Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjortsberg, Lars - Hjortsberga (Blekinge) - Hjortsberga (Kronobergs län) - Hjortsvamp - Hjortsvin - Hjorttunga - Hjortzberg, Olle (Gustaf Olof) - Hjortö, Knud Anders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1083
Hjortsberga—Hjortö
1084
Dramatiska teatern, 1834—36 andre
departementschef och styresman för talscenen och
uppträdde tillfälligtvis till 1842. H. blev 1789
bibliotekarie på Haga och lektör hos Gustav
III, som han följde bl. a. till Finland, där han
var med vid Svensksund 1790, samt till
Aachen och Spa 1791, utnämndes 1811 till
hovsekr. och 1836 till hovintendent. Bland
H:s roller märkas Orgon i »Tartuffe»,
Har-pagon i »Den girige», Mascarille i »De
löjliga preciöserna»’, Figaro i »Figaros bröllop»,
Henrik i »Didrik Menschenschreck», Kapten
Puff, Polykarpus i »Kronfogdarna», Fredrik
II i »De båda kammarpagerna», Advokaten
Pathelin, Miller i »Kabal och kärlek», Jean
Calas, Abbé de 1’Épée, borgmästare Stork i
»De tyska småstadsborna», Winberg i
»Bildhuggaren», Fips i »Det farliga grannskapet»
och Briquet i »Nya garnisonen».
H. var en sällsynt ursprunglig, tidigt
utvecklad begåvning och intog snart främsta platsen
vid den unga svenska talscenen. Det var i
lustspelet han triumferade, men hans
känslo-värme och hans ur hjärtats djup sprungna
humor segrade även i det borgerliga
skådespelet. Det mimiska uttrycket behärskade
han suveränt, hans komiska fantasi var
flödande, hans individualiseringsförmåga
förbluffande, hela hans framställning byggd på
naturobservation. H. har blivit kallad »Sveriges
störste skådespelare» — med all säkerhet var
han dess förste karaktärsskådespelare i
modern mening. Han uppträdde, trots bristande
röstmedel, även i lyriska partier och var
berömd som Bellmanssångare med direkt
tradition från skalden. H. var en beläst och
bildad man, kvick i repliken och lycklig
till-fällighetspoet, mycket uppburen inom
sällskaps- och ordenslivet men inom teaterns
murar ej fri från personlig fåfänga och rollsjuka.
En son till H., Carl H. (1804—57),
debuterade 1826, blev elev 1827 och var från 1830
anställd vid Kungl. teatern samt mycket
användbar i lustspelet. Om dennes hustru se
VVesterdahl, Fanny. G. K-g.
Hjortsberga, socken i Blekinge mellanbygd,
Medelstads härad, n. ö. om Ronneby; 69,68
kvkm, 1,165 inv. (1928). Genomflytes från
småsjöar i n. av Listerbyån. 1,097 har åker,
4,767 har skogs- och hagmark. Egendom:
Jo-hannishus (se d. o.). Ingår i H. och Edestads
pastorat i Lunds stift, Medelstads kontrakt.
Hjortsberga, socken i Kronobergs län, Allbo
härad, strax v. om Alvesta; 103,34 kvkm,
1,137 inv. (1928). Är en föga odlad, småkullig
skogsbygd. 1,292 har åker, 5,638 har
skogs-och hagmark. Ingår i H. och Kvenneberga
pastorat (gemensam kyrka i H.) i Växjö stift,
Allbo kontrakt.
Hjortsvamp, bot., se Elaphomyces.
Hjortsvin, Babiru’ssa, ett till fam. svindjur,
Suidae, hörande släkte av de icke idisslande,
partåiga hovdjuren. Mest bekant är det på
Celebes levande h., B. alfurus. Det når en
längd av 1,1 m. Kroppen är jämförelsevis
Hjortsvin, Babirussa alfurus.
hög, huden veckig och besatt med glesa borst.
Betarna äro ovanligt långa, och de övre
tränga hos äldre galtar ut genom
nosbetäck-ningen och kröka sig i en halvcirkel bakåt.
Födan utgöres huvudsakligen av frukter och
larver. H. hålles numera ej sällan i zool.
trädgårdar i Europa. T. P.
Hjorttunga, bot-, se B r ä k e n.
Hjortzberg, Olle (Gustaf Olof), målare
(f. 1872 14/n). Studerade vid Konstakad. 1892
-—96 och därefter 7 år i utlandet, blev vid
akad. prof. 1911, prof, i dekorativ målning
1920 och s. å. dir. för
skolorna. H., som i
sin ungdom arbetade
på Agi Lindegrens
ritkontor och även
deltog i utsirningen av
Uppsala domkyrka
under dess restaurering,
har framför allt utfört
dekorativ målning i
kyrkor, däribland den
rika och omfattande
utsmyckningen av
Uppenbarelsekyrkan i
Saltsjöbaden, målningar i Klara-, Engelbrekts-,
Högalids- och Matteuskyrkorna i Stockholm
samt Stora Malms kyrka och Gustav
Adolfs-kapellet vid Lützen. Kartonger till
glasfönster har H. utfört för flera kyrkor samt
väggmålningar i Tekniska högskolan,
Stockholms rådhus, Linköpings läroverk m. m.
H. har målat enstaka altartavlor, porträtt och
typer i olja, har utfört konstnärliga affischer,
etsningar och bokutstyrslar (Sv. psalmboken
1912, Lilla katekesen 1913 och »Gustav V:s
bibel», H:s storverk på det bokliga området,
fullb. 1927). H:s väggmålningar liksom hans
illustrativa konst uppbäras av odlad och säker
smak och stilkänsla. Även som lärare och som
skolchef är han högt ansedd. — Se även bilder
vid art. Affisch och
Boktryckarkonst. G-g N.
Hjortö, K n u d Anders, dansk författare
(f. 1869 4/i). Var 1897—1908 realskollärare,
1908—12 lärare vid Vordingborg seminarium
och ägnar sig nu åt författarskap. 1899
debuterade han med »Syner», som följts av en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
