Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 9. Gullberg - Hopliter / 949-950 (1928) - Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hertsö - Hertwig, Oscar - Hertwig, Richard von - Hertz, Gustav - Hertz, Heinrich Rudolph - Hertz, Henrik

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stads och Nederluleå sockens område,
förenad med fastlandet genom ett smalt näs;
62 kvkm. Har genom landhöjningen bildats av
de forna öarna H., Svartön, Malön, Björkön,
Granön m. fl.



Hertwig, Oscar, tysk anatom (1849—1922).
Var lärjunge till Haeckel (se d. o.) i Jena, blev
slutligen prof. i Berlin 1888; upptäckare av
befruktningens förlopp inom djurriket. Han fann
ett för detta slags
studier särskilt gott
objekt i ägget av den
vanliga sjöborren och
utförde därmed 1875
den undersökning, vars
resultat han
sammanfattade i satsen:
»Befruktningen beror på
sammansmältning av
könsligt
differentierade cellkärnor». Den
skrift, vari detta
läses, behövde nog bli
fullständigad och blev det även av flera andra
forskare, men H. tillkommer äran av att ha
funnit det väsentliga i denna process, en
upptäckt, värd att jämställas med blodomloppets
på 1600-talet. H. har vidare utfört en mängd
verk på den jämförande anatomiens område,
t. ex. »Zahnsystem der Amphibien» (1874),
»Studien zur Blättertheorie» (1879—83; jämte
brodern Richard v. H.), ett på sin tid
epokgörande bidrag till homologiläran, samt utgivit
en mängd hand- och läroböcker, »Lehrbuch der
Entwicklungsgeschichte des Menschen und der
Wirbeltiere» (1886), »Die Zelle und die
Gewebe» (1892—98) och »Das Werden der
Organismen» (1916). Under sina sista år intog H.
en skarpt avvisande hållning mot
darwinismen, förnekade det på kamp för tillvaron
grundade urvalet och bekämpade särskilt dess
tillämpning på det sociala och politiska
området. Emot den äldre och nyare fysiologiens
mekanistiska uppfattning av livet hävdade han
skarpt cellstrukturen som livets väsentligaste
egenskap. Led. av sv. Vet.-akad. 1903, med.
hedersdr i Uppsala 1907.

        E–k N–d.

Hertwig, Richard von, tysk zoolog (f.
1850), bror till O. H. Blev prof. i Königsberg
1881, i Bonn 1883 och i München 1885. H.
har ägnat sig åt studiet av de lägsta djuren,
protozoer och medusor, och lämnat viktiga
bidrag till kunskapen om deras byggnad och
livsyttringar; se H:s serie »Untersuchungen
zur Morphologie und Physiologie der Zelle»
(1884—90). H:s »Lehrbuch der Zoologie» (1891;
flera uppl.) är mycket anlitad. I sin
»Abstammungslehre und neuere Biologie» (1927)
söker han förena den gamla darwinismens och
den nyare ärftlighetslärans resultat. Adlad
1910.

        E–k N–d.



Hertz, Gustav, tysk fysiker,
Nobelpristagare (f. 1887), brorson till Heinrich R. H.
Studerade matematik och fysik i Göttingen och
Berlin, blev fil. dr 1911 på en avh. om
kolsyrans absorptionsspektrum, privatdocent vid
univ. i Berlin i fysik 1917, var 1920—25
anställd vid Philips glödlampsfabriks
laboratorium i Holland och är
sedan 1925 prof. i
fysik vid univ. i Halle.
H. delade (1926)
Nobelpriset i fysik för
1925 med sin
medarbetare J. Franck. Båda
ha tillsammans utfört
grundläggande
experimentella undersökningar över
energiutbytet vid elektroners
sammanstötning med
gasmolekyler.

        J. T.

Hertz, Heinrich Rudolph, tysk
fysiker (1857—94). Blev fil. dr i Berlin 1880 och
amanuens hos H. v. Helmholtz, som ledde H:s
uppmärksamhet på de elektriska problem,
vilkas snillrika
behandling i såväl
teoretiskt som
experimentellt hänseende
förvärvade honom ett
odödligt namn. H.
blev 1885 prof. i fysik
vid Polytechnicum i
Karlsruhe och 1889
vid Bonns univ.
Genom sina
undersökningar på
elektricitetslärans område,
särskilt angående
elektriska svängningar (se d. o.), lyckades H.
bana väg för den av Faraday grundade och av
Maxwell matematiskt utvecklade teorien om
elektricitetens natur och sammanhang med
ljusföreteelserna. De från en oscillerande
elektrisk gnista utgående elektriska vågorna
undersöktes först av honom och visades vara
analoga med ljusvågor, vilkas våglängd dock
är betydligt mindre (jfr Radioteknik).
Av stor betydelse voro H:s upptäckt, att en
elektrisk urladdning i luft underlättas, om
poltrådarna belysas av en annan elektrisk
gnista, vilket han visade förorsakas av
ultravioletta strålar i gnistans ljus (se
Fotoelektrisk effekt), samt hans
undersökningar av katodstrålarna.

        S. A–s.*



Hertz, Henrik, dansk författare
(1797—1870). Blev jur. kand.
1825, ägnade sig
därpå åt litteraturen och
debuterade med ett
lustspel 1827. Av H:s
omkr. 40 dramatiska
verk äro de förnämsta
verskomedien »Amors
genistreger» (1830;
övers. av C. V. A.
Strandberg 1860) och
lustspelet
»Sparekassen» (1836), den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>