Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hintze, Paul von - Hinzpeter, Georg - Hiob - Hiortdahl, Thorstein Hallager - Hiorter, O. P. - Hiort-Lorenzen, H. R. - Hiortzberg, Jonas Laurentii - Hipparchos (härskare) - Hipparchos (astronom) - Hipparion - Hippark - Hippeastrum - Hippel, Theodor Gottlieb von - Hipper, Franz von - Hippias (härskare) - Hippias (sofist) - Hippius, Zinaida Nikolajevna - Hippo el. Hippo Regius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1037
Hinzpeter—Hippo
1038
mann), avgick 3 okt., då prins Max’ ministär
bildades, samt var därefter till revolutionen
9 nov. s. å. rikskanslerns ställföreträdare i
stora högkvarteret.
Hinzpeter, Georg, tysk pedagog (1827—
1907). Blev 1850 fil. dr och ledde 1866—77
prins Vilhelms av Preussen (sedermera kejsar
Vilhelm II:s) undervisning. Av denne skildras
H. som en pedantisk »spartansk idealist»,
plikttrogen men torr. H. fick 1888 titeln
geheimeregeringsråd. Utgav karaktärsbilden
»Kaiser Wilhelm II.» (1888; 9:e uppl. 1889).
Hiob, se J o b.
Hiortdahl, Thorstein Hallager, norsk
kemist, kristallograf, mineralog och geolog
(1839—1925), prof, i kemi vid univ. i Oslo
1872—1918. Genom omfattande
undersökningar (1862—87) av stort bestående värde
om den lagbundna förändring av
kristallformen, som betingas av kemiska substitutioner,
har H. i hög grad främjat den kemiska
kris-tallografiens utveckling. H. utgav en i Norge
mycket använd lärobok i kemi (1870; många
uppl.) och har dessutom gjort sig bekant
genom bl. a. ett stort och värdefullt verk över
kemiens historia (1906—08; i Skrifter utg. af
Videnskabs-Selskabet i Christiania 1905—07)
och genom utarbetandet av norsk
bergverks-statistik. N. Zn.
Hiorter, O. P., se H j o r t e r, O. P.
Hiort-Lorenzen, H. R., se Lorenzen.
Hiortzberg, Jonas Laurentii,
författare (1703—66), student 1721 i Uppsala,
prästvigd 1729, kyrkoherde i Kjula 1747, prost
1761. Skrev bl. a. »Then yttersta domen»
(1734; många uppl., senast 1895), ett ståtligt
religiöst poem på alexandriner. SeE. Wrangel,
»Frihetstidens odlingshistoria» (1895), och
uppsats av R. G:son Berg i »Sörmlandsboken»
(1918). R-nB.
Hippa’rchos (grek. HVpparchos, lat.
Hippa’r-chus), son till envåldshärskaren Peisistratos,
efterträdde 528 f. Kr., jämte sin bror Hippias
(se d. o.), sin far i regeringen. Han föll 514
offer för enskild hämnd av de s. k.
tyrannmördarna Harmodios och Aristogeiton. A. M. A.*
Hippa’rchos (grek. Hi’pparchos), grekisk
astronom (f. kort efter 200, d. 126 f. Kr.). H.
verkade som observerande astronom på
Rhodos åtminstone under tiden 146—126. Av hans
många skrifter äro blott två bevarade, därav
en förteckning över stjärnor, särskilt
lämpliga för tidsbestämningar. Av omnämnanden i
andra författares skrifter framgår, att H. var
en av forntidens allra främsta astronomer,
och man har ofta betecknat honom som den
vetenskapliga astronomiens grundläggare. Det
synes vara omöjligt att avgöra i vad mån
Ptolemaios övertagit hans resultat eller
bidragit med egna. Av resultat, som H. med
säkerhet själv nått, må nämnas bestämningen
av årets längd och månens omloppstid. H.
torde även ha infört trigonometrien i den
sfä-riska astronomien och i övrigt varit verksam
på det rent matematiska området. K. Lmk.
Hippa’rion, se A n c h i t h e r i u m.
Hippa’rk, i åtskilliga forngrekiska stater
högste befälhavaren för rytteriet.
Hippea’strum, artrikt, i tropiska och
subtropiska Amerika inhemskt släkte av fam.
Amaryllidaceae, med i flock sittande, stora,
något sneda, vanl. röda el. vita och
rödstrim-miga blommor. H. aulicum och H. vittatum
odlas under namnet amaryllis. G. M-e.
Hippel, Theodor Gottlieb von, tysk
författare (1741—96), borgmästare i
Königs-berg. H. var en Sturm-und-Drang-natur, vars
kaotiska och motsägelsefulla, rika och kvicka
väsen speglas i hans bisarra, subjektivt
afo-ristiska skrifter. Av dem må nämnas »Über
die Ehe» (1774; senast utg. 1911), »Nachlass
über weibliche Bildung» (tr. 1801), där han
yrkade rätt för kvinnan till borgerlig
verksamhet och studier, »Lebensläufe nach
aufsteigen-der Linie» (3 bd, 1778—81) och romanen
»Kreuz- und Querzüge des Ritters A bis Z»
(2 bd, 1793—94). »Sämtliche Schriften»
ut-kommo i 14 bd 1828—38. Se Czerny, »Sterne,
H. und Jean Paul» (1904). R-n B.
Hipper, Franz von, tysk amiral (f. 1863).
Blev 1912 konteramiral, under världskriget
viceamiral, ledde »räderna» mot Englands
östkust 1914 och var befälhavare för tyska
sjöstridskrafterna i kryssarstriden vid
Dog-gerbank 1915. I Skagerakslaget (se d. o.)
1916 var H. chef för den tyska, av
slagkryssare och lätta fartyg bestående
spanings-styrkan. Från 2 aug. 1918 och intill tyska
flottans utlämnande var H. chef för
»hög-sjöflottan». Jfr Världskriget. ö-g.
HTppias (grek. Hippi/as) efterträdde jämte
sin broder Hipparchos (se d. o.) sin fader,
Peisistratos, som härskare i Aten 528 f. Kr.
H. var en klok härskare, men på grund av
persernas framträngande försvagades hans
ställning, och efter mordet på Hipparchos 514
ansåg han sig böra tillämpa större stränghet.
Han förjagades 510, åtföljde sedermera den
persiska hären på krigståget till Marathon
(490) och dog under återfärden. A. M. A.*
HFppias (grek. Hippi’as), sofist från Elis,
levde omkr. 400 f. Kr. Han utmärkte sig för
mångsidighet och fåfänga; jfr Platons båda
dialoger med titeln H. Han höll beundrade
föredrag och utarbetade en förteckning över
segrarna vid de olympiska spelen. M. Pn N-n.
HFppius, Zinaida Nikolajevna,
rysk författarinna (f. 1867). Har skrivit
stämningsfulla dikter, psykologiska noveller,
samtidsromanen »Tjertova kukla»
(Djävulsdoc-kan; 1910; ty. övers. 1912) och litterära
minnen, »Zjivyja litsa» (Levande ansikten; 2 dir,
1925). Hon är sedan 1889 g. m. författaren D.
S. Merezjkovskij (se d. o.). A. A-t.
Hi’ppo el. H i’p p o R è g i u s, romersk stad
vid havet i Numidien, viktig handelsplats,
mest bekant som Augustinus’ biskopssäte.
Ruiner nära Böne (se d. o.). Arkeologiska
utgrävningar ha bl. a. bragt i dagen puniska
mur- och arkitekturrester, bronsstatyer samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
