Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hoffmann (Hofmann), Melchior - Hoffmanns droppar - Hoffmanns äventyr - Hoffmann von Fallersleben - Hoffstedt, August Wilhelm - Hoffvenius, Petrus - Hof Gastein - Hofman, Holger - Hofman (Hoffman), Sven - Hofman, Tycho de - Hofman-Bang, Niels Erik - Hofmann, August Wilhelm von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1155
Hoffmanns droppar—Hofmann, A. W. v.
1156
oroligheter, så till Reval och 1526 till
Stockholm. Felaktigt har hans namn förbundits
med »vederdöparofoget» där 1524. För sin
apokalyptiska förkunnelse och sina
bildstormande tendenser förvisades H. 1527 från
Sverige, var en tid predikant i Kiel, utvisades
1529, kom till Strassburg och övergick 1530
till vederdöparna. Han dog i fängelse i
Strassburg. H. var en ärlig entusiast och en sedligt
oförvitlig personlighet. Litt.: F. Amelung,
»M. H. in Livland» (1901); H. Lundström,
»Skisser och kritiker» (1903). A. G-w.
Hoffmanns droppar, enl. gällande Sv.
far-makopé en blandning av 1 d. eter och 3 dir
konc. sprit. De uppkallades efter tyske
läkaren F. H o f f m a n n (se d. o.), ha stark lukt
av eter och äga dess upplivande verkan.
Smaken är skarp, efteråt kylande. Medlet nyttjas
ibland i teskedsdos eller 15—60 droppar på
en sockerbit till intagning mest vid
småkrämpor, ss. vid kolikplågor
(»väderförde-lande»), hysteriska o. a. nervösa krämpor
(med halvt suggestiv verkan). H. missbrukas
ofta, särskilt i Sveriges nordliga provinser,
som rusdryck. C. G. S.
Hoffmanns äventyr, se H o f f m a n n, E.
Th. A.
Hoffmann von Fallersleben, se Hoffmann,
A. H.
Hoffstedt, August Wilhelm, ingenjör,
högskollärare (1841—1907). Var 1877—1907
lektor i konstruktion av maskinelement vid
Tekniska högskolan, från 1902 med professors
titel. 1871—1907 var H. sekr. vid högskolan
samt överlärare i mekanik och maskinlära vid
Tekniska skolan i Stockholm. H. började 1870
utge Teknisk Tidskrift; utgivandet övertogs
1878 av Svenska teknologföreningen. G. H-r.
Hoffvènius, Petrus, läkare,
universitetslärare (1630—82). Studerade i Uppsala
orientaliska språk och filosofi, övergick senare till
medicinska studier och blev 1660 med. dr i
Leiden. 1661 utnämnd
till prof, i medicin i
Uppsala, inlade han så
stora förtjänster om
sin vetenskap, att han
av I. Hvvasser prisats
som »den svenska
medicinens fader och
grundläggare». I en
serie akademiska
dis-putationer, »Exercita-tiones artis
medicina-lis» (1662—64), gav H.
åt de studerande ett
sammandrag av fysiologien och patologien.
Genom sina cartesianska åsikter invecklades
han 1665 i häftiga strider med teologerna,, och
prästeståndet sökte förgäves genom en
deputation förmå univ:s kansler, greve M. G. De
la Gardie, att förbjuda den nya läran vid
akad. Genom H:s bemödanden och hans
hänförda lärjungar vann medicinen i Sverige en
ojämförligt större aktning, än den förut haft.
»Synopsis physica» (1678; ny uppl. 1698) är en
samling av 17 disputationer, vari H. framlade
fysikens viktigaste läror; den nyttjades länge
som lärobok i fysik. Jfr I. Hwasser, »Valda
skrifter», IV (1870). R. T-dt.*
Hof Gastein [hå’f gaJtäFn], se G a s t e i n.
Hofman [hå’f-], Holger, dansk
skådespelare och teaterledare (f. 1868). H. har sedan
1891 varit anställd vid olika teatrar i
Köpenhamn, bl. a. vid Folketeatret 1897—1900 och
Det kongelige teater 1900—14, ledde 1914—19
Dagmarteatret, var 1920—22 sceninstruktör
vid Det lille teater och Scala samt ledde
1923—28 åter Dagmarteatret. H. är en
skådespelare med humor och frodig fantasi,
särskilt lycklig i realistisk framställning av
borgerliga och folkliga karaktärer. G. K-g.
Hofman [hå’f-] (H o f f m a n), Sven,
uppviglare (d. 1766). Var rusthållare i
Västergötland och skicklig bondadvokat. H. valdes 1765
till riksdagsman, men valet kasserades av
bondeståndet, enär H. i en rättegång förklarats
ovärdig att föra andras talan. Två gånger
blev han omvald, men bondeståndet vägrade
även då att mottaga honom. H. upptändes av
bittert hat och beslöt att sök» verkställa en
statsvälvning. Han lyckades i Borgstena
socken i Älvsborgs län samla en skara missnöjda
bönder, vilka dock övergåvo honom, då de
märkte, att H. icke en^J grannsocknarna hade
att vänta något understöd. H. själv blev
fasttagen. Trots tortyr kunde H. icke överbevisas
om att ha haft några förnämare
medbrotts-lingax. Han dömdes till döden och avrättades
i Stockholm 1766. H. är hjälten i O. Rudbecks
komiska hjältedikt »Boråsiaden». L. S.*
Hofman [hå’f-], Tycho de, dansk
genealog (1714—54). Var höjesteretsassessor och
utgav det värdefulla arbetet »Portraits
histo-riques des hommes illustres de Dannemark»
(1746; da. uppl. med förbättringar och
till-lägg, utg. av Sandvig, 3 bd, 1777—79).
Hofman-Bang [hå’f-], Niels Erik,
jord-bruksförfattare (1803—86). Var 1831—42
schäferidirektör i Sverige, arrenderade sedan
stamhuset Hofmansgave på Fyn, inrättade där
(1845) en lantbruksskola och blev efter sin
faders död 1855 stamhusets innehavare. H.
var en produktiv jordbruksförfattare (1850—
56 utgav han »Meddelelser for landmænd», 3
bd) och verkade för bl. a. fruktträdsodling
samt införande av nya gräsarter och nya
lantbruksmaskiner. E. Ebg.*
Hofmann [hä’f-], August Wilhelm
von, tysk kemist (1818—92). Efter studier
hos J. von Liebig kallades H. 1845 till lärare
vid College of chemistry i London, där han
verkade i 20 år. 1865 kallades H. till prof,
vid Berlins univ.; adlades 1888. — H. var sin
tids mest framstående forskare på den
organiska kemiens område och bidrog i hög grad
till denna vetenskaps och den kemiska
teknikens starka utveckling i slutet av
1800-talet. Han studerade särskilt anilin och
sten-kolstjärans basiska beståndsdelar, i samband
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
