Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjärnsjukdomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1119
Hjärnsjukdomar
1120
vilket uppträder vid mjöldrygeförgiftning, se
d. o.), kramp, konvulsioner och förlamningar.
Dessa senare uppträda mest i hjärnans
nerver (ögonmuskelförlamningar), i sjukdomens
sista stadier även slappa förlamningar av
extremiteterna samt av blåsans och
ändtarmens funktioner. Den tuberkulösa
hjärnhinneinflammationen leder nästan utan undantag
till döden. De av andra bakterier orsakade
inflammationerna äro nästan alltid
livsfarliga men kunna stundom i lindrigare fall gå
tillbaka. Som rester kunna dock för hela livet
kvarstå vissa funktionsrubbningar från
huvudets nerver, ss. ögonmuskelförlamningar,
inskränkt syn, dövhet etc. Epidemisk
hjärnhinneinflammation behandlas numera med
stor framgång med meningoxockserum, som
sprutas in i subarachnoidalrummet (se
Hjärnhinnor). Syfilitisk meningit förlöper
vanl. mera kroniskt och utan feber samt ofta
med mera lokala och ej så alarmerande
allmänsymtom och har, i tid upptäckt och
behandlad, ofta en ganska god prognos.
II. Sjukdomar i själva hjärnsubstansen
förekomma av många olika slag. H j ä r
n-skakning (commötio ce’rebri) är en
egendomlig skada i hjärnan, framkallad genom
slag eller fall på huvudet. Dess viktigaste
symtom äro medvetslöshet, som inträder i
samma ögonblick våldet träffar skallen men
är av övergående natur, långsam,
oregelbunden puls, kräkningar m. m. I häftigare fall
kan döden följa ögonblickligen eller något
senare, i lindrigare kan full hälsa inträda efter
några timmar eller dagar. Ofta kvarstår
minnesförlust (amnesi) för händelserna kring
traumat. Vanligt är, att efter hjärnskakning
neurasteniska och hysteriska symtom länge
besvära den skadade (traumatisk neuros).
Hjärnskakning torde vara att uppfatta som
ett tillfälligt upphävande av funktionen
inom vidsträckta områden av centrala
nervsystemet, direkt förorsakat av den skakning,
för vilken hjärnan och dess celler utsättas
vid varje våldsamt slag mot skallen. —
Hjärnanemi (blodbrist i hjärnan) kan
vara akut eller kronisk. Den akuta uppstår
vid hastig blodförlust, vid hastig avtappning
av en vätska ur en annan kroppsdel, t. ex.
vatten i buken, då blodet strömmar till de
från trycket befriade kärlen, eller genom
hastigt hinder för det arteriella blodets tillförsel
till hjärnan, ss. genom kramp i hjärnartärerna
eller då hjärtat stannar. Psykiska
inflytanden, sinnesrörelser, skräck, smärta etc., kunna
på reflektorisk väg framkalla
sammandragning av hjärnans blodkärl med akut
hjärnanemi, varvid svimning (sy’ncope)
inträder. Kronisk hjärnanemi uppkommer
genom allmän blodbrist i en mängd tärande
sjukdomar, ss. perniciös anemi, lungsot,
kräft-sjukdomar m. m., och visar sig genom slappa
själsfunktioner, sömnighet, huvudvärk och
nervsvaghet. — Hjärnhyperemi,
blod-fullhet i hjärnan, kan likaledes vara akut
eller kronisk samt aktiv (arteriell) eller
passiv (venös). Aktiv hyperemi uppkommer
genom aktiv utvidgning av hjärnans blodkärl på
nervös bas (blodvallning), den passiva vid
hindrat blodflöde från hjärnblodådrorna. Akut
hyperemi är vanl. aktiv, den kroniska passiv.
Den akuta, aktiva hyperemien framkallar
blodkongestion åt huvudet, lätt svindel,
öron-sus, flimmerfenomen för ögonen och röd
an-siktshud och kan vållas av själsansträngning,
sinnesrörelser, intoxikationer (av alkohol,
eter, te, kaffe, kloral etc.). Passiv hyperemi
kan framkallas av trycket av halssvulster på
blodkärlen (struma etc.), försvagad
hjärtverksamhet, hosta, nysning, trög avföring o. s. v.
Om afasi, hjärnblödning och hjärnslag (förr
stundom kallat blodslag, nu h e m i p 1
e-gi) se Hjärnblödning. — Blodpropp
i h järnkärlen kan antingen bildas på
stället (trombös) eller ditföras från annat
håll med blodströmmen (e’mbolus).
Symtomen kunna vara alldeles desamma som vid
en blödning, och effekten för hjärnans
funktion i de angripna partierna blir likartad.
Tromber uppkomma lätt i arteriosklerotiskt
förändrade blodkärl. Embolier förutsätta i de
flesta fall hjärtfel och äro den vanligaste
orsaken till hjärnslag (hemiplegi) i unga år. —
S. k. hjärnuppmjukning (emollitio
ce’rebri) betecknar den förstöring eller
upplösning av hjärnsubstansen med efterföljande
ärr- el. cystbildning, som i de flesta fall
orsakas av nyss nämnda proppbildningar inom
hjärnans blodkärl eller av mindre
hjärnblödningar. Den kan framkallas av syfilis men
är vanl. en ålderdomsåkomma, kan uppträda
akut eller kroniskt och liknar stundom en
hjärnblödning. Psykiska rubbningar äro
därvid vanliga.
Verklig hjärninflammation, d.
v. s. en inflammationsprocess i själva
hjärnsubstansen (icke blott i hinnorna), är ibland
varig och leder till s. k. hjärnabscess.
Denna sjukdom kan vara e m b o 1 i s k, då
varinfektionen från ett annat ställe (t. ex.
lungan) genom blodströmmen förts upp i
hjärnan, eller fortledd, vid varbildning i
omgivningen, t. ex. vid inflammationer i öra
eller näsa, efter skador (t. ex. skott genom
huvudskålen). Hjärnabscessens förlopp
påminner ej sällan om en hjärntumör (se nedan), är
ofta förenad med feber och kan även förväxlas
med varig hjärnhinneinflammation.
Icke-va-rig hjärninflammation (encephalitis) är av
flera slag. De vanligaste
infektionssjukdomarna, influensa, nervfeber, kikhosta och
mässling, förlöpa ofta med i regel lindriga
inflammationer av hjärnans substans. Vanlig
barnförlamning (se d. o., poliomyelitis), som
företrädesvis angriper ryggmärgen, kan även ge
inflammatoriska härdar i hjärnan.
Barn-hjärnan blir över huvud lätt säte för
inflammationer (cerebral barnförlamning), som, om
barnet överlever, kunna ge för livet bestående
förlamningstillstånd samt mer eller mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
