Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hultsjö - Humajun - Human - Humaniora - Humanism - Humanistisk - Humanistiska förbundet - Huamnistiska vetenskapssamfundet i Uppsala, Kungl. - Humanistiska vetenskapssamfundet i Lund, Kungl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
Hultsjö—Humanistiska vetenskapssamfundet i Lund
110
Hultsjö, socken i Jönköpings län, Västra
härad, vid s. länsgränsen, ö. om sjön
Allgun-nen; 106,67 kvkm, 1,370 inv. (1928). Är en
höglänt, i s. bergig skogssocken kring
vatten-delaren mellan Emmåns och Lagans system.
1,277 har åker, 6,830 har skogs- och hagmark.
Ingår i H., Skepperstads och Hjärtlanda
pastorat i Växjö stift. Västra härads kontrakt.
Humajün, turk., lycklig, »storherrlig»,
beteckning för allt, som tillhörde sultanen eller
utgick från honom. Om hatt-i-humajun se
Hatt-i-scherif. — Jfr Humäyün.
Humän (lat. humänus}, mänsklig, hovsam,
välvillig. — Humanisèra, mildra, göra
mänsklig(-are). — Humanitet, hovsamhet,
förstående och medkänsligt tänke- och
handlingssätt.
Humaniora, plur., humanistiska,
allmänbildande ämnen (vetenskaper), d. v. s. främst
språk, historia, filosofi, mera sällan även
innefattande juridik och teologi, i motsats till
matematik och naturvetenskaper.
Humanfsm (av lat. humänus, mänsklig),
dels beteckning för en filosofisk livsåskådning,
som (i motsats till rigorism el. asketism)
betonar det rent mänskligas rätt att göra sig
gällande i livet och samhället, dels också namn
på ett allmänt bildningsideal, som i växlande
former framträtt under olika perioder av den
medeltida och moderna historien. Till sin
princip är h. orienterad mot den klassiska antiken,
med vars strävan efter att utbilda en
helgjuten och harmonisk människotyp den i allo
sympatiserar. Redan under den äldre
medeltiden förekomma kulturperioder med avgjort
humanistisk inställning, t. ex. Karl den stores
tid (den karolingiska renässansen), men sitt
avgörande genombrott når h. under övergången
mellan medeltiden och nyare tiden, d. v. s.
under 1300- och 1400-talet, då intresset för den
antika kulturen tar ny fart, samtidigt med
att den typiskt medeltida bildningsformen
(skolastiken) går sin upplösning till mötes.
Som h:s viktigaste representanter under denna
tid pläga anses Petrarca och B o c c a
c-c i o. Andra betydelsefulla namn inom h. äro
P o g g i o Bracciolini (se P o gg i o) och
Vittorino da Feltre (ryktbar som
pedagog och kallad »omnis humanitatis
pa-ter»). Under 1500-talet urartade den
italienska h. till en tom lek med antika former.
Samtidigt hade dess grundsatser upptagits på
andra håll (i Tyskland, Frankrike, England,
Holland m. m.) och bragts till ny blomstring.
Av djupgående betydelse i vetenskapens
historia äro den germanska h:s stora namn R e u e
h-lin, Erasmus av Rotterdam m. fl.
I allm. var h. reformationsvänlig, även om
dess företrädare i många fall ogillade
reformatorernas schismatiska tendenser (så
Erasmus). — Under barockperioden tränges h.
tillbaka och förlorar i betydelse. Först mot
slutet av 1700-talet, då i samband med den nya
antikvarisk-filologiska forskningen intresset
för antiken på nytt börjar tilltaga, vinna dess
idéer ånyo beaktande. Denna åskådning, som
söker förena upplysningstidens
kosmopolitiska optimism med antikens mänsklighetsideal,
har sina främsta representanter i Lessing,
Goethe, Herder, Schiller o. a. På rörelsens
utformning hade också den ryktbare
konstforskaren Winckelmann stort inflytande. I
Sverige upptogos dess idéer framför allt av
Tegnér. Senare delen av 1800-talet, då den
naturvetenskapliga forskningen på sig
koncentrerade allt intresse, betecknar åter en
nedgångsperiod för h., men i våra dagar
beaktas ånyo många därifrån emanerande
tankar och åskådningar. — Litt.: J. Burckhardt,
»Die Kultur der Renaissancè in Italien» (1860;
många uppl.); C. Geiger, »Renaissance und
Humanismus in Italien und Deutschland»
(1882; flera uppl.); J. E. Sandys, »A history
of classical scholarship» (1903—08; bd 1 i 3:e
uppl. 1921); K. Burdach, »Vom Mittelalter zur
Reformation» (ny uppl. 1912 ff.) och
»Reformation, Renaissance, Humanismus» (1918; 2:a
uppl. 1926); V. Vedel, »Renaissancens
frem-brud» (1922) och »Höirenaissancen» (1923);
H. A. Korff, »Humanismus und Romantik»
(1924) ; C. H. Haskins, »The renaissance of
the 12th century» (1927). O. W-n.
Humani’stisk (se H u m a n i s m) kallas
bildning, studier, filosofisk fakultetssektion o. s.v.,
som ej äro naturvetenskapliga, d. v. s.
omfatta språk, filosofi, historia o. dyl.
Humanistiska förbundet, se Svenska
humanistiska förbundet.
Humanistiska vetenskapssamfundet i
Uppsala, K u n g 1., grundar sig på en
testamen-tarisk donation (50,000 kr.) 1877 av
åldermannen fil. hedersdr Jacob Westin (se d. o.) för ett
vetenskapligt samfund inom univ. med uppgift
att främja de filosofiska, filologiska och
historiska vetenskaperna samt bl. a. utge en
beskrivning över Uppland och Stockholms stad.
Samfundet konstituerade sig 1881, antog
stadgar samt började sin verksamhet 1889. Nya
stadgar ha av K. m:t stadfästs 1896 och
1929. Samfundet består av två avd., en
filosofisk-historisk och en filologisk, med högst
25 medl. i vardera. Dess verksamhet består i
sammanträden med vetenskapliga föredrag av
dess ledamöter samt utgivande av Skrifter
utgivna av K. Humanistiska
Vetenskapssamfundet i Uppsala (hittills 25 bd). Viktigare
andra publikationer äro »Uppland» (2 bd, 1905
—08), »Stockholms stads privilegiebref 1423
—1700» (1900—13), »Uppländska domböcker.
I. Vendels sockens dombok 1615—45» (1925).
Donationer ha även givits av J. M. Sundén
(30.000 kr.; 1927) samt Cl. och Hilda
Anner-stedt (100.000 kr.; 1928). Samfundets
samtliga tillgångar voro vid slutet av 1927
bokförda till 126.242 kr. K. B. W.
Humanistiska vetenskapssamfundet i Lund,
K u n g 1., stiftades vid Lunds univ:s
250-års-jubileum 29 sept. 1918 genom donationer,
sammanlagt 312.250 kr., och fick 7 juli 1921
kungl. stadfästelse på sina stadgar. Samfun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
