Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hoffmann, Ernst Theodor Amadeus - Hoffmann, Friedrich - Hoffmann, Johannes - Hoffmann, Johann Gottfried - Hoffmann, Joseph - Hoffmann, Kai - Hoffmann, Ludwig - Hoffmann, Max - Hoffmann (Hofmann), Melchior
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1153
Hoffmann, F.—Hoffmann, M.
1154
Teufels» (1816), »Nachtstücke» (2 bd, 1817),
»Seltsame Leiden eines Theaterdirektors»
(1818), »Die Serapionsbrüder» (4 bd, 1819—
21), »Klein Zaches, genannt Zinnober» (1819),
»Lebensansichten des Katers Murr» (1820—
22), »Prinzessin Brambilla» (1821), »Meister
Flok» (1822) och »Der Doppeltgänger» (s. å.).
H:s diktning bär i sin ytterliga subjektivitet
prägeln av en suverän fantasiverksamhet. Men
han eftersträvade och uppnådde en realistisk
åskådlighet i framställningen, som suggererar
till tro på drömmens och inbillningens
sagolikaste och vidunderligaste uppfinningar. Idyll
och vardagsbild växla med spökhistorier och
abnormpsykologiska själsskildringar, det
underbara och verkligheten sammangjutas till
en fascinerande helhet. H. har utövat starkt
inflytande, bl. a. i Frankrike. — Sami. skr.
äro utg. 1899 av E. Grisebach och 1925 av
W. Harich samt 1908 ff. av C. G. von Maassen
(hittills 7 bd). Flera av H:s verk äro övers,
till sv. Monogr. av E. Hitzig (2 bd, 1823),
G. Ellinger (1894), O. Klinke (1903), Istel
(1909), E. Heilborn (1926) och V. Ljungdorff
(svensk, 1924). Bibliogr. av G. Salomon 1924.
— H. är huvudpersonen i Offenbachs
fantastiska opera »Les contes d’Hoffmann»
(»Hoff-manns äventyr»). R-n B.
Hoffmann, Friedrich, tysk läkare (1660
—1742), från 1693 med. prof, i Halle. H. hörde
till sin tids mest betydande medicinska
skriftställare. Han vinnläde sig i synnerhet om den
praktiska sidan av läkarvetenskapen. Vid
sjukdomars behajidling använde han endast
få läkemedel samt undvek våldsamma
ingrepp. Efter H. äro Hoffmanns
droppar (se d. o.) uppkallade. R. T-dt.*
Hoffmann, Johannes, bayersk politiker
(f. 1867). Var 1887—1908 folkskollärare i
Kaiserslautern, 1910—19 andre borgmästare
där samt invaldes 1908 i bayerska lantdagen
och 1912 i tyska riksdagen. H. blev nov. 1918
kultusminister i Kurt Eisners ministär, i mars
1919 därjämte ministerpresident och
utrikesminister. Han visade föga energi mot
kommunisternas omstörtningsförsök, nödgades
avgå i mars 1920 och blev då åter skollärare
i Kaiserslautern. Jfr Bayern, sp. 1043.
Hoffmann, Johann Gottfried, tysk
nationalekonom och statistiker (1765—1847).
Blev 1810 dir. för statistiska byrån i Berlin
och prof, i nationalekonomi där. Som led. av
den 1811 under Hardenbergs presidium
bildade finanskommissionen bidrog han
verksamt till den i liberal riktning gående
preussiska tull- och skattelagstiftningen av 1818.
H. betraktas som den egentlige
grundläggaren av Preussens off. statistik. Han
framträdde redan på 1820-talet som förespråkare
för guldmyntfotens införande i Preussen och
bekämpade skråtvånget. J. R. N.
Hoffmann, J o s e p h, österrikisk arkitekt
(f. 1870). Liksom P. Behrens har H. verksamt
arbetat för uppkomsten av en speciell
nytto-arkitektur (industrianläggningar etc.). Hans
största förtjänster ligga dock på
konsthantverkets område, där H. som ledare av de
världsbekanta Wiener Werkstätte (grundade
1903) utövat stort inflytande i Europa och
Amerika. E. L-k.
Hoffmann, K a i, dansk författare, jurist
(f. 1874 31/8), anställd i kriminalretten 1903—
18 och i finansministeriet 1903—25. H.
debuterade 1899 med diktsamlingen »Liljer i
mörket», som följts av flera andra (»Byen
og havet», 1902, »Blaa strande», 1911, »Hav
og rum», 1913, »Den store vaar», 1919,
»Sværd-tid er endt», 1920, m. fl.) samt av prosaboken
»Blaanende Danmark» (1919). Från stark
påverkan av fransk dikt har H. arbetat sig
fram till en manlig och djup dansk lyrisk
ton. I skildringen av Danmarks natur och
som tolk av fosterländska känslor har H. ofta
lyckligt förenat ögonblickets stämning med
ett förnämt skönhetsideal. P. E-t.
Hoffmann, Ludwig, tysk arkitekt (f.
1852). Uppförde efter tävlan
riksrättspalat-set i Leipzig, blev Stadtbaurat i Berlin och
har där uppfört kommunala byggnader,
skolor, sjukhus, bad och brandkårsbyggnader i fri
anslutning till provinsens tegelbyggen och till
äldre Berlinarkitektur. Bland hans verk från
de senare åren är Märkisches Museum, byggt
för staden Berlins samlingar. H. har utgivit
praktverket »Neubauten der Stadt Berlin»
(11 bd, 1902—12). G-gN.
Hoffmann, Max, tysk militär (1869—1927).
Vid världskrigets utbrott 1914 blev H. förste
generalstabsofficer vid 8:e arméns stab, blev
senare general Ludendorffs förnämste
medarbetare och
efterträdde aug. 1916 denne
som stabschef vid
överkommandot över
östfronten. H. blev
generalmajor okt. 1917.
Hans energiska
framhållande av högsta
krigsledningens
synpunkter vid
förhandlingarna med
sovjet-ryssarna i
Brest-Li-tovsk väckte stort
uppseende. Då han
före undertecknandet av Versaillesfreden
förklarade sig ämna trots fredsslutet försvara
den gamla gränsen mot Polen, försattes han
i disponibilitet juni 1919. Av stort politiskt
och militärt intresse är hans arbete »Der
Krieg der versäumten Gelegenheiten» (1923),
som skarpt kritiserar tyska krigsledningens
politik. H. förordade sedermera i tal och skrift
en koalition mot Sovjetryssland. M. B-dt.
Hoffmann (Hofmann), Melchior, tysk
lekmannapredikant av »svärmeandarnas» typ
(födelseår okänt, d. 1543 el. 1544), till yrket
buntmakare. H. framträdde 1523 i Livland
som anhängare av reformationen, drogs allt
starkare åt mystik, utvisades 1524 och begav
sig först till Dorpat, där han framkallade
IX. 37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
