Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Heurlin, Christofer Isak - Heurteloup, Charles Louis Stanislas - Heusler, Andreas - Heusler, Andreas - Hevea - Hevelius (Hewelcke, Hevel), Johannes - Heves - Hevesy, Georg von - Hewittlampan - Hewlett, Maurice Henry
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
983
Heurteloup—Hewlett
984
För att vinna sin utkomst beträdde han
prästbanan, tog 1813 pastoralexamen, blev 1815
adjunkt vid Växjö gymnasium samt 1816
lektor och konsistorienotarie där. Som skolman
gjorde H. en stor
insats. 1822 fick han
Tolgs pastorat i Växjö
stift, bidrog genom
sitt inflytande i hög
grad till Tegnérs val
till stiftets biskop
1824 samt blev 1825
kontraktsprost. Som
medlem av
statsrevisionen 1827 utövade
H. där ett
dominerande inflytande i
moderat riktning. Som
stiftets ombud deltog han i 1828 års
riksdag, där han i statsutskottet spelade en
framstående roll vid realisationsfrågans
behandling. Under riksdagen valdes han (1829)
till domprost i Växjö och utnämndes 1830 till
teol. dr. I stiftsstyrelsen övade han ofta
starkt inflytande på sin förman Tegnér.
Under hela 1830-talet var H. livligt politiskt
verksam och förordnades i sept. 1838 till
statssekr. vid Ecklesiastikexpeditionen, sedan
han en månad förut utnämnts till biskop i
Visby. H. rönte starkt motstånd från
oppositionen, dels därför, att han — med orätt —
misstänktes för opålitlighet, dels och väl mest
därför, att han framträdde som en av
regeringens skickligaste och slagfärdigaste
försvarare. Vid departementalreformen 1840
avgick H. som statssekr. Han avsade sig kort
därefter biskopsämbetet, sökte och fick (juni
1841) Fellingsbro indräktiga pastorat i
Västerås stift samt blev s. å. överhovpredikant. I
dec. 1842 utnämndes han till statsråd och chef
för Ecklesiastikdep. men nödgaaes efter
tronskiftet 1844 såsom ej tillräckligt liberal avgå
samt stod då utan plats (vid utnämningen till
statsråd hade han tagit avsked från
pastoratet). Ledamotskap i kyrkolagskommittén
och fullmäktigsyssla i Riksgäldskontoret
(1845—46) gåvo honom t. v. sysselsättning.
1846 utnämndes H. till kyrkoherde i
Karlshamn och 1847 till biskop i Växjö (efter E.
Tegnér), 1859 till ordensbiskop. Han var sedan
1839 led. av Vet.-akad. — H. var »mera en
statens än en kyrkans man» (Reuterdahl).
Han var en skicklig ämbetsman och utmärkte
sig som politiker för slagfärdighet och taktisk
skicklighet. Hans inlägg i finansfrågorna
blevo ofta avgörande. H:s efterlämnade
självbiografi (nu i Lunds univ:s bibi.) går till 1855
och är delvis publicerad i »Gamla
studentminnen från Lund», utg. av E. Wrangel (1918).
Jfr C. O. Arcadius m. fl., »Växjö stifts
herdaminne», I (1921). (HgPl.)
Heurteloup [örtolo’], Charles Louis
Stanislas, fransk kirurg (1793—1864). H.
konstruerade ett instrument (p e r k u t ö r) för
krossning av stenar i urinblåsan, vilket inlett
en ny epok i stenkrossningens utveckling.
Uppfann även den artificiella igeln, H e u r t
e-1 o u p s igel (se K op p s n äp p a r e).
Heusler [hSFslor], Andreas, schweizisk
jurist (1834—1921), prof, i Basel 1863—1913.
Bland H:s arbeten må nämnas »Institutionen
des deutschen Privatrechts» (1885—86) samt
»Deutsche Verfassungsgeschichte» (1905).
Heusler [håPslar], Andreas,
tysk-schweizisk germanist (f. 1865), son till juristen A. H.
Blev prof, i Berlin 1914 och i Basel 1919. Han
har mest behandlat metriska frågor och
germansk fornsaga.
He’vea, växtsläkte av fam. Euphorbiaeeae,
med omkr. 20 arter, högväxta träd med
fingrade blad, i Amazonas- och Orinocoområdena.
Av mjölksaften hos H. guyanensis och H.
bra-siliensis m. fl. beredes kautschuk (se K a u
t-schu k v äx t e r). G. M-e.
Hevèlius (Hewelcke, Hevel),
Johannes, tysk astronom (1611—87). Blev 1634
ämbetsman i sin födelsestad, Danzig, och
uppförde där 1641 ett storslaget
observato-rium, vilket ödelädes genom mordbrand
1679. Han använde ej tub vid sina
observationer men skärpte noggrannheten i
iakttagelserna med blotta ögat, så att de genom
honom nådde sin fullkomning. H. grundläde de
vetenskapliga undersökningarna av månens
topografiska förhållanden (selenografien). H.
ansåg sannolikt, att kometerna rörde sig i
banor, som voro konkava mot solen. I
»Ma-china coelestis» (2 dir, 1673—79) ger han en
utförlig beskrivning över sina instrument
jämte omfattande observationsserier. H.
utförde även iakttagelser för en stjärnkatalog
och stjärnatias (postumt utg. av hans hustru,
Margareta Koopmann, som verksamt
biträdde H. vid hans observationer). K. Lmk.
Heves [hä^äj], komitat i n. Ungern; 3,761
kvkm, 320,056 inv. (1928). Huvudstad: Eger.
Är i n. bergigt (Mätrabergen), f. ö. fruktbar
slätt; genom s. ö. delen flyter Theiss.
Hevesy [hä^äjj], Georg von, ungersk
fysiker och kemist (f. 1885). Blev 1908 fil.
dr i Freiburg (Baden), assistent i fysik vid
tekniska högskolan i Zürich 1909, docent 1913
och prof, i fysik 1918 vid univ. i Budapest,
prof, i Freiburg 1926. H. har utfört flera
betydande arbeten inom olika områden av den
fysikaliska kemien, bl. a. rörande
elektricitets-och värmeledningen i kristaller, i smältor och
elektrolytiskt ledande vätskor samt en
partiell separering av kvicksilvers isotoper. Inom
radiokemien har han bestämt radioelementens
kemiska natur, påvisat isotopernas kemiska
likhet och på ett sinnrikt sätt använt
radioaktiva isotoper för fysikaliskt-kemiska
undersökningar. Tills, m. D. Coster har han
upptäckt grundämnet h a f n i u m. J. T.
Hewittlampan [hjö’it-], ett slags glimlampa
(jfr Elektrisk belysning, sp. 628) i
form av ett långt, med kvicksilverånga fyllt
rör. Brinner med violett ljus. G. H-r.
Hewlett [hjöTit], Maurice Henry,
eng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
