Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hoffa, Albert - Hoffman, Jonas - Hoffman, Olof - Hoffmann, Arthur - Hoffmann, August Heinrich - Hoffmann, Ernst Theodor Amadeus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1151
Hoffman—Hoffmann, E. Th. A.
1152
privatklinik för ortopedisk kirurgi,
gymnastik och massage i Würzburg, blev 1897 e. o.
prof, där och 1902 prof,
i ortopedisk kirurgi i
Berlin. H. betraktas
med skäl som den
moderna vetenskapliga
ortopediens
grundläg-gare. Han gjorde sig
särskilt förtjänt om
utvecklingen av läran
om skolios och
medfödd höftledsluxation
samt behandlingen av
kroppens olika
defor-miteter, tillämpade
or
topediens grundsatser även på läran om
nerv-och ledgångssjukdomarna samt lade stor vikt
på användningen av massage. Bland H:s
arbeten märkas »Lehrbuch der orthopädischen
Chirurgie» (1891; 4:e uppl. 1902), »Technik
der Massage» (1893; 4:e uppl. 1903) och »Die
Orthopädie im Dienste der Nervenheilkunde»
(1900). Han utgav från 1892 Zeitschrift für
Orthopädische Chirurgie. H. var utpräglad
skolbildare, och ortopediens snabba
utveckling efter sekelskiftet är huvudsakligen ett
verk av H:s över hela världen spridda
lärjungar. P. Hgld.
Hoffman, Jonas, historiemålare (1728—
80). Efter tio års arbete som dekoratör hos J.
Pasch for H. 1755 till Paris och 1760 till Rom.
1770 återkom H. till Sverige och blev två år
senare prof, i teÄkning. Hans mest kända
verk är altartavlan i Klara kyrka i
Stockholm (1766; Kristi nedtagande från korset).
H. var stor beundrare av antiken.
Hoffman, Olof, trofémålare (omkr. 1640—
1709). Utförde under Erik Dahlberghs ledning
den av Karl XI befallda avmålningen av de
under 1600-talet erövrade standaren och
fanorna samt avmålade även några troféer från
stora nordiska kriget. Målningarna äro
utförda i akvarell, prydligt, ehuru något ojämnt.
Arbetet fortsattes och fullbordades under
krigsarkivarien J. Petrellis ledning 1904—15
mönstergillt av Jonas Jonsson. H. målade
vidare efter Karl XI:s befallning modeller
(nu i Krigsarkivet) till de nya fanor och
standar, som bestämdes för svenska hären genom
k. f. 17 mars 1686, samt en del
regements-fanor. Jfr Mila Hallman, »Målare och
urmakare» (1907). J. P-i.*
Hoffmann, Arthur, schweizisk politiker
(1857—1927). Var till 1911 advokat i sin
födelsestad, S:t Gallen, invaldes 1896 i
ständer-rådet och blev 1911 led. av förbundsrådet, där
han 1914 övertog ledningen av
utrikesären-dena; s. å. var han förbundspresident. H. var
under de första åren av världskriget
regeringens ledande man och hävdade energiskt
Schweiz’ neutralitet och oberoende, särskilt
på det ekonomiska området. Sedan det blivit
känt, att H. utan sina kollegers vetskap givit
den schweiziske socialisten Grimm regeringens
stöd vid dennes försök att bana väg för
tyskryska fredsunderhandlingar, nödgades han
18 juni 1917 avgå ur förbundsrådet. V. S-g.
Hoffmann, August Heinrich, tysk
skald (1798—1874), vanl. kallad H. v o n F a
1-lersleben, lärjunge till bröderna Grimm.
Blev 1830 prof, i tyska språket och
litteraturen i Breslau,
avsattes 1842 på grund av
sina frisinnade åsikter
men fick 1848 pension
och 1860 en
bibliotekarietjänst hos
hertigen av Ratibor. H:s
»Unpolitische Lieder»
(1840—41; »Opolitiska
sånger», 1844, övers,
av Talis Qualis), som
följdes av ett tiotal
diktsamlingar, visa
improvisatorisk, lätt
sångbar ton, och flera fosterländska dikter
(bl. a. nationalsången »Deutschland,
Deutsch-land über alles») ha blivit mycket populära.
Han utgav förtjänstfullt en hel del tysk
medeltidslitteratur, en historia över tysk kyrklig
dikt före Luther (1832; 3:e uppl. 1861), »Mein
Leben» (6 bd, 1868—70) m. m. H:s samlade
skrifter ha utgivits i 8 bd 1890—93, ett urval i
4 bd 1905. Monogr. av T. Neef (1912). R-n B.
Hoffmann, ErnstTheodorAmadeus,
tysk författare och tonkonstnär (17 7 6 24/i—
1822 25/8). Var son till snart skilda föräldrar,
studerade juridik i Königsberg, anställdes
1796 såsom
tjänsteman i Glogau samt
flyttades 1798 till
Berlin, 1800 till Posen,
1802 till Plock och
1804 till Warschau.
Då Napoleon 1806
erövrat Polen, miste H.
sin tjänst, kom 1808
till Bamberg som
mu-sikdir. vid en teater,
efter vars stängning
han råkade i svårt
betryck. 1813—14 var
han ånyo musikdir. men återgick sedan till
ämbetsmannabanan och utnämndes 1816 till
kammarrättsråd i Berlin. Som sådan visade
han stor noggrannhet och skicklighet samt
stod karaktärsfast emot alla påtryckningar
under reaktionstiden. — H. var en rik och
mångsidig begåvning: han var framstående
tecknare (bl. a. av karikatyrer) men
framför allt musiker och författare. Till 1814
dominerade musiken: han komponerade bl. a.
flera sångspel (»Undine», med text av Fouqué,
förebådar det moderna musikdramat),
kyrkomusik m. m., dirigerade orkester och skrev
musikuppsatser. Sin största betydelse har
han likväl som författare. Av hans
berättelser må nämnas »Phantasiestücke in
Cal-lots Manier» (4 bd, 1814—15), »Elixire des
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
