Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Huitfeldt, Arild - Huitfeldt, Iver - Huitfeldt, Margareta - Huitfeldt-Kaas, Henrik Jörgen - Huitfeldtska stipendiefonden - Huitzilopochtli - Huizinga, Johan - Hujus - Hu-kou, Hu-kow - Hulared - Huldra - Huldrehatt - Huliganer - Hulin el. Hullin, Pierre Augustin - Hulk - Hull, Kingston-upon-Hull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
Huitfeldt, I.—Hull
102
vårdslös, men hans verk byggde på dokument,
av vilka en del senare förlorats. Som helhet
lider krönikan av tidens brist på kritik och
noggrannhet; om dess källvärde se Kr. Erslev
i dansk Hist. Tidsskr. 6:2 (1889—90). Jfr
även nämnda tidskr. 5: 3 (1881—82), 7: 1
(1897) och 8: 1 (1908) samt H. Rördam,
»Histo-rieskriveren A. H.» (1896). (B. H-d.)
Huitfeldt [vftfält], Iver, dansk sjömilitär
(1665—1710); se släktöversikten Förde i
sjöslaget mellan svenska och danska flottorna i
Köge bugt 1710 befälet på linjeskeppet
»Dan-nebrog» och fortsatte, sedan detta råkat i
brand, striden, tills det sprang i luften.
Huitfeldt [vi’tfält], Margareta, donator
(1608—83); jfr släktart. Var född i Norge
och blev 1635 g. m. Thomas Dyre, som
med henne fick Sundsby gods på Tjörn; deras
godsinnehav förökades sedan ansenligt. Hon
blev 1651 änka och miste 1663 sitt enda
kvar-levande barn, sonen Ivar D y r e. Fru
Margareta hade ganska tidigt knutit förbindelser
med de svenska maktägarna, sedan Bohuslän
övergått till Sverige, och gjorde nu till sonens
minne storartade donationer (se H v i t f e 1 d
t-ska stipendiefonden). Jfr H.
Frö-ding, »Biografiska studier» (1905). B. H-d.
Huitfeldt-Kaas [vftfält-kås], Henrik
Jörgen, norsk historiker (1834—1905). Blev 1858
assistent i riksarkivet
och 1896
riksarkivarie. Sedan 1881 var
han innehavare av
fideikommisset
Kaase-lund. H. skrev mindre
avh. (om nordisk
genealogi. konsthistoria,
sfragistik och
heral-dik) och utgav
källskrifter till Norges
historia; bl. a. ledde
han från 1861
utgivningen av »Diploma-
tarium norvegicum», som vid hans död hunnit
till bd 18. O. A. ö.*
Huitfeldtska stipendiefonden [vi’tfält-], se
Hvitfeldtska stipendiefonden.
Huitzilopochtli, aztekernas krigsgud.
Namnet betyder »den kolibri-vänstre». H. var
näml. Söderns gud,
och söder låg, enl.
aztekisk
uppfattning, »till vänster
om solen». Urspr.
har H. haft
karaktär av
himmels-och fruktbarhets-gud, men hos
aztekerna dyrkades
han som krigsgud
och hade, enl.
sagan, varit deras
förste
krigshövding. Som
krigsgud bär han vapen,
Huitzilopochtli. Ur en aztekisk
bildhandskrift.
sköld och stundom baner (se bild). Aztekerna
föreställde sig, att de stupade krigarnas själar
blevo kolibrier. S. L.
Huizinga [h8I’z-], Johan, holländsk
kulturhistoriker och filolog (f. 1872). Blev fil. dr
vid Groningens univ. 1897, prof, i historia
där 1905 och i Leiden 1915. H. har utgivit
arbeten i indisk filologi samt i historia och
kulturhistoria. Hans förnämsta verk är
»Herfsttij der middeleeuwen» (1919; »Ur
medeltidens höst», 1927), en mycket
uppmärksammad skildring av den senare medeltidens
liv och kultur, främst i Flandern. Bland H:s
övriga arbeten mäikas »Erasmus» (1924),
»Tien studien» (1926; essäer) och »Amerika
levend en denkend» (1927). H. R-a.
Hu’jus (lat. gen. av hic, denne), i denna
(månad el. år, varvid me’nsis, resp. a’nni,
underförstås). — H. lo’ci, här.
Hu-kou [^o-kåo], H u - k o w, stad i kin.
prov. Kiang-si, på Yang-tsi-kiangs s. strand
vid sjön Po-yangs utlopp; omkr. 50,000 inv.
Flottstation och fästning. Betydande handel.
Hulared, socken i Älvsborgs län, Kinds
härad, s. om Ulricehamn; 19,oo kvkm, 244 inv.
(1928). Mindre, av skogsplatåer omgiven
dalslätt kring Äsarpsån och Grytteredssjön (186
m ö. h.). 317 har åker, 1,278 har skogs- och
hagmark. Ingår i Dalstorps, H:s, Nittorps,
ölsremma och Ljungsarps pastorat i
Göteborgs stift, Kinds kontrakt.
Huldra (no. hulder) kallas i Norge
skogsfrun eller älvan, i synnerhet älvornas
drottning; huldrefolk är i Norge och på
Island dets. som älvor, de underjordiska (eg.
det dolda, »höljda», folket). H. är än vänlig,
än fientlig mot människor; ofta vill hon byta
bort odöpta barn (se Byting) samt narra
unga gossar och flickor till sig. Hennes sång
och spel andas djupt vemod. Ibland är hon
en gumma med en välfödd hjord, oftare en
ung, fager kvinna med blå kjol och vit
huvudbonad. Norska huldresägner äro utg. av P.
Chr. Asbjörnsen, isländska av K. Maurer
(1860) och J6n Amason (1862—64). Th W.*
Huldrehatt, se Dvärghatt.
Huligäner, ligister och våldsverkare av
värsta dräggen, särskilt i Ryssland och
Finland. Benämningen är av omtvistat ursprung.
Hulin [ylå’] el. H u 1 1 i n, Pierre
Augustin, greve, fransk general (1758—4841).
Kom 1787 som urmakare till Paris, tilmörde
i konventet den moderata gruppen och
ingick efter skräckväldet i armén. H. deltog
i Bonapartes statskupp 1799 och steg under
kejsardömet till general (1803) och greve
(1808). Han var 1804 president i den
krigsrätt, som dömde hertigen av Enghien (se d. o.)
till döden. Som kommendant i Paris 1812
omintetgjorde han Mallets sammansvärjning.
Hulk, se Holk 3.
Hull [hal], Kingston-upon-Hull,
stadsgrevskap i eng. grevsk. York, på
Hum-bers n. strand, 32 km från Nordsjön; 296,600
inv. (1927). Staden är byggd på en låg slätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
