Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hooker, sir William Jackson - Hoorn - Hoorn, Kap - Hoorn, Johan von - Hoorn, Philips van Montmorency - Hoorneöarna, Horneöarna - Hoover, Herbert Clark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1261
Hooker, W. J.—Hoover
1262
Hooker [ho’ko], sir William Jackson,
engelsk botanist (1785—1865). Företog 1809
en forskningsresa till Island, vilken han
beskrev i »Journal of a tour in Iceland» (1811).
H. var en av sin tids
främsta
kryptogamkännare, blev 1820
prof, i botanik i
Glasgow och 1841 chef för
den botaniska
trädgården i Kew, Kew
gardens, som han på ett
storartat sätt
utvecklade. Bland hans
många verk märkas
»Musci exotici» (1818
—20), »Genera filicum»
(1842), »Species
fili
cum» (5 bd, 1846—64), »The british flora»
(1830; 8:e uppl. 1861), »Flora
boreali-ameri-cana» (1833, 1840), alla av grundläggande art.
Även som fanerogamsystematiker var H.
mycket framstående. Han fortsatte utgivandet av
Curtis’ Botanical Magazine (37 bd, 1827—64),
påbörjade »Icones plantarum» (10 bd, 1837—
64) och redigerade flera tidskrifter. H. var
led. av sv. Vet.-akad. (1833). C. S-g.
Hoorn [hårn], stad i nederl. prov.
Noord-Holland, vid Hoornsche hop av Zuiderzee;
11,806 inv. (1927). Osthandel; kustfiske. H.
var under 1600-talet en blomstrande sjöstad.
Hoorn, Kap [-hårn], sp. Cabo de Hornos,
Sydamerikas och Eldslandets sydligaste udde,
under 55° 59’ s. br., är en 565 m hög klippö.
Kringseglades 1616 av holländarna J. Le
Maire och W. Schouten och uppkallades efter
den senares födelsestad.
Hoorn [holl. uttal hårn], Johan von,
förlossningskonstens grundläggare i Sverige (1662
—1724); jfr H o r n, släktöversikt 3. Studerade
medicin 1681—90, huvudsaki. i Leiden,
Amsterdam och Paris,
samt blev 1690 med.
dr i Leiden på avh.
»De partu
præterna-turali», en
framställning av den
förlossningsoperation, som
kallas vändning på fot
och extraktion. Från
sin återkomst till
Stockholm 1692
verkade han där som
syn-dicus (sekr. och
skattmästare) i Collegium
medicum 1704—10 och som stadsläkare sedan
1708, blev 1719 livmedikus hos Ulrika
Eleonora och adlad (ointroducerad) samt 1722 v.
preses i Collegium medicum. H. grundläde
den vetenskapliga förlossningskonsten och ett
ordnat förlossningsväsen i Sverige. Han
utgav »Then svenska välöfvade jordegumman»
(1697), Sveriges första lärobok för
barnmorskor, och började meddela kostnadsfri, enskild
undervisning i förlossningskonst. I april 1711
utfärdade regeringen ett på H:s förslag
grundat barnmorskereglemente, Sveriges första,
och i maj 1712 kunde de första utbildade
barnmorskorna avlägga sin ämbetsed. På
uppmaning av några riksdagsmän inlämnade H. till
riksdagen 1723 ett förslag om
barnmorske-undervisningens ordnande, vilket antogs och
s. å. fick kungl. stadfästelse. H. utgav vidare
bl. a. en kort lärobok i dialogform för
barnmorskor, »The twenne gudfruchtige, i sitt kall
trogne ... jordegummor Siphra och Pua»
(1715; 7:e uppl. 1786), samt »Then svenska
välöfvade jordegummans andra deel» (1723), en
populär bearbetning av en fransk handbok
för barnmorskeelevernas praktiska utbildning.
I dessa arbeten läde han grunden till den
svenska förlossningsterminologien. Jfr A. O.
Lindfors, »Några ord om H., hans lif och
verk» (i Uppsala Läkarefören:s Förhandi., ny
följd, bd 1, 1895). Djrg. (A. W-dt.)
Hoorn [hårn] (holl. även Hoorne, fr.
Hornes), Philips van Mon t mo r
en-c y, greve van H., nederländsk krigare och
politiker (1518—68). Ärvde sin styvfaders,
greve van H:s, namn och rikedomar sajnt erhöll
höga ämbeten, bl. a. som ståthållare i
Gelder-land och amiral av Flandern. H. vistades
1559—63 vid Filip II:s hov i Spanien.
Återkommen slöt han sig till Vilhelm av Oranien
och greve L. Egmont (se d. o.) mot Granvella.
Efter Albas ankomst till Nederländerna
fängslades H. och avrättades jämte Egmont 5 juni
1568 i Bryssel. Jfr litt. till art. E g m o n t, L.
Hoorneöarna [hä’rno-], Horneöarna,
äldre gruppnamn för de fr. öarna Futuna och
Alofi i Stora oceanen (159 kvkm, 1,504 inv.
1926; Alofi är obebodd); räknas
administrativt till Nya Kaledonien (se d. o.).
Hoover [hö’vo], Herbert Clark,
amerikansk statsman, nödhjälpsorganisatör, vald
president i U. S. A. (f. 1874 10/8). H. tillhör
en kväkarfamilj, föddes i West branch, lowa,
där fadern var smed,
och fick sin tekniska
utbildning vid
Stan-ford university, där
han graduerades 1895.
Han arbetade sedan i
ett amerikanskt
bolags tjänst som
gruvingenjör först i
Nevada, därpå i
Australien och blev 1899
chefingenjör vid
kinesiska gruvförvaltning-en. Hans verksamhet
i Kina avbröts av boxarupproret 1900, och
han lär ha lett livsmedelsanskaffningen åt
européerna under deras belägring i Tien-tsin.
Senare verkade han för flera bolag som
gruvingenjör i skilda länder (Kanada, Mexiko,
Sibirien, Burma m. fl.) och var sedan några år
som chef för en gruvfirma bosatt i London,
då han efter världskrigets utbrott aug. 1914
blev allmännare känd som ordf, i den
ameri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
