Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hetitiska språket - Hetman - Hetralin - Hetsjakt - Hettblemmor, Hettbläddror el. Hettblåsor - Hettiter - Hettner, Alfred - Hettner, Hermann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sitt modersmål med de inhemska orden i
stavelseskrift men med babyloniska och
sumeriska ord som ideogram för de inhemska. I
Boghazköi har man hittat ordböcker, som
innehålla sumeriska och babyloniska ord och
ideogram med inhemska motsvarigheter. Då
de förras betydelse i regel är väl bekant,
låter sig en texts allmänna innehåll oftast lätt
bestämmas med ledning av dessa talrikt
inströdda ord, vilket i sin tur skapat
utgångspunkten för tolkningen av det inhemska
ordmaterialet, men en stor mängd av de
vanligaste inhemska orden förblir okänd, då de
genomgående skrivas ideografiskt. Utom
dessa »lärda» språk förekommo i Mindre Asien
folkspråk i mängd, huvudsakligen
konstaterade i heliga texter. På detta sätt ha utom det
officiella ej mindre än fem nya språk till dato
kunnat fastställas: 1) hattiska (hetitiska),
2) harriska, 3) luviska, 4) balāiska, 5)
mandiska. »Hetitiska» betydde i själva
Hattiriket något annat än det off. språk, som
vanl. kallas så. Vad detta hetat är ännu
obekant; det har kallats »kanisiska» efter
staden Kanis. Den tjeckiske assyriologen
Fr. Hrozný har i det grundläggande verket
»Die Sprache der Hethiter» (1916—17)
utförligt motiverat åsikten, att det var
indoeuropeiskt, och sammanställde det med italiskan
och keltiskan. Hans teori accepteras i
princip av allt flera forskare. Avgörande därvid
är framför allt den grammatiska strukturen;
ordförrådet gör för visso ett ganska
främmande intryck, men det har säkert starkt
påverkats av urbefolkningens
icke-indoeuropeiska språk.
Av de övriga i Boghazköi upptäckta
språken är luviskan antagl. endast en dialekt av
det off. språket. Hattiskan (den egentliga
hetitiskan; Forrer: protohattiska) är
otvetydigt ett icke-indoeuropeiskt språk, likaså
den därmed icke besläktade harriskan, som
å andra sidan är identisk med det egentliga
Mitánispråket (känt från ett Amarnabrev).
Mandiska talades av mandafolket, en arisk
stam (kanske = mederna), som bildade
överklassen i Mitáni. Från detta språk
härstamma gudanamnen Mitra, Varuna, Indra
och Nāsatya. På vilket språk Hattirikets
hieroglyftexter äro avfattade kan ej
bestämmas. Hieroglyferna äro hetiternas
nationella skrift och brukades jämsides med
kilskriften för monumentala ändamål. — Litt.:
J. Friedrich, »Die hethitische Sprache», och
E. Forrer, »Die Inschriften und Sprachen des
Hattireiches» (bägge i Zeitschrift der
Deutschen Morgenländischen Gesellschaft 1922);
se f. ö. G. Contenau, »Éléments de
bibliographie hittite» (1922).
H. S. N.*
He’tman, po. (ry. atama’n; trol. ur ty.
Hauptmann), titel på ämbetsmän i det forna
Polen-Litauen och i kosackländerna. I Polen
fanns från 1539 en fälthetman (h. polny),
senare vanl. en storhetman (h. wielki),
som från 1581 till 1700-talet var arméns chef.
— Hos kosackerna var
h.-(ataman-)värdigheten urspr. en usurpation av kosackernas
självvalde hövitsman; Chmielnicki (se d. o.)
erkändes 1649 av polska regeringen som h. över
Ukraina. Efter dettas delning innehades
titeln av de rivaliserande kosackhövdingarna;
Peter I minskade h:s förut täml. oinskränkta
makt; ämbetet upphävdes 1764, men ryske
tronföljaren bar 1835—1917 titeln h. över alla
kosacker. Ordet ataman, ota’man, fortlevde
i bet. anförare, ledare, t. ex. för vissa
hantverksskrån. April—dec. 1918 bar P.
Skoropadskyj titeln h. över Ukraina.
Hetralīn, medel mot blåskatarr,
nålformiga, i hett vatten lösliga kristaller, som
utgöras av dioxibensolhexametylentetr(a)amin (se
Hexametylentetr(a)amin). Preparatet
ges i dos av 0,5 g flera ggr dagl. vid akut
och kronisk blåskatarr, varig katarr i
njurbäckenet (pyelitis) m. m. Det intages i vatten,
mjölk eller havreslem före måltiderna.
C. G. S.
Hetsjakt, en jaktmetod med snabba hundar,
som med synens hjälp förfölja och infånga
vilt. En typisk h. är harjakt med
vinthundar, vilket jaktsätt under namn av coursing
rätt ivrigt brukas i England. Då vid
parforsjakt hundarna få syn på villebrådet, övergår
jakten i sitt sista stadium till en kortare
hets.
(Lönnb.)
Hettblemmor, Hettbläddror el.
Hettblåsor, namn på små röda upphöjningar av
huden, som äro att uppfatta som ett akut
eksem (se d. o.), framkallat genom olika
retmedel, hetta, våtvärmande omslag, stark,
instängd svettning etc.
I. H.*
Hettīter, se Hetiter.
Hettner, Alfred, tysk geograf (f. 1859),
son till Hermann H. Blev prof. i geografi
1894 i Leipzig, 1897 i Tübingen och 1899 i
Heidelberg. H. har 1882—84 och 1888—90
gjort vidsträckta forskningsresor i
Sydamerika. Han utger sedan 1895 Geographische
Zeitschrift och har utövat en betydande
författarverksamhet, mest i geomorfologi.
Nämnas må »Die Oberflächenformen des
Festlandes» (1921) och handboken »Grundzüge der
Länderkunde» (I, »Europa»; 3:e uppl. 1925;
II, »Die aussereuropäischen Erdteile»; 3:e
uppl. 1926).
K. A. G.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
