Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hittebarnshus - Hittegods - Hittelön - Hitterdals stavkyrka (Heddals) - Hittin (Hittim, Hattin, Hattim) - Hittorf, Johann Wilhelm - Hittorff, Jacques Ignace - Hitzig, Ferdinand - Hitzig, Georg Heinrich Friedrich - Hitzig, Julius Eduard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1071
Hittegods—Hitzig
1072
äldrarna ej efterforskas. H. började inrättas
redan under den tidigare medeltiden (i Milano
787, i Laibach 1041, Montpellier 1070) och
blevo under dennas senare del tämligen
allmänna. De lyckades bibehålla sig i de
romanska länderna och i Ryssland; i de
germanska länderna ha de i allm. försvunnit. — I
Sverige har aldrig något särskilt h. funnits,
men ett par donationer ha gjorts, varmed
åsyftats sådana.
Hittegods, lösören, som utan ägarens vilja
kommit ur hans besittning och sedan av
annan hittats (dock ej såsom s j ö f y n d, se d. o.),
under det att de icke befunno sig i någons
besittning. Genom hittandet grundlägges ej
omedelbart någon äganderätt för upphittaren,
utan han skall i stadgad ordning kungöra
fyndet (se Fynd), vid äventyr av bötesstraff.
Förtigande av h., då ägaren anmäler sig, är
också belagt med straff. K. H. B.*
Hittelön, den belöning, som ägaren till
upphittat gods (s. k. vägafynd, se Fynd) vid
återfåendet skall giva upphittaren förutom
ersättning för kostnader. H. är snarare
belöning för bekantgörandet än för hittandet, ty
h. skall utgå endast då upphittaren i
vederbörlig ordning kungjort fyndet. Angående h:s
storlek är endast stadgat, att den skall vara
»skälig». I äldre tid utgjorde den ^3 av
godsets värde. C. G. Bj.
Hitterdals stavkyrka.
Hitterdals stavkyrka (H e d d a 1 s), jämte
Borgund Norges mest kända och bäst
bevarade stavkyrka, vid Heddalsvatnets n. ända
i nedre Telemark. Treskeppig, med absidialt
kor och sluten svalgång. På kor och absid
cylindriska torn; rikt ornerade portaler.
Kyrkan, från gotikens första skede, omkr. 1250—
60, restaurerades ingående 1849—51. S. H-d.
Hittin (Hittim, H a 11 i n, Ha 11 im),
berg v. om sjön Gennesaret i Palestina. Vid
H. besegrade Saladin av Egypten 1187 kors-
fararna, varvid konung Guido (se d. o.) av
Jerusalem blev fången. Slaget kallas även
slaget vid Tiberias.
Hittorf, Johann Wilhelm, tysk
fysiker och kemist (1824—1914), från 1852 prof,
i kemi och fysik vid univ. i Münster. H. var
som forskare mycket före sin tid, och hans
ex-perimentalundersökningar föregrepo en långt
senare följande teoretisk utveckling. Särskilt
gäller detta hans viktiga arbeten om
elektro-lys (1851—59). H. visade, att en elektrolyts
positiva och negativa ioner, vilka han
betraktade som delvis fria, icke deltaga i
elektrici-tetsledningen med samma belopp utan i ett
visst förhållande, som resulterar i
koncentra-tionsförändringar hos elektrolyten och mätes
genom dessas bestämmande. Förhållandet
mellan antalet ioner av ett visst slag, som passera
ett tvärsnitt av elektrolyten, och antalet på
samma tid vid elektroden avskilda
betecknade H. som ionens överföringstal. För den
elektrolytiska dissociationsteorien och den
därpå följande utvecklingen av elektrokemien
har H:s bestämning av överföringstal haft
stor betydelse. 1869 klargjorde H. naturen av
den strålning i förtunnade gaser, som
sedermera fick namnet katodstrålar. Rent kemiska
arbeten av H. gälla fosfors och selens
allo-tropa former; av det förra grundämnet har
han framställt en efter honom benämnd svart,
metallisk form. G. S-ck.
Hittorff [itå’rf], Jacques Ignace, fransk
arkitekt (1792—1867). F. i Rhentrakten,
studerade och verkade i Paris. Bland hans
alster där märkas kyrkan
S:t-Vincent-de-Paul, där basilikans motiv är originellt
behandlat, och järnvägsstationen Gare du Nord,
vars ädla fasad blev förebild för många
dylika i olika länder. H. utgav 1830 ett
uppseendeväckande arbete om polykromien i
gammal grekisk arkitektur. G-g N.
Hitzig, Ferdinand, tysk teolog och
bibelkritiker (1807—75), ord. prof, i exegetik
vid univ. i Zürich och Heidelberg. Genom
skarpsinne och fin historisk uppfattning
utövade H. stort inflytande. Hans mest
betydande arbete torde vara »Der Prophet Jesaja
übersetzt und ausgelegt» (1833). Nämnas må
även H:s grundliga och snillrika
undersökningar om de österländska folkens språk,
historia och fornkunskap. Hela det historiska
resultatet av sina forskningar över G. T.
nedlade han i »Geschichte des Volks Israel» (2
bd, 1869—70). S. H-r.
Hitzig, Georg Heinrich Friedrich,
tysk arkitekt (1811—81). Bidrog i betydande
mån till att ge det nya Berlin dess
monumentala karaktär, byggde där riksbanken,
börsen och tekniska högskolan i
Charlotten-burg samt förändrade tyghuset till en
»Ruh-meshalle». H. utförde även palats och villor i
Trieste och Warschau. G-gN.
Hitzig, Julius Eduard, tysk psykiater
och hjärnforskare (1838—1907), son till G. H.
F. H. Särskilt namnkunnig för sina tills, m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
