Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjulsta - Hjulstock - Hjultryck - Hjulverk - Hjulångare - Hjälm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1091
Hjulstock—Hjälm
1092
Bild. 1. Romersk
prakthjälm. Första årh. e. Kr.
Bild 2. Svensk hjälm från
början av 1300-talet. I
Statens hist. museum.
Bild 3. Gustav Vasas
hjälm. Beställd i
Augs-burg 1541. I
Livrustkammaren.
Bild 4.
Norditaliensk prakthjälm.
1500-talets senare hälft. I
Livrustkammaren.
värde 243,000 kr. (1927). Har sedan början
av 1400-talet ärvts inom släkterna Soop,
Sparre, Oxenstierna, Dohna, Lagerhjelm,
Liljencrantz och Kantzow. Förbi H. går över
Hjulsta färja den gamla huvudvägen
mellan v. Uppland och Södermanland.
Hjulstock, axeln till ett vattenhjul.
Hjultryck, det tryck, som ett hjul utövar på
underlaget; det uppmätes och anges vid
stillastående. Vid gång är det ej konstant utan
stiger med hastigheten. I fråga om
järnvägs-materiel, lokomotiv och vagnar, brukas som
enhetsmått ofta dubbelt h., som då kallas
axeltryck (= trycket per hjulpar). Det
tillåtna axeltrycket varierar efter
banbygg-nadens beskaffenhet och överstiger i Sverige
icke 18 ton. — För automobiler gäller enl.
1923 års förordn. om motorfordon, att h. icke
får överstiga: a) för hjulring med högst 8 cm
bred slityta 50 kg per cm, b) för hjulring
med 8—16 cm bred slityta 400 kg per cm
med tillägg av 100 kg för varje cm, varmed
slitytans bredd överskjuter 8 cm, c) för
hjulring med större bredd 1,200 kg med tillägg
av 200 kg för varje cm, varmed slitytans
bredd överskjuter 16 cm. För halvmassiva
gummiringar av vissa slag gälla sedan 1925
särskilda bestämmelser. G. H-r.
Hjulverk, se U r.
Hjulångare, ångare, framdriven medelst
skovelhjul, vilka anbringas antingen ett på
vardera fartygssidan (sidohjul) eller ock ett
akterut (akterhjul). Jfr Ångfartyg.
Hjälm. 1. (Krigsv.) Skyddsbetäckning för
huvudet; är jämte skölden det först
uppträdande bland skyddsvapnen och har, även
sedan rustningen f. ö. upphört att användas,
hållit sig kvar. Grekernas h. hade en fast
plåt för ansiktet med öppningar för ögonen,
var ofta försedd med kam, prydd med
tagelplymer. Den romerska, galea, var i stort
densamma men hade utvikt nackskydd. Den
tidiga medeltidshjälmen, bacinet, var konisk
samt hade en över ansiktet nedgående
järnskena, nasal. H. bars över en kapuschong av
ringpansar. Under tornerspelens tid
genomgick h. många förändringar. Den viktigaste
var anbringandet av ett rörligt visir
(hjälmgaller) på 1300-talet. Detta blev början till
den helt slutna h., armet. Samtidigt härmed
uppträdde andra hjälmtyper, bourguignot, som
saknar visir, har hög kam, nackskydd, och
två under hakan förenade sidostycken, samt
morion, en mera hattliknande typ. Den slutna
visirhjälmen brukades intill 1600-talets mitt.
Genom eldvapnens utveckling nödgades man
emellertid göra den så tjock, att den blev
omöjlig att bära. Vid belägringar av
fästningar blev i stället stormhatten jämte
bourguignot och morion mer allmän. Den är
en järnhatt av väldiga dimensioner och tjockt
gods. Gustav II Adolfs i Livrustkammaren
bevarade stormhatt väger något över 15,3 kg.
Under 1800-talet förlorade h. till stor del sin
skyddande uppgift och övergick alltmer till
att bli allenast en paradhuvudbonad. P i c-
Bild 5-6. Italiensk morion. 1500-talets mitt. — Tysk bourguignot.
1600-talets mitt.
Bild 7. Gustav II Adolfs stormhatt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
