Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hippo el. Hippo Regius - Hippocampus - Hippocastanaceae - Hippodrom - Hippoglossus - Hippokamp - Hippokrates från Kos - Hippokrates från Chios
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1039
Hippocampus—Hippokrates
1040
mosaiker. Se F. G. de Pachtère i Mélanges
d’Archéologie, bd 31 (1911). M. Pn N-n.
Hippoca’mpus, zool., se Sjöhästar.
Hippocastanäeeae, bot., se Hästkastanje.
Hippodröm (grek. hippo’dromos, av hi’ppos,
häst, och dro’mos, lopp), plats för
kappkör-ning i det gamla Grekland. Av h. finnas nu
knappast några spår; kännedomen om dem
grundar sig på notiser i litteraturen, särskilt
Pausanias’ beskrivning av h. i Olympia.
Banans början och slut, där vagnarna vände,
markerades av pelare; startplatsen var
anordnad i sned linje, för att vagnarna på den yttre
sidan ej skulle bli handikappade. H. i
Kon-stantinopel (nu Atmeidan, hästplatsen) var en
romersk cirkus, fullbordad av Konstantin den
store. — Moderna cirkusar och
kapplöpnings-banor kallas ofta h. A. M. A.*
Hippoglo’ssus, zool., se Flundrefiskar.
Hippoka’mp, gestalt i antik konst,
sammansatt av framkroppen av en häst och en
fiskstjärt. Se bild vid art. G e m m e r, plansch 1
(Nereid på sjöhäst).
Hippo’krates från Kos, forntidens störste
läkare; levde i senare delen av 400- och förra
delen av 300-talet f. Kr. Uppgifterna om hans
liv äro osäkra och legendariska. Säkert är,
att han var född på ön Kos, tillhörde
Askle-piadernas familj och läkargille, var en stor
och vida ansedd läkare och lärare samt
författade medicinska skrifter.
Under H:s namn ha bevarats 53 verk i 72
böcker, vilka redan i antiken sammanfattats
till ett »Corpus Hippocraticum», men dessa
skrifter kunna omöjligen ha gemensam
författare; de äro ofta såväl till form som till
innehåll av mycket växlande art. I de bästa
visar sig den erfarne och allvarlige
praktikern, som vid sjuksängen dagligen antecknar
patientens växlande tillstånd, nedskriver
iakttagelser eller förmodanden däröver. Andra
skrifter äro populära föredrag av filosofer, ja,
t. o. m. charlataner, som spekulera över lösa
medicinska teorier. Om ingen enda av de 72
böckerna kan bindande bevisas, att den är
författad av H. själv. Forskningen har dock
urskilt en kärna av skrifter, vilka återgå,
om icke på H:s egen person, d ck på hans
närmaste krets. Hit räknas dels ett par
sammanfattande teoretiska avh., »Om den gamla
läkekonsten», »Om dieten vid akuta
sjukdomar», »Prognostikon», »Om luften, vattnet
och ställena», »Om den heliga sjukdomen»,
dels l:a och 3:e böckerna av de kliniska
journalerna »Epidemierna». Även några av de
övriga bära till sin allmänna läggning och i
sina enskildheter vittne om äkta
hippokra-tiskt kynne; främst bland dem må nämnas
de kirurgiska fackskrifterna »Om skador å
huvudet», »I läkarens verkstad», »Om
benbrott» och »Om ledernas anpassning»; dessa
utomordentliga böcker äro de allra yppersta,
säkert de klaraste och exaktaste i hela
samlingen. Den hittills förnämsta uppl. av de
hippokratiska skrifterna är É. Littré, »Oeuvres
complètes d’Hippocrate, Traduction nouvelle
avec le texte en regard» (10 bd, 1839—61). En
ny, kritisk uppl. är under förberedelse i det av
vetenskapsakademierna i Berlin, Köpenhamn
och Leipzig utgivna »Corpus medicorum
Grae-corum»; hittills har endast ett häfte, utgivet
av J. L. Heiberg, utkommit (Leipzig 1927).
M. K. Löwegren har till sv. översatt »De
hippokratiska skrifterna» (2 dir, 1909—10).
Det utvecklingshistoriskt sett mest
karakteristiska för den äkta hippokratismen ligger
däri, att den f. ggn i läkekonstens historia
energiskt hävdar nödvändigheten av ett på
erfarenheten byggt vetenskapligt
betraktelsesätt av läkekonsten: praxis och omdöme måste
gå hand i hand. Omdömets mognad skall
sätta läkaren i stånd att draga följdriktiga
slutsatser över den mänskliga organismen och
dess förhållande till sin näring, omgivning
m. m. Omdömets mognad vinnes främst
genom egen målmedveten iakttagelse,
planmässig och kritisk insamling av material. Ur
denna grundåskådning, som sedan alltjämt
förblivit bestämmande för medicinen,
härleder sig den hippokratiska skolans hela
läke-utövning. Metoden är i -huvudsak avvaktande;
läkaren är naturens tjänare och är såsom
sådan organismen behjälplig att motverka och
undanröja hindren och bota sjukdomen.
Läkaren bör övervaka naturen och, om så
erfordras, genom ingripande i det lämpliga
ögonblicket stödja den. Viktigast därvid är
att ordna dieten och hela levnadssättet:
kroppsvård, rörelse, sömn, bad m. m.; av
största betydelse är därvid individualiseringen.
H. ser överallt sjuka individer med
symtomatiska företeelser i oändlig nyansering.
Även vid kirurgiska fall gäller som främsta
regel att företaga så litet som möjligt och
att, när ingrepp göres, därvid nöja sig med
de enklaste hjälpmedlen. Icke desto mindre
ägde de hippokratiska kirurgerna
framstående skicklighet och utförde med sina enkla
medel många fina operationer. I själva
verket utgöra de nutida metoderna att
behandla t. ex. benbrott och ledvrickningar till
stor del endast modifikationer av de
tillvägagångssätt, som dessa använde; deras
maskinella hjälpmedel äro förebilder till nutidens.
Övriga operationer, som hippokratikerna
utförde, voro öppnande av fistlar och av
var-samlingar i lungsäckarna och njurarna,
borttagande av hemorrojder samt trepanation.
Det måhända djupaste uttrycket för
hippo-kratikernas uppfattning av läkekonsten
föreligger i den första av de hippokratiska
afo-rismerna, den djuptänkta satsen: »Livet är
kort, konsten lång, rätta tillfället flyktigt,
erfarenheten bedräglig, omdömet svårt». Över
dessa skrifter ligger utbredd en fläkt av
idealitet, nobless och harmoni. — Jfr E.
Nach-manson, »H. och hans tid» (1921). E. N-n.
Hippo’krates från C bios, en av de främsta
grekiska matematikerna (f. omkr. 470 f. Kr.),
urspr. köpman. Kom omkr. 430 till Aten, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
