Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hettner, Hermann - Hetviner, Heta viner - Hetvägg - Hetär - Hetäria - Heuch, Johan Christian - Heuchera - Heuglin, Theodor von - Heuman, Ernst Otto August - Heun, Carl - Heureka - Heuristik - Heurlin, släkt - Heurlin, Christofer Isak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
981
Hetviner—Heurlin
982
omfattar den engelska (1856), den franska
(1859) och den tyska (4 bd, 1862—70)
litteraturen under 1700-talet, ett klassiskt men
tids-präglat verk, kännetecknat av lättfattlighet,
enkelhet och symmetri. Grundläggande för
H:s teckning är åsikten, att klassicismen i
Tyskland, förverkligandet av de högsta etiska,
konstnärliga och intellektuella ideal, betydde
fulländningen av upplysningstidens
strävanden; den nyare forskningen åter sätter den
stora epokgränsen emellan upplysningen och
Sturm und Drang. H. omfattade den
historiefilosofiska uppfattningen: uppstigande,
höjdpunkt, förfall, här identifierade med barock,
klassicism, romantik. Glänsande
framställning, vidsynt humanitet och fyllig
karakteristik utmärka H. Se E. A. Boucke,
»Aufklär-ung, Klassik und Romantik» (1925). R-n B.
Hetviner, Heta viner, starka naturviner
(med ända till 20 % alkoholhalt). Dit räknas
bl. a. sherry, portvin och madeira.
Hetvägg (av Ity. heetweggen),
fettisdags-bullar; även aga. Se uppsats av L. Hagberg
i Sv. Landsmål 1911.
Hetär (grek. hetdl’ra, väninna), dets. som
kurtisan. Ordet betecknar varje kvinna, som
ägnar sig åt fria förbindelser med män.
Vanliga hetärer voro talrika i större grekiska
städer, uppträdde vid gästabud som danserskor
och flöjtblåserskor; de fingo åtm. i Aten betala
en särskild skatt för utövandet av sitt yrke.
Undantagsvis förekom i Korint, liksom i
Orienten, att h. som tempeltjänarinnor,
hiero-duler (se d. o.), tillhörde Afrodites tempel. I
Jonien och i Aten, där rådande sed höll
kvinnan inom hemmets väggar och berövade henne
alla bildningsmöjligheter, uppstod en högre
klass hetärer, utmärkta för den fina
umgängeston och spiritualitet männen saknade
hos sina kvinnliga familjemedlemmar.
Somliga h. ha blivit mycket berömda, så t. ex. Thais
och Fryne. I den grekiska nya, komedien spela
hetärerna en huvudroll; de skildras vanl. som
penninglystna och intriganta. M. Pn N-n.
Hetärla, se Hetairia.
Heuch [häuk], Johan Christian, norsk
biskop (1838—1904). Blev teol. kand. 1861,
kyrkoherde vid Uranienborgs kyrka i Oslo
1880 och biskop i Kristiansand 1889. Tills,
m. F. W. Bugge utgav han 1875—76 Luthersk
Kirketidende, därefter 1877—90 Luthersk
Uge-skrift. Han utgav bl. a. de apologetiska
skrifterna »Vantroens væsen» (1883) och »Kirken
og vantroen» (1888) samt den mot nyare
kyrkliga strömningar riktade stridsskriften »Mod
strömmen» (1900; sv. övers. 1903) och »Svar
fra ...» (1903). (A. G-w.)
Heuchera [hö^-], växtsläkte av fam.
Saxi-fragaceae, med omkr. 25 i Nordamerika
växande arter, fleråriga örter med långskaftade,
brett hjärtlika, vanl. vid stjälkens bas
samlade blad. Som prydnadsväxt odlas bl. a. H.
sanguinea (från n. Mexiko), som har klaselik
blomställning och vackert röda foderblad
(men knappt märkbara kronblad). G. M-e.
Heuglin [häFg-], Theodor von, tysk
zoolog, forskningsresande (1824—-76), urspr.
ingenjör. Vistades största delen av åren 1850
—65 i Östafrika under resor i Abessinien,
Sudan och angränsande trakter samt besökte
1870—71 Spetsbergen och Novaja Zemlja. H.
var en framstående forskningsresande, om
han än icke gjorde några upptäckter av första
rang, och en betydande zoolog; han utgav
värdefulla verk över Östafrikas djurvärld
samt reseskildringar i bokform och i
Peter-manns Mitteilungen. E-k N-d.
Heuman [hö’j-], Ernst Otto August,
den evangelisk-luterska tamulkyrkans förste
biskop (1858—1926). Blev 1877 student i
Uppsala och 1894 fil. dr vid Köpenhamns
univ. samt 1917 teol.
dr i Uppsala. Han var
lärare vid
Fjellstedt-ska skolan 1884—85
och 1902—03 samt
missionär i Santalistan i
Indien 1886—98,
prästvigdes 1899, blev
komminister i Fardhem
1900, utsändes som
missionär i Sv.
kyrkans missions tjänst
till Sydindien 1903 och
var bl. a. föreståndare
för missionsläroverket i Pudukkottai 1904—12,
blev missionskonferensens ordf, och
missions-styrelsens ombud 1916 samt livstidspresident i
den evangelisk-luterska tamulkyrkan 1920. H.
valdes 1921 av tamulkyrkans synod till
biskop och invigdes s. å. i Trankebar. A. K.*
Heun [håin], Carl, tysk författare (1771
—1854). Skrev en mängd sentimentala och
frivola berättelser, som funno stor publik.
Héu’reka, grek., »jag har funnit det!»;
Ar-kimedes (se d. o.) skall ha ropat »heureka!»,
då han gjort en viktig upptäckt.
Heuristlk (av grek, héuri’skeln, finna), läran
om metoderna att finna nya vetenskapliga
resultat. — Adj.: H e u r i’s t i s k.
Heurlin [hör-], småländsk prästsläkt,
härstammande från Hörda i Berga socken,
Kronobergs län. Släktnamnet togs först av
Gun-narus Petri H. (1648—98), kyrkoherde i
Vetlanda. Samuel H. (1744—1835), adjunkt i
matematik och fysik vid Lunds univ. 1774,
prästvigdes 1777 samt blev 1780 (med
professors titel) kyrkoherde i Aseda av Växjö stift,
1794 kontraktsprost och 1800 teol. dr. I
Växjöstiftet var han inflytelserik som
praktisk kyrkomän. Biogr. av N. Lindgren (1836).
Om sonen Chr. I. H. se nedan. — En gren
av släkten kom till Finland och adlades där
(af Heurlin) 1830.
Heurlin [hör-], Christofer Isak,
biskop, statsråd (1786—1860); se släktöversikten.
Blev fil. mag. i Lund 1808, docent i romersk
vältalighet 1809, i matematik 1810, adjunkt
i ekonomi 1813. Under Lundatiden spelade
H. stor roll i det s. k. Härbärget (se d. o.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
