Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjälm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1093
Hjälm
1094
Bild 8. Paradhjälm
modell 1879-1900 för
Livregementet till häst.
Bild 9. Svensk stålhjälm
modell 1921.
Bild 10. Holmger
Ulfs-sons (Tre stengavlar)
sigill 1291.
Bild 11. Riddaren Folke
Jonssons sigill 1312.
kelhuvorna t. ex. äro mera utformade
efter bekvämlighet och utseende. I sv. armén
brukades under 1800-talet ett flertal olika
hjälmtyper för olika reg:ten.
Världskriget har på nytt visat h:s stora
betydelse som skyddsmedel. Under detta krig
uppkom en ny typ av h., näml, den
pressade stålhjälmen, huvudsaki. avsedd att
skydda mot splittror av artilleriprojektiler
ävensom mot gevärskulor, såvida dessa icke
avlossats på jämförelsevis korta avstånd och
träffa hjälmen direkt. Även i Sverige har
(1921) antagits en modell för stålhjälm, prydd
framtill med tre kronor och vägande (med
inredning av läder) omkr. 1,3 kg. Mbg; M. B-dt.
2. (Her.) H. med sitt märke,
hjälmprydnaden, är liksom skölden en
huvudbeståndsdel i vapnet. I Birger jarls ryttarsigill av
1254 är jarlens h. prydd med ett märke, en
hjälmprydnad (bild 12 a). I Holmger Ulfssons
(Tre stengavlar) sigill 1291 (bild 10) finnes
blott h. med hjälmprydnad men ingen sköld.
Detta visar, att hjälmprydnaden redan då
ansågs vara ett lika betydelsefullt tecken som
sköldemärket. Småningom började man vid
avbildning av vapnet förena sköld och h. Den
senare framställdes då vanl. vilande på den
förras övre kant eller vid lutande sköld på
övre hörnet, i allm. det vänstra, då skölden i
regel lutas åt höger (bild 11). Detta bruk har
sedan alltjämt bibehållits, ehuru enbart sköld
eller h. med sina resp, märken ofta
förekommer.
Heraldiska h. pläga indelas i slutna och
öppna. De förra äro äldst. Olika
hjälmtyper framgå av bild 12 a—h. De äldsta h.
ha typen av en upp- och nedvänd kittel;
sedermera blir den längre, så att den vilar på
bärarens axlar, och verkar då som en över
huvudet välvd tunna, upptill rundad (ty.
Kü-belhelm). Denna typ avlöses på 1400-talet av
den s. k. stickhjälmen (ty. Steckhelm), en
tor-nerhjälm, som framtill har en skarp kam,
avsedd att vid lansstöt komma spetsen att
slinta. Samtliga dessa äro slutna h. (med
smala öppningar för ögonen och mindre hål
för luftväxling). De öppna, som uppkommo
under sengotiken, ha hjälmgaller
(vi
sir) och kallas ofta i heraldiskt språk
torner-hjälmar (bild 13).
De äldsta hjälmtyperna sakna
hjälmtäcke, men detta uppträder i Sverige redan
i början av 1300-talet och hör sedan
oeftergivligt samman med en heraldisk h.
Hjälmtäcket var ett från hjässan över nacke och
sidor nedfallande tygstycke, avsett att skydda
mot sol och regn. Det bör ha sköldemärkets
eller hjälmprydnadens färger, så anbragta, att
guld och silver komma på täckets insida och
de egentliga färgerna på yttersidan. Täcket
stiliseras redan på 1400-talet som gotiskt
ornament (bild 14). Under nyare tid antager det ofta
utseende av lövverk och kallas stundom
även så. Hjälmprydnadens fäste kan döljas
av en hjälmkrans el. hjälmbindel,
som utgöres av en av tygstycken i vapnets
färger virad bindel, lagd runt hjässan. I nyare
Bild 12. Hjälmar från följande personers sigill:
a Birger jarl 1254, b hertig Bengt Birgersson 1283,
c Saxe Keldorsson 1297, d hertig Erik Magnusson
1304, e hertiginnan Ingeborg Håkansdotter 1318, f
riddaren Knut Folkesson 1322; g hjälm från konung
Magnus Erikssons sekret 1341, h från en i trä
skuren sköld med Oxenstiernavapnet från Mariakyrkan i
Sigtuna, nu i Statens hist. museum (början av
1400–talet).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
