Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hippokrates från Chios - Hippokrene - Hippolais - Hippolog - Hippolyte - Hippolytos (hjältesagan) - Hippolytos (kyrkolärare) - Hippomane mancinella, Manzanilla- el. Manceniljträdet - Hippophaë - Hippopotamus - Hippo Regius - Hippotragus - Hippuridaceae - Hippuris - Hippuriter, Hippuritkalk - Hippursyra - Hirado
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1041
Hippokrene—Hirado
1042
han kom i beröring med den pytagoreiska
skolan oeh sedermera själv meddelade
undervisning i geometri. H. torde i någon mån
genom en första sammanställning av den
elementära geometrien ha inspirerat Euklides.
Han sysslade med kubens fördubbling oeh
cirkelns kvadratur, varvid han uppfann vissa
kroklinjiga figurer — Hippokr a te s’
halvmånar —, som kunna exakt
kvadre-ras. T. B.
Hippokrene (av grek. hi’ppos, häst, och
kréne, källa), eg. hästkällan, en åt
sånggudinnorna helgad källa på n. sluttningen av
berget Helikon i Beotien, enligt sagan
framkallad genom ett hovslag av Pegasos. Att
dricka dess vatten troddes ge poetisk
inspiration. Källan finnes ännu. A. M. A.*
Hippoiäis, zool., se Bastardnäktergalen.
Hippolög, hästkännare. — Hippologi,
hästlära.
HippoTyte, lat. (grek. Hippoly’te), grek,
hjältes., drottning över amasonerna (se d. o.).
Bortrövandet av hennes gördel, en gåva av
krigsguden Ares, utgjorde ett av Herakles’
(se d. o.) 12 storverk. Enl. en annan saga
ryckte H. i spetsen för amasonerna mot Aten
och blev tillfångatagen av Theseus eller
intogs av kärlek till honom. Hon blev med
honom moder till Hippolytos. Stundom kallas
hon A n t i o p e. A. M. A.*
Hippolytos, grek. (lat. Hippo’lytus), grek,
hjältes., son till Theseus och Hippolyte (se
d. o.). Hans styvmoder, Faidra, anklagade
honom falskeligen för ätt ha velat förföra henne.
Han förbannades då av Theseus, på vars
anstiftan Poseidon bragte H. om livet. A. M. A.*
HippoTytos, kyrkolärare i början av
200-talet. Som presbyter i Rom från omkr. 200
invecklades han i en bitter strid om Roms
biskopsstol med sin segrande rival Calixtus
(se d. o.). Striden gällde dels botfrågan, där
H. i likhet med sin lärare Ireneus ville
bevara den urkristna strängheten, dels
monar-kianismen, som H. med sin anslutning till
logoskristologien energiskt bekämpade (jfr H:s
omsider identifierade och delvis återfunna
»Filosofumena», ett mot tidens »labyrint» av
kätterier riktat verk). Exkommunicerad,
bildade H. utanför Rom en ny församling, i
vilken han själv tog ledningen som biskop.
Därifrån bedrev han ivrigt missionsarbete, tills
han vid en förföljelse 235 i likhet med biskop
Pontianus i Rom förvisades till bergverken i
Sardinien, där båda avledo. Dessförinnan
hade H. försonats med romerska kyrkan. —
H. var en mångfrestande man, vars skrifter
bl. a. beröra dogmatiska, kyrkohistoriska och
kyrkorättsliga frågor. Främst var han dock
exeget; hans stora kommentar till Daniel
är kyrkans äldsta bevarade exegetiska arbete.
Litt.: J. Sjöholm, »H. och modalismen» (1898);
J. O. Andersen, »Novatian» (1901); A.
Har-nack, »Chronologie der altchristlichen
Litteratur», II (1904); Hj. Holmquist,
»Kyrkohistoria», I (1922). Hj. H-t. (E. Nwn.)
Hippo’mane mancine’lla, M an zan i 1 1
a-el. Manceniljträdet, ett i Västindien
och Centralamerika växande träd av fam.
Euphorbiaceae. Den rikliga mjölksaften
nyttjas till pilgift och i vissa länder som
läkemedel (mot hudsjukdomar). Äldre uppgifter
om H:s giftighet, t. ex. att dess skugga skulle
vara farlig, äro överdrivna. G. M-e.
Hippo’phae, bot., se H a v t o r n.
Hippopo’tamus, zool., se Flodhästsläktet.
HFppo Régius, se H i p p o.
Hippo’tragus, zool., se Hästantiloper.
Hippuris vulgaris; till
vänster stjälktopp, till
höger stjälkled med
bladkrans, blommor och
fruktanlag.
Hippuridäceae, växtfam., ej sällan förenad
med Halorrhagidaceae. Blommorna sitta
ensamma i bladvecken och äro nakna samt bestå
av en ståndare och en pistill, vars fruktämne
innehåller ett fröämne. Till H. hör endast ett
släkte, Hippuris, med två närstående arter,
fleråriga örter, med upprätt, enkel stjälk och
kransställda, smala blad. H. vulgaris,
ledgräs, hästsvans, växer i grunt vatten
och på stränder i tempererade länder, bl. a. i
nästan hela Sverige. G. M-e.
Hippüris, bot., se Hippuridaceae.
Hippurlter, paleont., Hippurltkalk, geol.,
se Rudister.
Hippürsyra (av grek. hi’ppos, häst, och üron,
urin), bensoylaminoättiksyra,
CsHs . CO . NH . CH2 . CO2H,
förekommer företrädesvis i gräsätande djurs
urin, t. ex. i häst- och kourin. Långa,
genomskinliga, i varmt vatten lösliga nålar av smpt
190° C. I. B.
Hirado, ö n. v. om jap. ön Kyushu, vid
Koreasundet, med staden H. (3,200 inv. 1909).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
