Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjärna - Hjärnabscess, Hjärnanemi - Hjärnarp - Hjärnbalken - Hjärnbarken - Hjärnbihang, Hypofys - Hjärnblödning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1107
Hjärnabscess—Hjärnblödning
1108
lan barken i bottnen av fossa Sylvii och
barken i tinninglobens övre vindling sluta
hörselbanorna (jfr bild 8). Omkring fissüra
hippoca’mpi på tinninglobens insida (bild 8
vid x) få luktbanorna sin avslutning.
Här finnes en långsträckt vulst, som på
tvärsnittet visar en spiralformig teckning,
påminnande om ett bockhorn och därför kallat a
m-monshornet el. hippoca’mpus. Denna hör
till hjärnans äldsta delar och står i
luktsinnets tjänst (jfr ovan). — Då de olika slagen
av sinnesintryck nå var sitt barkområde,
kallar man dessa barkområden
perceptions-centra. Den »retning» sinnesnerverna
åstadkommit i perceptionscentras ganglieceller och
som utgör en del av det materiella substratet
för den medvetna uppfattningen fortledes ej
endast till de nämnda motoriska kärnorna,
utan den övergår samtidigt genom en
sido-ledning till hjärnbarkens övriga zoner. Träffas
något visst område av t. ex. synbarken av en
viss synretning, fortledes, anser man på vissa
håll, denna retning, utom till motoriska kärnor
i fyrhögarna (ögats rörelser), även till synens
minnescentrum; här väckes samma syn retnings
minnesbild till liv och framträder för
medvetandet. Man känner igen den bild, som
träffat ögat. — Länge har man sökt efter
olika »centra» i h. för olika psykiska
funktioner. Numera är man mera böjd att
uppfatta även elementära psykiska funktioner
som uttryck för ett samarbete av stora delar
av hjärnbarken eller kanske av denna i dess
helhet och icke som specialfunktioner av vissa
mosaikartat i manteln infällda »centra». Det
torde dock vara ställt utom allt tvivel, att
vissa områden av hjärnbarken utgöra m i
n-n e sc e n t r a av högre ordning, där ej
allenast minnesbilder av en viss given art
deponeras utan där ledningar från skilda
min-nescentra samlas liksom i en brännpunkt och
där således minnesbilder av olika kvalitet
sammankopplas till begrepp. Sådana
brännpunkter för den psykiska syntesen äro pannloben,
tinningloben och kanske särskilt hjässloben
(jfr ovan) eller just de områden, inom vilka
den mänskliga hjärnutvecklingen når längst.
Ett särskilt fält i hjärnbarken har man
kunnat kliniskt-patologiskt närmare studera,
näml, det område, som på bild 6
betecknats med d. Där äro de minnesbilder av
muskelsinnet deponerade, som äro
bestämmande för talets artikulation. Området
benämnes Brocas vindel. Hos högerhänta
personer är detta talcentrum förlagt till
vänstra hemisfären (se A f a s i).
Liksom kroppens allmänna vitalitet och
prestationsförmåga avtaga jämsides med
ålderns tilltagande, gäller samma förhållande
med hänsyn till h. Minnen, som deponerats
under individens kraftigare åldersperioder,
äga betydligt fixare karaktär än de, som
utvecklats under senare skeden av livet. Gamla
personer minnas ofta med största livlighet
och styrka upplevelser från ungdomen, medan
senare avlagrade minnesbilder mycket lätt
förblekna. De sist förvärvade, mest
invecklade hjärnstrukturerna äro de sprödaste och
minst motståndskraftiga mot sjukliga
processer. Om h:s fysiologi se vidare
Hjärnverksamhet. — Enligt Welcker är h:s vikt hos
en fullvuxen europeisk man i medeltal 1,300
g; h:s vikt hos kvinnan är i allm. omkr. 100—
50 g mindre. Hos negrer har man för h.
funnit en medelvikt av 1,255 g; hos ännu lägre
stående folkstammar är dess vikt betydligt
mindre. Genom århundradens civilisatoriska
arbete synes h:s vikt tilltaga. Ju högre en
folkras står i andlig odling, dess större
procenttal tunga hjärnor finner man hos denna.
Likaså utmärka sig intelligenta män genom
hjärnans relativt stora tyngd. Som ex. därpå
kunna nämnas hjärnorna hos Cuvier (1,861 g),
Byron (1,807 g), Schiller (1,785 g), Kant (1,600
g), Gauss (1,492 g), Mommsen (1,425 g). Dock
får man ingalunda endast av h:s större eller
mindre tyngd draga slutsatser om den
andliga begåvningen. Intelligensen beror icke
blott på hjärncellernas massa utan på den
grad, i vilken dessa äro utdifferentierade och
strukturellt förfinade. Den vetenskapliga
möda, som nedlagts på att i berömda mäns
h. finna anatomiska uttryck för deras
själsliga överlägsenhet, har icke givit enstämmiga
resultat. Man känner många fall av idioter
och svagt begåvade, som ägt mycket tunga h.
F. ö. står h:s vikt i ett visst förhållande till
individens kroppslängd; den är tyngre hos
långa än hos korta personer. Vidare är den
beroende av levnadsåldern; ända till 30:e och
40:e året tilltar h. i vikt, därefter avtar den
alltmer. De människor, hos vilka h:s vikt
ligger nedanför en viss gräns, äga ej
normala själsförmögenheter. E. Hgn. (S. I-r.)
Hjärnabsce’ss, Hjärnaneml, se
Hjärnsjukdomar, sp. 1120 och 1119.
Hjärnarp, socken i Kristianstads län, Bjäre
härad, n. om Ängelholm; 62,84 kvkm, 1,918
inv. (1928). Omfattar Hallandsås’
sydsluttningar närmast v. om Västersjön och
där-intill belägna del av Ängelholmsslätten. 2,763
har åker, 3,227 har skogs- och hagmark.
Egendomar: Ulriksfält och Huntly. Ingår i H:s och
Tostarps pastorat, Lunds stift, Bjäre kontr.
Hjärnbalken, se Hjärna, sp. 1104 och 1106.
Hjärnbarken, se Hjärna, sp. 1105, och
Hjärnverksamhet.
Hjärnbihang, H y p o f y s (lat. liypophy’sis
ce’rebri), en oval, något plattryckt, gråröd
kropp, som är fäst vid en trattformig
ned-buktning av hjärnbottnen (infundi’bulum; jfr
Hjärna, sp. 1101). Den är en av kroppens
viktigaste körtlar för inre sekretion och har
betydelsefullt reglerande inflytande bl. a. på
kroppens allmänna utveckling,
ämnesomsättningen samt blodkärlssystemets och
könsorganens funktioner. Jfr Inre sekretion. (S.I-r.)
Hjärnblödning (haemorrha’gia c^rebri,
apo-plexi’a ce’rebri) är i allm. en sjukdom för
den högre åldern, sällsynt före det 40:e
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
