Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjulbas - Hjulbenthet, O-ben - Hjulbredd - Hjulbälten - Hjulbössa - Hjuldjur el. Virveldjur - Hjuleberg - Hjuleker - Hjulformig - Hjulfälj - Hjulfönster - Hjulhus - Hjullavett, Hjullavettage - Hjullås, Hjullåsgevär - Hjullöt, Hjulnav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1087
Hjulbas—Hjullöt
1088
Hjulbas, avståndet mellan de yttersta
axlarna under ett fordon. Ju kortare h. är, dess
lättare kan fordonet vända och svänga i
kurvor. G. H-r.
Hjulbenthet, O - b e n. 1. (Anat.)
Deformi-tet i nedre extremiteterna, kännetecknad
därav, att vid stående med sträckta ben och
fotternas insidor emot varandra ett avsevärt
avstånd förefinnes mellan knäna. Detta kan
bero dels därpå, att lårets och underbenets
skelettben (lårben, skenben, vadben) förlorat
sin normalt täml. raka form och blivit
båg-böjda med konkaviteterna mot varandra, eller
ock på vinkelställning i eller bredvid själva
knäleden, så att underbenet avviker från
lårets riktning inåt. I bägge fallen beror
deformiteten merendels på engelska
sjukan (se d. o.), som under en tidig period av
tillväxten gjort benen mindre
motståndskraftiga ej blott mot den vanliga belastningen av
kroppstyngden utan även mot muskulaturens
formbildande inverkan på de växande benen.
Mindre ofta uppträder h. som följd av lokala
fel i knäleden, olycksfallsskador, svåra
led-gångssjukdomar o. s. v. Som yrkesdeformitet
kan h. uppträda hos ryttare, särskilt om
rid-ningen börjats tidigt i barnaåren och övats
till överdrift.
Av engelska sjukan föranledd h. går i ej
alltför höggradiga fall under tillväxten
tillbaka så mycket, att egentlig vanställning ej
blir följden. En ringa grad av deformiteten
står dock i regel kvar och kan vid högre
ålder vålla deformiteter i fot-, knä- och höftled,
liksom även en lindrig grad av kvarstående
h. ofta ånyo ökas. I höggradigare fall måste
deformiteten i tid korrigeras, vilket numera
sker fortast och bäst på operativ väg, vanl.
med o s t e o t o m i (se d. o.); äldre tiders
behandling med skenor eller bandage är föga
effektiv, dessutom långsam och besvärlig. I
ajidra former av h. kan bandagebehandling bli
nödvändig för att hindra deformitetens
fortskridande. P. Hgld.
2. (Veter.) H. är hos hästen ett fel, som
mest förekommer på bakbenen, där det
åtföljes av krokhasighet (se H a s) samt medför
en ojämn belastning på framknät (eller hasen)
och hos bakbenen vållar en abnorm vridning
vid rörelser. H. J. Dft.
Hjulbredd. Enl. lag av år 1907 äger
länsstyrelse förordna, att bredden av hjulringarna
på arbetsåkdon (åkdon på hjul, framfört
medelst dragare och huvudsaki. avsett för
lass-körning), vilka brukas på allmän väg inom
den till landstingsområdet hörande
landsbygden, icke må understiga visst mått. Minsta
bredden får ej sättas under 7 cm eller över
12 cm. — Om bredden på automobilringar se
H j u 11 r y c k. G. H-r.
Hjulbälten, med breda plattor försedda
bälten, som spännas om lavetthjul för att vid
körning och skjutning på mjuk mark hindra
hjulen att nedsjunka i marken (jfr
Artilleripjäs, bild 6). H. kommo i bruk i början
Hjuldjur, f fot, h
hjärna, o ovarium, r
hjulorgan, t tarm, ä ägg.
av 1900-talet. De användas endast till tyngre
artilleripjäser i hjullavett och bidraga i hög
grad att öka dessas framkomlighet på mjuk
mark. Vid skjutning göra de dessa pjäser
oberoende av bäddning (se d. o. 1). G. af W-dt.
Hjulbössa, se Hjul.
Hjuldjur el. V i r v e 1 d j u r, Rotatöria,
kallas en grupp mikroskopiskt små varelser, som
tillhöra de allra minsta flercelliga djuren och
tidigare sammanförts med urdjuren. Kroppen
bär framtill en med
flimmerhår besatt skiva
(hjulorgan), med vilken
nä-ringspartiklar inspolas i
munnen, varjämte den
tjänstgör som
rörelseorgan. Bakre kroppsändan
bildar ett svansliknande
parti, varmed djuret kan
sätta sig fast eller krypa
omkring. H. äro kända för
utpräglad könsdimorfism.
Hanarna äro näml,
betydligt mindre än honorna och
utmärkas av starkt
förenklad kroppsbyggnad. H.
fortplanta sig med ägg,
som dels äro tunnskaliga
»sommarägg», som utvecklas utan föregående
befruktning, dels tjockskaliga »vinterägg»,
vilka kunna tåla intorkning eller infrysning.
H. leva huvudsaki. i sött vatten och fuktig
mossa. Närmast äro de besläktade med
plattmaskarna. T. P.
Hjuleberg, säteri i Abilds socken, Halland,
14 km ö. n. ö. om Falkenberg; 2.000 har,
därav 500 har åker; tax.-värde 692,500 kr.
(1927). Vid H. tillverkas stiltonost. Gården
tillhörde på 1200-talet greve Jakob av
Halland, därefter svenska släkten Puke och
genom gifte danska riksrådet Axel Pedersen
Thott och dennes ättlingar till 1589. Ägdes
1663—1851 av släkten Lilliehöök, därefter
av släkterna Puggaard, v. Segebaden och
Treschow.
Hjuleker, se Hjul.
Hjulformig kallas en sambladig blomkrona
med mycket kort pip och utbrett bräm.
Hjulfälj, se H j u 1 r i n g.
Hjulfönster, en i senromansk och unggotisk
arkitektur förekommande rund fönsterform,
uppdelad med raka, från fönstrets mitt
utgående stavar (spröjsar). H. betecknar ibland
även s. k. ros- el. rosettfönster, d. v. s.
rundfönster, som uppdelas av spröjsverk i
flamboyantstil. E. L-k.
Hjulhus, överbyggnader på hjulångare,
avsedda till skydd för skovelhjulen samt till
att hindra det av dessa uppkastade vattnets
inträngande på däck. Jfr Hjulångare.
Hjullave’tt, Hjullavettage [-ä’/], se
Lave 11 a g e.
Hjullås, Hjullåsgevär, se
Handeldvapen, sp. 447.
Hjullöt, Hjulnav, se Hjul.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
