Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjärnsjukdomar - Hjärnskakning - Hjärnskål - Hjärnslag - Hjärntryck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1121
Hjärnskakning—Hjärntryck
1122
svåra intelligensrubbningar (idioti), epilepsi
etc. Hos höggradiga alkoholister uppträder
ibland en inflammation i hjärnan, särskilt
lokaliserad med blödningar i trakten för
ögon-muskelkärnorna. Denna form är ofta
komplicerad med andra tecken på svåra skador
på hjärnsubstansen, omtöckningstillstånd,
delirium trSmens, inflammationer av nerverna i
kroppen f. ö. (polyneuritisj. — Viktigast av
alla encephalitformer har på senaste åren
blivit s. k. epidemisk encephalit eller
s ö m n s j u k a. Den uppträdde epidemiskt i
samband med influensan (spanska sjukan), på
senare tid f. ggn 1917—18. Man är emellertid
böjd att antaga, att det icke, som man i
början trodde, finnes något inre sammanhang
emellan dessa bägge sjukdomar. I synnerhet
vuxna människor angripas. Sjukdomen
börjar mestadels akut med feber, huvudvärk,
kräkningar och smärtor i extremiteterna. Hos
ett stort antal patienter utveckla sig
ögon-muskelförlamningar med dubbelseende,
rubbningar av ögats ackommodation m. m. Vidare
uppträder ett typiskt sömntillstånd.
Patienterna ligga till synes försjunkna i sömn, ur
vilken de när som helst kunna väckas. De
svara på frågor, intaga föda, som ställes för
dem, förrätta naturbehov men falla
omedelbart åter i sömn. Detta tillstånd kan räcka
veckor eller månader. Ofta övergår det i en
hårdnackad sömnlöshet. Vissa av dessa sjuka
besväras av oregelbundna ryckningar i
musklerna. Om dessa sitta i mellangärdet, ge de
sig till känna som hicka. På senare år har
man bevittnat hurusom sjukdomen på vissa
ställen förlöpt hos ett större antal sjuka med
hicka som enda framträdande symtom. De
flesta människor torde vara oemottagliga för
sjukdomen. Många sjukna i så lindriga
symtom, att de knappt besväras av dem
(abor-tiva fall). I det akuta stadiet dö ung. 20 % av
de angripna. Sjukdomen har kanske sin
största betydelse genom de synnerligen
plågsamma följdtillstånd, som så ofta utveckla sig
efteråt, bestående i en allmänt ökad spänning
i kroppsmuskulaturen, vilket påminner om en
annan hjärnsjukdom, paraUfsis a’gitans eller
P ark ins o n s sjukdom. Vid denna
stelnar den mimiska muskulaturen i ansiktet, så
att patienten får ett monotont
ansiktsuttryck. Extremiteternas muskler bli likaledes
styva och göra passivt motstånd mot rörelser,
vilket i hög grad inkräktar på
rörelseförmågan. I svåra fall sitter den sjuke stel och
orörlig och utför endast de absolut nödvändiga
rörelserna (rörelsearmod). Detta
tillstånd, som kan framträda flera år efter det
akuta stadiets insättande, fortskrider ofta
obevekligt och är förenat med allmänt
avtynande av kropps- och själskrafter, tills döden
inträder. Lätta fall av dessa följdtillstånd
kunna gå till hälsa. Mycket vanliga, för
alltid bestående följder efter även till synes lätta
fall av sjukdomen äro minnesrubbningar,
ka-raktärsförändringar, bristande initiativ och
höggradig trötthetskänsla. Den medicinska
vetenskapen känner ingen effektiv
behandling av denna sjukdom.
Hjärntumörer finnas av en mängd
olika slag, storlek och säte, och symtomen äro
därför mycket växlande. Oftast förekommande
äro gliomer och sarkomer (se S v u 1 s t), vilka
vanl. uppträda primärt, syfilitiska tumörer,
gu’mmata, stora tuberkler och i sällsynta fall
kräfta, vilka båda sistnämnda är-o sekundära
och sålunda förutsätta tuberkulos eller kräfta
på något annat ställe inom kroppen. Vissa
hjärntumörer kunna utveckla sig mycket
långsamt, under åratal, med en del ovissa symtom,
medan andra växa hastigare och visa mera
häftiga symtom. Alla svulster åstadkomma
en lokal förstöring på den plats, där de sitta,
och därjämte småningom vanl. ett höjt
allmänt hjärntryck. Oftast medföra de huvudvärk,
själsförmögenheternas avtrubbning, rubbningar
i synförmågan, konvulsioner, förlamningar m.
m. Hjärntumörer och hjärnabscesser kunna
avlägsnas genom operation.
Hjärnvattusot (hydroce’phalus) är en
vanl. under fosterlivet börjande och under de
första levnadsmånaderna sig utvecklande
abnorm samling av hjärnvätska inom
hjärnkamrarna, med kroniskt förlopp. Orsaken torde
vara att söka i tidigt i hjärnhinnorna
uppstående inflammationer, som hindra avflödet av
hjärnvätskan ur hjärnkamrarna (se H j ä r n a
och Hjärntryck). Om ieke det med
hjärnvattusot behäftade fostret redan vid
födelsen dukar under, brukar sjukdomen snart
medföra en betydande förstoring av huvudet,
som blir klotrunt med över det lilla ansiktet
starkt överskjutande panna, vida fontaneller
och stora, öppna sömmar mellan de tunna
hu-vudskålsbenen. Därvid utspännes hjärnan till
en tunn blåsa och störas eller upphävas vissa
av hjärnans funktioner, medförande lägre eller
högre grad av idioti, kramp, förlamning m. m.
I några fall har hjärnvätskans vikt uppgått
ända till 10—12 kg och huvudets omkrets till
över 100 cm (medelomfånget hos en fullväxt
människa är 60 cm). Sällan lyckas man hejda
sjukdomen. I de flesta fall duka offren under
i första månaderna; några ha dock i
årtionden fått släpa på sitt tunga huvud, som de
icke förmå uppbära. På senare år har s. k.
hjärnsvullnad beskrivits, som beror på
en förändring av hjärncellernas kolloider och
leder till ökning av hjärnans volym med ökat
hjärntryck, vilket kan bli så stort, att döden
följer. Hjärnsvullnad uppträder bl. a. vid
epilepsi och efter slag mot skallen. — Om
hjärnbråck se d. o. I. H. (S. I-r.)
Hjärnskakning, se Hjärnsjukdomar,
sp. 1119.
Hjärnskål, den välvda del av huvudets ben,
som innehåller hjärnan.
Hjärnslag, se Hjärnblödning.
Hjärntryck. Hjärnan och ryggmärgen ligga
ej tätt intill de fasta väggar, som begränsa
hjärnryggmärgshålan, utan äro i denna upp-
IX. 36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
