Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - His, Wilhelm (anatom) - His, Wilhelm (läkare) - Hisar (Hissar) - Hisarlik (Hissarlik) - Hischam - Hise, Van, Charles Richard - Hishult - Hisingen - Hisinger, ätt - Hisinger, Johan - Hisinger, Wilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1051
His, W.—Hisinger
1052
sidan av goda anatomiska specialforskningar
utförde H. ett antal embryologiska
undersökningar av banbrytande värde (»Die erste
Ent-wickelung des Hühnchens im Ei», 1868,
»Un-sefe Körperform und
das physiologische
Problem ihrer
Ent-stehung», 1874,
»Ana-tomie menschlicher
Embryonen», 1880—
85). I motsats till
Haeckel, som i
em-bryologien blott sökte
bevis för darwinismen
i enlighet med den
biogenetiska satsen (se
d. o.), ville H. i
fosterutvecklingen se en
fy
siologisk process, vars olika stadier böra
härledas ur varandra: genom en serie böjningar,
veckningar och sammanväxningar uppstå
fostret och dess organ ur äggcellen och
grodd-skikten. Kunskapen om dessa mekaniska
fenomen ansåg han vara vida viktigare än alla
fylogenetiska spekulationer. H. blev genom
dessa verk banbrytare för den senare så högt
utbildade utvecklingsmekaniska
forskningsriktningen och måste utan tvivel räknas bland
1800-talets främsta biologer. E-k N-d.
His, Wilhelm, tysk läkare (f. 1863), son
till anatomen W. H. Blev prof. 1895 i
Leipzig, 1902 i Basel, 1906 i Göttingen och var
1907—26 prof, i medicin vid Berlins univ. Han
har bl. a. påvisat muskulär förbindelse
mellan hjärtats förmak och kammare.
Hisa’r (Hiss a’r), landskap i Centralasien,
mellan Amu-darja och Hisarbergen (se
A 1 a i), västligaste delen av autonoma
sovjetrepubliken Tadjikistan. Bebyggelsen är så
gott som helt och hållet samlad i
Hisar-längddalen utmed Hisarbergen; i en sidodal
staden Hisar (Hissar; 10,000 inv.), ö.
därom Düschambe, nu republikens huvudstad,
bägge kända för sina vapen och sidentyger.
Befolkningen utgöres av tadjiker och ösbeger.
H. utgjordes förr av oberoende ösbegstater;
tillhörde 1870—1924 Bochara.
HisarliTs (Hissarli’k), turk., borg, namn på
åtskilliga ruinplatser i Mindre Asien, bl. a. den
ort invid s. inloppet till sundet vid
Dardanel-lerna, där det gamla Troja (se d. o.) legat.
Hischäm, namn på flera kalifer av
omajja-dernas dynasti, bland vilka H. I, som
regerade 724—743, är den mest bekante. Se
K a 1 i f a t.
Hise, Van [vän hal’s], Charles
Richard, amerikansk geolog (1857—1918). Var
1883—1903 prof, vid och därefter rektor
(president) för University of Wisconsin i Madison.
Led. av sv. Vet.-akad. 1905. H. var i
Nordamerika länge den ledande forskaren i
pre-kambrisk geologi, särskilt med avseende på
Lake Superiorområdet. H:s omfattande
arbeten, särskilt »Principles of north american
pre-cambrian geology» (1896) och »A treatise
on metamorphism» (1904), ha varit av mycket
stor betydelse för utvecklingen av läran om
bergartsmetamorfos (se vidare d. o.) och av
malmgeologien. N. Zn.
Hishult, socken i s. ö. Halland, intill
Skåne-och Smålandsgränsen, delad på Höks härad,
Hallands län, och N. Asbo härad,
Kristianstads län; 102,82 kvkm, 2,072 inv. (1928),
därav i Hallands län 90,83 kvkm och 1,896 inv.
Genomflytes från Storsjön i ö. till
Oxhults-sjön i v. av Smedjeån; skogs-, ljung- och
myrmarker. 1,735 har åker, 5,984 har
skogs-och hagmark. Bildar jämte Fagerhults (se
d. o.) församling i Lunds stift ett pastorat i
Göteborgs stift, Laholms kontrakt.
Hisingen, ö på västkusten, Göteborgs och
Bohus län, mellan Göta älvs båda
mynnings-armar i Kattegatt; 195 kvkm. Är näst Orust
västkustens största ö, tillhör i s. Göteborg
och är f. ö. delad i Västra Hisings
härad, Bohuslän, och östra Hisings
härad, Västergötland (se dessa ord). På H.
ligga bl. a. Göteborgs frihamn, Götaverken,
Lindholmens och Eriksbergs verkstäder,
San-negårdshamnen och flyghamnen.
Hisinger, svensk-finländsk adlig och
fri-herrlig ätt (utdöd i Sverige), härstammande
från Olof Hising, bondson från Hisingen,
d. 1595 el. 1596 som fogde i Ulvsunds
(Kungs-örs) län. Hans son, sonson och sonsons son
voro borgmästare i Köping. Den sistnämndes
son var bruksägaren Mikael Hising (1687
—1756), som tills, m. sin bror ägde flera bruk
i Finland (bl. a. Billnäs, Fagervik och
Skogby). Hans son Johan Hising adlades 1770
med namnet H. (se vidare nedan). Dennes
kusin hovrättsrådet C a r 1 H i s i n g och
brorson Wilhelm Hising (se nedan) adlades
1784 med namnet H. och introducerades på
hans ättnummer. Johan H:s son bruksägaren
Mikael H. blev 1819 finländsk friherre, och
dennes sonson frih. Fridolf Leopold H.
adopterade 1906 sin brors måg med namnet
Hisinger-Jägerskiöld. Litt.: F. L.
Hisinger, »Historik över friherrliga ätten H.»
(1925). H. E.P.
Hisinger, Johan, bergsman, brukspatron
(1727—90); se släktöversikten. H. tjänstgjorde
först i Bergskollegium i Stockholm, tog
avsked 1758 och flyttade över till sina ärvda
bruk i Finland. På Fagervik i Ingå uppförde
han 1772 dess nuv. corps de logis. I Finland
inlade han stora förtjänster om
bergshanteringens och trädgårdsskötselns utveckling
samt fick 1778 bergsråds titel. (N. Zn.)
Hisinger, Wilhelm, mineralog, geolog
och kemist, brukspatron (1766—1852); se
släktöversikten. Led. av Vet.-akad. 1804. H.
drev på sina egendomar Skinnskatteberg och
Baggå (i Västmanland) en vidsträckt
bruksrörelse och ägnade sig samtidigt åt
vetenskapliga undersökningar, genom vilka han
förvärvat sig ett aktat namn bland Sveriges
naturforskare. Under resor över nästan hela s.
och mellersta Sverige och i delar av Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
