljpresident
och utrikesminister
men föll april 1925 på
valutafrågan. Därpå
utsågs han till
kammarpresident, störtade 1926 Briand och
bildade själv ministär,
som dock nästan
omedelbart tvangs att
avgå, varpå H. juni s. å.
blev undervisningsminister i Poincarés
sam-lingsministär (se Frankrike, historia, sp.
1008—09). — H. har även framträtt som
skriftställare och bl. a. utgivit »Madame
Ré-camier et ses amis» (2 bd, 1905), »Agir» (1917),
»Créer» (1919) och den politiska
reseintrycks-boken »La Russie nouvelle» (1923). A. A-t.
Herrlin, Per Axel Samuel, filosof och
pedagog (f. 1870 30/3). H., som var docent i
Lund 1892—1906 och vid Göteborgs högskola
1906—12, blev 1912 prof, i psykologi och
pedagogik vid Lunds univ.
1910 kreerades han till
med. hedersdr vid
Karolinska institutet. —
Enl. H. är
vetenskapens uppgift att
uppdaga likheter och
analogier emellan
företeelser, som vid första
påseendet stå som
oförmedlade motsatser.
Man förstår ett
obekant fenomen, om det
kan uttryckas i
funk
tioner av förut kända storheter, och även
förklaringen av kausalsammanhanget kräver en
likhet som bas. — H:s första filosofihistoriska
arbeten behandla problem inom renässansens
filosofi (»Studier i Nicolaus’ af Cues filosofi»,
1892, och »Renässansens etik», 1897—1901).
I »Till ändamålsbegreppets historik» (1900)
söker H. uppspåra ansatser till teleologiska
föreställningar i den försokratiska
spekulationen. I alla dessa arbeten liksom i »De
klassiska riktlinjerna för Kants filosofiska
utveckling» (i Hum. Vet.-Samf:s i Lund
Årsberättelse 1923—24) vill H. uppvisa
åskådningens kontinuerliga framväxt.
I sina psykologiska studier (»Själslifvets
underjordiska värld», 1901, »Snille och
själssjukdom», 1903, »Tillräknelighet och
själssjukdom», 1904, »Minnet och dess pedagogiska
problem», 1909) har H. sökt lägga
kontinui-tetssynpunkten också på själslivet. Han har
också sökt genom undersökningar av
patologiskt själsliv vinna grunder till förklaring
av det normala och övernormala själslivet.
Viljans frihet måste H. från sin utgångspunkt
förneka, då ju det absolut fria valet icke vore
ett led i en kontinuerlig utvecklingsserie. H:s
skrifter utmärkas av skarpsinnig analys samt
av den enastående rikedomen och
omfattningen hos det material, som behandlas. C. H-m.
Herrljunga, socken i Älvsborgs län,
Kul-lings härad, inom Svältorna; 16,03 kvkm, 1,477
inv. (1928). Genomflytes av Nossan;
därin-till odlingsbygd, f. ö. småbergig, numera
skogs-odlad f. d. svältmark. 444 har åker, 793 har
skogs- och hagmark. Ingår i H., Tarsleds,
Remmene, Fölene och Eggvena pastorat i
Skara stift, Kullings kontrakt. Vid H. station
på Västra stambanan, Uddevalla—Vänersborg
—H. och Borås järnväg, ligger
municipal-samhället Herrljunga; 66 har, 850 inv.
Livlig industri, bl. a. piano- och orgelfabriker.
Tax.-värde å fast egendom 1,830,900 kr. (1927),
bev.-tax. inkomst 883,460 kr.
Herrmann, Georg (pseud. George
Armi n), tysk sånglärare (f. 1871). Utbildade en
särskild sångmetod, för vilken han närmare
redogjorde i sin bok »Die Lehrsätze der
auto-matischen Stimmbildung» (1900). Metoden
blev genom Algot Lange känd även i
Sverige. T. N.
Herrmann, I g n ä t, tjeckisk tidningsman,
författare (f. 1854). Oerhört populär är i
hemlandet H:s roman »Otec Kondelik a zenich
Vejvara» (Pappa Kondelik och fästman
Vej-vaia; 1898) med fortsättningen »Tchän
Kondelik a zet’ Vejvara» (Svärfar Kondelik och
måg Vejvara; 1905), där kälkborgaren, sådan
han lever i Prag, är tagen på kornet och
tecknad med dråplig komik. C. T-t.
Herrmann, Wilhelm, tysk teolog (1846—
1922), prof, vid Marburgs univ. 1879—1916.
H. slöt sig efter att tidigare ha mottagit
starka impulser från Tholuck avgjort till A.
Ritschls skola, inom
vilken han dock intog
en självständig, skarpt
markerad position.
Med Ritschl mötes han
dock alltjämt i den
av H. emellertid än
skarpare betonade
motsättningen mellan
religion och vetenskap,
teologi och
»metafysik», liksom i
avvisandet av varje tal om en
»naturlig» religion
el
ler uppenbarelse och i uppenbarelsens
koncentrering i »den historiske Jesus’» person. Från
den med vetenskapens metoder »uppvisbara»
verkligheten särskiljer H. strängt den blott
»upplevbara» verkligheten. Utgångspunkten för
den religiösa upplevelsen är för H. det etiska
»förtroendeförhållande», som kan växa fram i
umgängeisen med människor. Det i sista hand
avgörande blir emellertid, att människan i
självbesinning stannar inför Jesu Kristi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
