Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hewlett, Maurice Henry - Hexabiblos - Hexacorallia - Hexaeder - Hexaemeron, Hexameron - Hexagon - Hexagonala systemet - Hexahydrobensol - Hexahydrofenol - Hexakord - Hexameter - Hexametylen, Cyklohexan - Hexametylentetr(a)amin el. Urotropin - Hexan - Hexandria - Hexanitrodifenylamin - Hexapoda - Hexateuken - Hexham - Hexos - Hexyl - Hey, Julius - Heyck, Eduard - Heyd, Wilhelm - Heydebrand und der Lasa, Ernst von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
985
Hexabiblos—Heydebrand und der Lasa
986
elsk författare, advokat (1861—1923). Vann
sin första framgång med medeltidsromanen
»The forest lovers» (1898). Av H:s övriga
berättelser må nämnas »Little novels of Italy»
(1899), »Richard Yea-and-nay» (1900), »The
new Canterbury tales» (1901), »The queen’s
quair» (1904) och »Mainwaring» (1921). H.
utgav även diktsamlingar (»Songs and
meditations», 1897, »Flowers on the grass», 1920),
dramer och essäer (»In a green shade», 1920).
Hexabi’blos, en 1345 författad rättsbok,
sammansatt av utdrag ur Corpus juris civilis
(se d. o.). Den var östromerska rikets
rättsbok, förblev i bruk även under det turkiska
väldet och fick 1835 kraft av lag för
konungariket Grekland. (K. G. Wn.)
Hexacora’llia, zool., se Koralldjur.
Hexaèder (av grek, hex, sex, och he’dra,
yta), kub el. tärning. 1. (Miner.) Se
Kristallsystem. — 2. (Mat.) Se Kub.
Hexae’meron, Hexämeron (av grek, hex,
sex, och heme’ra, dag, dagsverke),
»sexdagars-arbetet», kallas — efter berättelsen i Genesis,
kap. 1—2 och 4, om världens skapelse —
diktverk, som skildra skapelsehistorien (t. ex. av
du Bartas, Arrebo, Spegel m. fl.). (O. W-n.)
Hexagön, regelbunden sexhörning. Genom
att sammanbinda de sex hörnpunkterna med
mittpunkten uppdelar man h. i sex liksidiga
trianglar.
Hexagonäla systemet, miner., se
Kristallsystem.
Hexahydrobensöl, kem., se Cyklohexan.
Hexahydrofenöl, kem., se Cyklohexanol.
Hexakörd (av grek, hex, sex, och chordé,
sträng), mus., ett tonsystem, bestående av sex
toner; utbildat av Guido från Arezzo på
1000-talet. Se Solmisation.
Hexa’meter (grek. hexa’metron, av hex, sex,
och me’tron, mått, versfot), en av sex
versfötter bestående vers, särskilt den daktyliska
h. I denna kunna daktylerna ersättas med
spondéer; detta sker dock sällan i den näst
sista (femte) versfoten. Den sista versfoten
är alltid tvåstavig (katalektisk). Cesur
(ordskillnad) inträder i tredje (eller fjärde)
versfoten. Cesur mellan fjärde och femte
versfoten är utmärkande för lyriska och
buko-liska dikter; en sådan h. kallas därför
buko-lisk. Versschemat är således:
_| qu -| -r-
Ex.: »Hercules arla stod upp en morgon i
första sin ungdom».
H. är versmåttet för de homeriska och
episka dikterna över huvud, för lärodikten m. fl.
Den infördes i den latinska litteraturen av
Ennius omkr. 200 f. Kr. och brukas även i
germansk diktning.
Hexametylön, C y k 1 o- CH2 • CH2
h e x ä n, är ett mättat / \
cykliskt kolväte, som ko- H2C CH2
kar vid 81° C och före- \ /
kommer i den vid omkr. CII2 . CH2
80° C kokande fraktionen av rysk bergolja.
Hexametyléntetr(a)amln el. U r o t r o p i n,
kondensationsprodukt av ammoniak och
form-aldehyd, (CH2)eN4. Färg- och luktlösa
kristaller med först något söt, sedan bitteraktig smak,
lätt lösliga i vatten. Vid sur reaktion
sönderdelas h. i ammoniak och formaldehyd, som
verkar antiseptiskt. H. brukas företrädesvis
mot infektion i urinvägarna, särskilt
blås-katarr, om urinen är sur; verkar tillika
urindrivande. Dos 0,5 g 3—4 ggr dagl. Bland
sammansättningar med h. märkes bl. a.
hel-m i t o 1 (h., bundet vid
anhydrometylencitron-syra); uppges avge formaldehyd även i
alkalisk urin. Likaledes vita, vattenlösliga
kristaller. Dos 1—3 g dagl. i tabletter el. lösning.
C. G. S.
Hexän, C8H14, ett acykliskt mättat kolväte
med 69° C kpt. H. utgör tills, m. pentan
huvudbeståndsdelen i pennsylvanisk bensin. I. B.
Hexa’ndria, se Linnés sexualsystem.
Hexanitrodifenylamln, se N i t r o f ö
r-e n i n g a r.
Hexa’poda, zool., se Insekter.
Hexatéu’ken, se Pentateuken.
Hexham [he’ksom], stad i eng. grevskapet
Northumberland, vid Tyne; 8,849 inv. (1921).
Viktig medeltida marknadsstad med kloster
och kyrka, vilken grundats 674 av S:t
Wil-frid. Den forna klosterkyrkan har
utomordentligt vackra partier från omkr. 1200
(early english).
Hexös, kem-, se Sockerarter.
Hexyl, kem., se Nitroföreningar.
Hey [håi], Julius, tysk sånglärare (1832
—1909). Slöt sig till Wagner och utarbetade
en metod för sångföredrag huvudsaki. för
Wagners verk. Utgav »Deutscher
Gesang-unterricht» (4 bd, 1886) och »Rich. Wagner als
Vortragsmeister 1864—1876» (1911). T. N.
Heyck [håik], E d u a r d, tysk historiker
(f. 1862). Var 1892—96 prof, i Heidelberg och
1896—98 chef för Fürstenbergarkivet i
Do-naueschingen. Han utger sedan 1897 den
värdefulla serien »Monographien zur
Weltge-schichte». Bland H:s delvis i denna
publicerade skrifter må nämnas »Die Mediceer»
(1897; 3:e uppl. 1909), »Kaiser Maximilian I.»
(1898), »Bismarck» (1898; 5:e uppl. 1922) och
»Deutsche Geschichte» (3 bd, 1905—06; del I
omarb. 1925). V.S-g.
Heyd [hait], Wilhelm, tysk historiker
(1823—1906). Var protestantisk präst och
1873—97 överbibliotekarie vid kungl.
biblioteket i Stuttgart. Av stort värde är hans
huvudarbete, »Geschichte des Levantehandels
im Mittelalter» (2 bd, 1879), vartill anslöt sig
monografien »Die grosse Ravensburger
Gesell-schaft» (1890). V.S-g.
Heydebrand und der Lasa [häPdobrant ont
där lä’za], Ernst von, tysk politiker (1850
—1924). Blev 1874 jur. dr, var 1882—96
preussiskt lantråd och ägnade sig sedan till
revolutionen 1918 helt åt politiken som medlem
av preussiska lantdagen (från 1888) och tyska
riksdagen (från 1903). H. ansågs som en
ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
