Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hertigdöme - Hertling, Georg von - s’-Hertogenbosch el. den Bosch - Hertslet, sir Edward - Hertsö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
947
Hertling—Hertsö
948
hertigarna förekommo tvister om den adliga
rusttjänsten; hertigarna avledo emellertid
tidigt (Johan 1618, Karl Filip 1622), varefter
deras förläningar hemföllo till kronan;
därefter har ej något h. utdelats i Sverige. Den
pfalziska familjens förläning Stegeborg med
landet omkring Slätbaken och Söderköping
(1622—89) medförde sedan 1651 för
innehavaren hertigtitel. Titeln hertig har även
burits och bäres ännu av de kungliga
prinsarna (se Hertig), och titeln hertigdöme
är fäst vid nästan alla svenska landskap. —
Litt.: F. Westling, »Hertig Karls
fursten-döme under åren 1568—1592» (1883); K. G.
Lundqvist, »Om hertigdömenas statsrättsliga
ställning till kronan i Sverige 1556—1622»
(1895). Fr.W.*
Hertling, Georg von, greve, tysk statsman
och filosofisk författare (1843 31/8-—1919 4/i),
1880 e. o. prof, i Bonn och 1882 ord. prof, i
München i filosofi. Var 1875—89 och 1897—1918
led. av tyska
riksdagen, där han tidigt
gjorde sig bemärkt
som en av
centrumpartiets mest
framstående talare och
sedan 1909 var partiets
ledare. Han blev 1891
livstidsmedlem av
bayerska
riksrådskam-maren och ledde 1899
—1902
förhandlingarna mellan Tyskland
och den påvliga ku-
rian om upprättande av en katolsk teol.
fakultet i Strassburg. H. var febr. 1912—okt.
1917 bayersk ministerpresident, ordnade 1913
frågan om prinsen-regenten Ludvigs
upphöjande till konung och fick 1914 grevlig
värdighet (han var förut frih.). I tyska
riksdagen uppträdde H. med förkärlek i
utrikespolitiska frågor och underkastade därvid
regeringspolitiken en ofta skarp men alltid
saklig och måttfullt framförd kritik. — Trots sin
höga ålder ansåg sig H. av patriotiska skäl
ej kunna avböja rikskanslersposten, då den
efter Michaelis’ fall (okt. 1917) ånyo erbjöds
honom (han hade avböjt i juli s. å.). Han
tillträdde det svåra värvet 1 nov. i hopp om att
kunna hjälpligt upprätthålla enigheten inom
riket fram till en för Tyskland gynnsam
sam-förståndsfred. Om hans ämbetstid som tysk
rikskansler och preussisk ministerpresident se
Tyskland, historia, och Preussen,
historia. I sina utrikespolitiska tal sökte han
bana väg för fredsunderhandlingar, men de
allierade visade ingen benägenhet för
underhandlingar om samförståndsfred. H. motsatte
sig energiskt de österrikiska förslagen om en
österrikisk-polsk union (»den austro-polska
lösningen») och avvärjde krigsledningens plan
att beslagtaga kyrkklockorna i Belgien. Efter
de avgörande militära motgångarna i juli och
aug. 1918 ville H. blott avvakta första
av
mattning i striderna för att då framställa ett
fredsanbud. Då emellertid Ludendorff i slutet
av sept. krävde fredsanbud ofördröjligen och
i samband därmed en fullt parlamentarisk
ministär ansågs nödvändig, avgick H. 30 sept.
s. å. Han var utsliten och ville ej medverka
till parlamentarismens genomförande, enär
han däri såg ett hot mot Tyska rikets
federativa karaktär.
H. var de tyska katolikernas tongivande
lekman och sedan 1876 ordf, i
Görres-Gesell-schaft. Bland H:s vetenskapliga arbeten
märkas »Über die Grenzen der mechanischen
Naturerklärung» (1875), »Albertus Magnus»
(1880; 2:a uppl. 1914), »Das Prinzip des
Katho-licismus und die Wissenschaft» (1899) och
»Vorlesungen über Metaphysik» (utg. av M.
Meier 1922). H:s övers, av Augustinus’
»Con-fessiones» utkom i 22:a uppl. 1922. Hans
memoarer, »Erinnerungen aus meinem Leben»,
ha utgivits av hans son (2 bd, 1919—20; gå
till 1902). Litt.: K. von Hertling, »Ein Jahr
in der Reichskanzlei. Erinnerungen an die
Kanzlerschaft meines Vaters» (1919); H. von
Grauert, »Graf G. von H.» (1920). V. S-g.
Torget i s’-Hertogenboscli.
s’-Hertogenbosch [s-hä’rtä^onbås] el. den
B o sch (ty. Herzogenbusch, fr. Bois-le-Duc),
huvudstad i nederl. prov. Noord-Brabant vid
föreningen av Dommel och Aa; 41,633 inv.
(1928). Fick stadsprivilegier 1185 av Brabants
hertig (därav namnet). Var starkt befäst och
erövrades först 1629 efter flera fåfänga försök
åt Holland genom Fredrik Henrik av Oranien.
H. var därefter en nederländsk huvudfästning,
men befästningarna slopades 1876. Staden har
förblivit katolsk och är biskopssäte.
Katedralen, S:t Janskerk, är en femskeppig
sen-gotisk kyrka, byggd 1419—58. Stort
mark-nadscentrum med livlig industri (bijouterier,
cigarrer, skor, snörmakerier).
Hertslet [höTslit], sir Edward, engelsk
urkundsutgivare (1824—1902). Var 1857—96
bibliotekarie och arkivarie i engelska
utrikesministeriet; adlad 1878. Han fortsatte
utgivandet av ett par av hans far och företrädare,
Lewis H. (1787—1870), påbörjade
urkunds-samlingar samt utgav »Map of Europé by
treaty» (4 bd, 1875) och »Recollections of the
old Foreign Office» (1901).
Hertsö, halvö i Bottenviken inom Luleå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
