Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hisinger, Wilhelm - Hisings härad - Hiskia - His’ knippe - Hislop, Joseph Dewar - Hispalis - Hispaner - Hispania - Hispaniola - Hiss (musik) - Hiss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1053
Hisings härad—Hiss
1054
samlade H. talrika iakttagelser. Av stor
betydelse för kemien oeh mineralogien blev det
samarbete, som från 1802 kom till stånd
mellan H. och Berzelius (se d. o.). Detta
resulterade bl. a. i deras
grundläggande
undersökning om salters
och vissa basers
elekt-rolys (1803) och i den
vid analysen av
Bastnäs’ tungsten (cerit)
gjorda upptäckten av
grundämnet cerium
(1804).
Mineralanalyser m. m.
offentlig
gjorde H. i den av honom och Berzelius
1806—18 utgivna skriftserien »Afhandlingar
i fysik, kemi och mineralogi». Bland H:s
övriga arbeten märkas »Utkast til svenska
hällearterna» (1789), mineralgeografier över
Sverige (1790, 1808, 1826 och 1843),
»Anteckningar i physik och geognosie under resor i
Sverige och Norrige» (1819—40), »Geognostisk
karta öfver medlersta och södra delarne af
Sverige» (tr. 1832) samt det stora
paleontolo-giska verket »Lethæa Svecica» (1837—41). H:s
geol. beskrivning i Vet.-akad:s Handl. 1797 av
västgötabergen åtföljes av den första färglagda
(handmålade) geol. karta, som publicerats i
Sverige. Större delen av sina samlingar
överlämnade H. som gåva till Riksmuseet, vars
mineralogiska avd. kan sägas ha blivit grundad
genom hans donationer. H:s bibliotek och
återstoden av hans samlingar skänktes 1920 av H:s
arvingar till Vet.-akad. (Riksmuseet). N. Zn.
Hisings härad, se Västra Hisings
härad och östra Hisings härad.
Hiskla (hebr. Hizkijjä och Jehizkijjä),
konung i Juda rike, Ahas’ son och efterträdare,
samtidig med profeterna Jesaja och Mika
(från slutet av 700-talet till in på 600-talet
f. Kr.). Juda rike hade råkat i beroende av
Assyrien, men med flera andra vasaller
avföll H. i hopp om hjälp från Egypten. Sanherib
besegrade emellertid de med H. förbundna
furstarna vid Elteke, erövrade en mängd
städer i Juda och lät sin här innesluta H. i
Jerusalem. Staden räddades (2 Kon. 19: 35) genom
att en pest utbröt i Sanheribs här. (S. H-r.)
His’ knippe, anat., se Hjärta.
Hi’slop [-åp], Joseph Dewar,
operasångare (f. 1887 i Edinburgh). Kom som ung
till Sverige, där han
utbildades till sångare
(tenor) av G. Bratt.
Debuterade 1914 på
Kungl. teatern och
tillhörde denna scen
till 1919. H. har
sedan firat triumfer i
Europa och Amerika
och är numera bosatt
i London. Vid flera
tillfällen har han
gästspelat i Stockholm. H.
äger en malmrik tenorröst med särskilt
härliga höga toner. Både som sångare och
skådespelare har han vunnit berättigat erkännande.
Bland hans roller märkas Radamès i »Aida»,
Faust i »Mefistofeles», Canio i »Pajazzo»,
Rodolphe i »Bohème» m. fl. T. N.
Hi’spalis, se Sevilla.
Hispäner (lat. Hispäni) kallades av romarna
den inhemska befolkningen på Pyreneiska
halvön (Ilispania). Se vidare Spanien,
befolkning och historia.
Hispänia, romarnas benämning på
Pyreneiska halvön. De skilde från 197 f. Kr. på
H. citerior (hitre H.) och H. ulterior (bortre
H.); se vidare Spanien, historia.
Hispaniöla, nlat. (sp. Isla Espanola), »lilla
Spanien», Columbus’ benämning på ön Haiti.
Hiss (fr. si dièse, eng. h Sharp), mus., den
med en halv ton höjda tonen h; förväxlas
enharmoniskt med c.
Hiss. 1. I vidsträckt mening varje
mekanisk anordning för förflyttning uppåt eller
nedåt av personer eller varor. Vanl.
betecknas som h. endast en sådan lyftanordning,
vilken är försedd med hisskorg eller
last-plan, som föres mellan fasta styrlister, s. k.
g e j d e r. Korgen eller planet hänger mellan
gejderna i en bärlina (kabel, kätting); linan
löper över en vid hissens högsta läge anbragt
linskiva och därifrån till spelet, som är den
egentliga drivanordningen. Motvikter, som
löpa bredvid korgen på särskilda linor,
avlasta korgens vikt och minska därigenom
kraftåtgången för rörelsen. Spelet består av
en lämplig kraftmaskin, vanl. en elektrisk
motor, som driver en vals el. lintrumma, på
vilken linan upplindas vid hisskorgens
höjning eller avlindas vid dess sänkning. I
enklare fall vid små belastningar (mathissar,
bokhissar o. dyl.) kan man undvara spelet;
bärlinan löper då över linskivan direkt till
motvikten, och en annan skiva på samma axel
som linskivan bringar axeln att rotera
medelst handvev, draglina el. dyl. De elektriska
hissmaskinerierna ha numera undanträngt de
äldre mekaniska hissanordningarna. — En
elektrisk hiss inom ett hus är vanl.
byggd på följ. sätt. I ett på vinden beläget
maskinrum är uppställd en elektrisk motor
av lämplig styrka. Motorn driver en
snäck-skruv, vars motsvarande skruvhjul i sin
ordning driver lintrumman. Motorns rörelse
regleras av en pådragsapparat, som är
sammansatt av ett antal reläer, vart och ett
inkopplande strömmen till motorn för just den
rörelseperiod (fram eller back) hos trumman,
som erfordras, för att hisskorgen skall
förflytta sig avsedd vägsträcka (mellan två
våningar, från översta till nedersta våningen
o. s. v.). Dessa reläer påverkas av
strömimpulser, som utlösas genom tryckknappar i och
utanför hisskorgen. Är h. förd av konduktör,
regleras rörelsen vanl. inifrån hisskorgen
genom en handregulator i förbindelse med
motorns pådrag. Hisskorgens grind och dörrarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
