Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Huelva - Huemul - Huerta, Victoriano - Huesca - Huet, Coenraad Busken - Huet, Pierre Daniel - Hufeland, Christoph Wilhelm - Hufuf - Hufvudstadsbladet - Hugenberg, Alfred
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
Huemul—Hugenberg
88
mynningar; 41,425 inv. (1927). Från H.
utskeppas årl. mer än 2 mill. ton kopparmalm
från Rio Tinto- (se d. o.) och Tharsisgruvorna,
manganmalm, kvicksilver och vin. Staden
an-lades trol. av fenicierna.
Huemul [oemo’l], chilenskt hjortdjur
(Cer-vus chdensis); sköldhållare i Chiles vapen.
Huerta [<yä’rta], Victoriano, mexikansk
diktator (1854—1916). Var av ren indianras,
steg under P. Diaz till general, slöt sig vid Diaz’
fall (1911) till Madero men förrådde febr. 1913
denne och grep själv makten. Han erkändes
av flera stater som provisorisk president men
mötte kraftigt motstånd av president Wilson
i U. S. A. I okt. 1913 lät H. häkta 110
deputerade och gjorde sig till diktator. Efter en
konflikt april 1914 med ü. S. A. (se Mexiko,
historia) samt flera resningar nödgades H.
avgå 15 juli 1914 och lämna Mexiko. Han
var slug, viljestark och ytterligt hänsynslös.
Huesca [caä’ska], provins i n. ö. Spanien,
utgör n. Aragonien (se d. o.); 15,149 kvkm,
252,584 inv. (1927). Huvudstaden H. ligger
vid Isuela; 14.487 inv. (1921). H., romarnas
Osca, hade 1354—1845 ett universitet.
Biskopssäte. Gotisk katedral.
Huet [hye’t], Coenraad Busken,
holländsk litteraturkritiker (1826—86). Var 1851
—62 präst i en vallonsk-reformert församling
i Haarlem men lämnade sin plats efter
förvecklingar, framkallade av hans frisinnade
åsikter (»Brieven over den bijbel», 1858, m. fl.).
1863 blev H. medredaktör i De Gids, där han
skrev skarpa kritiker, avgick till följd av
politiska meningsbrytningar och for till Java,
där han från 1868 utgav Java-Bode m. fl.
tidningar. Han bosatte sig 1876 i Paris. H. var
störst som kritiker och essäist (»Litterarische
fantasien en kritieken», 25 bd, 1868—83) och
kulturhistoriker (»Het land van Rembrandt»,
1883—84). Som romanförfattare saknade H.
fantasi (»Lidewijde», 1868; 3:e uppl. 1900).
H:s »Verzamelde werken» utkommo i 40 dir
1912 (ett urval i 25 bd 1925). Monogr. av J. B.
Meerkerk (1911) och J. Tielrooy (1923). E. Rth.
Huet [yä’], Pierre Daniel, fransk lärd
(1630—1721), berömd som klassisk och
orientalisk filolog. Han utgav en mängd
filologiska och
religionsfilosofiska verk samt
jämte Bossuet den
under namnet »In usum
delphini» bekanta
samlingen av grekiska och
romerska klassiker
(se Ad u s u m). En
kort tid vistades H.
även i Stockholm vid
drottning Kristinas
hov och skrev därom
»Iter suecicum» (1662).
Han blev 1689 biskop
i Avranches men utbytte 1699 detta stift mot
abbotsstiftet Fontenay. Hans självbiografi (på
latin) utgavs i fr. övers. 1853. (O. W-n.)
Hufeland [hö’falant], Christoph
Wilhelm, tysk läkare (1762—1836), prof, i Jena
1793, i Berlin trol. 1810. H. utgav fyra
tidskrifter av stor betydelse (däribland
Journal der Praktischen
Arzneikunde, 1795 ff.,
och Bibliothek der
Praktischen
Heilkun-de. 84 bd, 1799—1835).
Utom de många art.,
som H.
offentliggjorde i sina tidskrifter,
publicerade han ett
stort antal arbeten.
Viktigast av dessa äro
»Enchiridion medicum
oder Anleitung zur
medicinischen Praxis»
(1836; 10:e uppl. 1857; sv. övers. 1837—39) samt
hans ofta omtryckta »Makrobiotik, oder die
Kunst, das menschliche Leben zu verlängern»
(1796; »Konsten att lefva länge», 1797;
förkortad uppl. 1837). (Ljd.)
Hufuf, huvudstad i divisionen el-Hasa, sul
tanatet Nedjd (Arabien); omkr. 30,000 inv.
Jfr Arabien, sp. 1202, och Hasa.
Hufvudstadsbladet, Finlands största och
mest spridda svenska tidning. Utkommer i
Helsingfors dagligen i två uppl.:
huvudupplagan på morgonen samt (från 1927)
»lands-upplagan» på e. m. H. grundades av Aug.
Schauman 1864 som ett lokalt nyhets- och
annonsblad men vann större spridning och
inflytande, sedan det 1885 inköpts av Arthur
F r e n c k e 1 1 och i synnerhet sedan
Helsingfors Dagblad upphört (1889) och Nya Pressen
indragits (1900). Med tillhörande tryckeri
övertogs H. 1892 av ett a.-b. med Frenckell
som huvuddelägare, vilket 1920 sålde
företaget till Hufvudstadsbladets förlags- och
tryckeri-a.-b., med Amos Anderson som
huvuddelägare. Samma bolag utger jämväl
eftermiddagstidningen Svenska Pressen (se
d. o.). Redaktionen och tryckeriet äro från
1927 inrymda i ett ståtligt affärspalats. De
tekniska hjälpmedlen ha rikt utvecklats och
tidningens utseende avsevärt moderniserats i
fråga om rubriker, bildmaterial m. m. Sätteri,
tryckeri och klichéanstalt sysselsätta (1928)
150 pers., kontoren 75 pers.; de fasta
medarbetarna uppgå till ett trettiotal. Upplagan
är (1928) omkr. 45,000 ex.; tidningen är
landets mest anlitade annonsorgan. Bland
tidigare medarb. må nämnas Torsten Sevonius
(red.-sekr. 1888—1923), Torsten Hartman
(le-darförfattare 1897—1927), Werner Söderhjelm
och Sigurd Frosterus. Frenckell kvarstod som
chefred, till 1928. Ansvarig huvudred, är
(1928) Amos Anderson, redaktionschef och
andre red. Fredrik Valros, litteraturkritiker
mag. O. Enckell. H. E. P.
Hugenberg [hö’gonbärk], Alfred, tysk
finansman och politiker (f. 1865). Var först
i preussisk statstjänst, sedan bankman och
1909—18 ordf, i direktionen för Kruppverken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
