Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hersfeld - Herslow, Carl Christian Peter - Herslöf - Herstal el. Héristal - Hertel, Johannes - Hertevik, Lars - Hertford - Hertfordshire - Hertha (gudinna) - Hertha (tidskrift) - Herthas flak - Hertig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
943
Herslow—Hertig
944
säte för abbotstiftet H., vilket uppstått ur ett
742 grundat benediktinkloster och efter hand
vann stora besittningar. Stiftskyrkan, invigd
1144, förstörd av fransmännen 1761, är nu
ruin. Stiftet sekulariserades 1648 och kom
som furstendömet H. till Hessen-Kassel.
Herslow, Carl Christian Peter,
tidnings-, kommunal- och finansman, politiker
(f. 1836 3/4). Blev 1859 fil. dr i Lund, var
under några år rektor för Göteborgs lyceum
och blev 1865 lektor
i Malmö. 1870
uppsatte H. där
Sydsvenska Dagbladet, varmed
1871 tidningen
Snällposten förenades (se
Sydsvenska
Dagbladet Snällposten). H. lämnade 1874
lektoratet för att helt
ägna sig åt tidningen,
som genom hans
ypperliga artiklar fick
högt anseende. 1877
—86 och 1888—93 tillhörde H. Andra
kammaren, blev 1891 .bevillningsutskottets ordf, samt
var 1892 och 1893 kammarens talman. Inom
riksdagen intog H. en mycket inflytelserik
ställning och blev den frihandelsvänliga
centerns ledare; han avgjorde 1891
härordnings-propositionens öde i Andra kammaren och höll
som talman mycket uppmärksammade
anföranden inför tronen. Han var led. av olika
kommittéer, i synnerhet i finansfrågor, 1893—
1910 ordf, i styrelsen för Skånes enskilda bank
samt spelade under årtionden en ledande roll
inom Malmö stad, i vars stadsfullmäktige han
1891—1906 var ordf., och inom hela Skånes
affärsliv. Sitt redaktörskap lämnade han först
1907 men har ännu vid hög ålder som pressens
och Skånes »grand old man» framträtt med
mycket bemärkta inlägg i dagens frågor. —
H:s broder Ernst Johan Adalbert H.
(1838—1926) var 1886—1908 justitieråd,
utgav en del rättsvetenskapliga skrifter och
blev 1900 jur. hedersdr i Lund. Ths.*
Herslöf, se H ä r s 1 ö v.
Herstal [ärsta’l] el. H é r i s t a 1, köping
n. ö. om Liége, Belgien, vid Meuse; 23,751
inv. (1928). Stora vapenfabriker, bil- och
cykelindustri. Pippin av H. hade där sitt stamslott.
Hertel, J ohannes, tysk sanskritist (f.
1872), sedan 1919 prof, i indisk filologi i
Leipzig. H. har gjort sig berömd genom sina
epokgörande undersökningar över »Pancatantra»
(se d. o.), varom han publicerat en hel mängd
verk, främst »Das Pancatantra. Seine
Ge-schichte und Verbreitung» (1914). H. har också
med stor framgång bearbetat andra partier
av Indiens sago- och fabellitteratur, särskilt
den jainistiska. J. Ch-r.
Hertevik, Lars, norsk målare (1830—1902).
Var i sin ungdom målargesäll, studerade konst
i Düsseldorf 1850, drabbades efter hemkomsten
av en svår nervsjukdom och bodde senare i
Stavanger. Efter sin död drogs han fram ur
glömskan. Hans landskap prisas som
vittnande om intensiv skaparkraft. G-g N.
Hertford [hä’fod], earler av, se S e y m o u r.
Hertfordshire [hä’fedj"(i)9], grevskap i
mellersta England, n. v. om London, genomflytes
av Colne och Lea (till Thames); 1,637 kvkm,
333,195 inv. (1921). Är ett bördigt
slättland; betydande veteproduktion; avsättning
av trädgårdsprodukter till London.
Huvudstad: Hertford vid Lea; 10,712 inv. (1921).
Hertha, i äldre litt. jordens gudinna.
Hennes hem förlädes än till Rügen, än till Lejre
på Själland. Namnet Hertha är felskrivning
i dåliga handskrifter av Tacitus’ »Germania»
för Nerthus (se d. o.). E. W-én.
Hertha, tidskrift för kvinnorörelsen, sedan
1914 utg. av Fredrika-Bremer-förbundet (se
d. o.) under red. av Ellen Kleman.
Herthas flak, grundbank omkr. 10 sjömil
s. ö. om Skagens fyr och med omkr. 9 m
minsta vattendjup. För att hindra de tyska
u-båtarna att utlöpa genom Kattegatt utlade
sommaren 1918 engelsmännen 666 minor på
djup emellan 11 och 20 m. Strax efteråt
utlade tyskarna inom samma område 940 minor
på 3 m djup. Dessa mineringar blevo ej off.
tillkännagivna, varför svenska regeringen
ansåg sig oförhindrad att sensommaren och
hösten 1918 undanröja dem. Kvarvarande
minor sveptes av tyskarna 1920. Mineringarna
vid H. förorsakade förlust av 11 fartyg och
65 människoliv. Där minsprängdes 24 sept.
1918 sv. minfartyget »Gunhild», varvid 17
man omkommo. Bk.
Hertig (fnord. hertogi, ty. Herzog, motsv. lat.
dux, it. duca, sp. duque, fr. duc, eng. duke)
betecknade urspr. hos de germanska
folken en för krig utkorad ledare av folkhären
(se Germaner) men blev i de genom
folkvandringen uppkomna germanrikena titeln
på en hög kunglig ämbetsman, vars
myndighetsområde omfattade flera grevskap. Under
det merovingiska kungadömets svaghetstid
ombildades ämbetshertigdömena till ärftliga
stamhertigdömen, vilkas innehavare fingo
karaktären av småkonungar. De kraftiga
karo-lingiska rikshovmästarna började därför
avskaffa hertigvärdigheten, och under Karl den
store försvann den nästan fullständigt. Vid
frankiska rikets upplösning, i senare delen av
800-talet, uppstodo emellertid åter
hertigdö-men i Tyskland såsom verkliga
stamhertigdömen (Sachsen, Lothringen, Franken,
Schwa-ben och Bayern). Under nyare tid har med
hertigdömenas avskaffande själva namnet h.
övergått till enbart en titel.
I Sverige gav Birger jarl sin näst äldste
son, Magnus (Ladulås), titeln dux sueonum,
som blott synes ha varit ämnad att motsvara
hans egen titel »Sveriges jarl» (se J a r 1)
men till följd av tyskt inflytande kom att
översättas med »Svea hertig». Samma titel
gav Magnus, bliven konung, sin näst äldste
son, Erik. Han utnämnde tillika sin yngre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
