Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Humusämnen - Humör - Hu-nan - Hund el. Gruvhund - Hund, Daniel Hansson - Hundapor - Hundare - Hundbröd - Hunddagar - Hunddjur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
Humör—Hunddjur
128
massa, bestående av små korn el. klumpar
(klumpstriiktur). Varje korn består av
mineralpartiklar, bopkittade av h., el. stundom
(t. ex. odlade torvmarker) nästan uteslutande
av sådana. Mullen är åkerjordens speciella
humusform men förekommer även i många
skogs- och hagmarker, där den är den
nä-ringsrikaste och mest gynnsamma
humusformen. Man kan i mullen ej urskilja något av
förnans struktur. Mullen svarar mot en
relativt hög hastighet hos förmultn ingen. Den är
neutral el. svagt sur, resp, svagt alkalisk;
dess buminsyror finnas till stor del i form
av salter. Dessas basiska komponenter, ss.
kalk och kali, kunna frigöras under
förmult-ningens fortskridande. Mullens kvävehalt
omvandlas mycket lätt i ammonium- och
nitrat-ioner. Mullen ger marken en gynnsam
struktur och gör den lättbearbetad, varjämte
bortrinnande av överflödigt vatten befordras,
samtidigt som nödig fuktighet kvarhålles av
mullens kolloider. I åkerjorden är därför mullen
en gynnsam och nödvändig beståndsdel.
Genom kalkning söker man göra den neutral.
Starkt mullrika lerjordar ha mångenstädes
uppstått genom uppodling av sanka. med tunn
torv täckta marker. Pä torrare lokaler
plägar åkerjordens mullhalt vara lägre. Dess
reglering är av stor vikt för jordbruket.
2. Råhumus omfattar ett stort antal olika
former av olika beskaffenhet och värde. Den
är den härskande humusformen i den
kall-tempererade klimatzonens barrskogar. Dess
egenskaper ha utforskats särskilt av H.
Hesselman (se d. o.). Råhumus bildar
ovanpå mineraljorden en matta av varierande
tjocklek, vanl. mellan 1 och 15 cm. Förnans
struktur framträder delvis, men särskilt
närmast mineraljorden förhärska ofta mera
strukturlösa h. (humusämnesskiktet). Råbumusen
är starkt sur, d. v. s. dess buminsyror
förekomma i stor utsträckning i fri form. Från
råhumusskiktet transporteras lösta h. med
regnvattnet ned i mineraljorden, där de bidra
till dennas förvittring. Råhumusmarkerna
äro i allm. näringsfattigare än mullmarkerna
och ha en mindre gynnsam struktur. I
åtskilliga nordliga barrskogar liksom i vissa
ljunghedar ha förmultningsprocesserna i
råhuniu-sen nästan råkat i stillastående. Kvävet i
humusen är då mycket svårtillgängligt för
växterna. Skogen, om sådan finnes, växer
blott svagt, skogskulturer misslyckas. Det är
en viktig uppgift inom Sveriges skogsbruk
att förbättra dylik råhumus, vilket uppnås
genom vissa åtgärder: svedning av hyggen,
införande av lövträd, vilkas bladavfall verkar
förbättrande. De flesta råhumusmarker i
Mellan- och Sydsverige äro av gynnsam natur
och vålla inga svårigheter i skogsskötseln.
3. Torv. När växtavfall lagras på ställen,
där rikligt med vatten hindrar luftens
tillträde, bildas torv, som består av mer el. mindre
osönderdelade växtrester, blandade med h.,
samt vatten (se vidare Torv).
Litt.: P. E. Müller, »Studien über die
na-türlichen Humusformen» (1887); H.
Hesselman. flera arbeten om humus i skogsmarken
fran biologisk och biokemisk synpunkt i
Meddelanden från Statens Skogsförsöksanstalt
(1917—27); S. Odén, »Die Iluminsäuren»
(»Kol-loidehemische Beihefte», 11, 1919). O. T-m.
Humör (fr. humeur; jfr H u m o r), lynne,
sinnesstämning.
Hu-nan tøo-nan], provins i Kina, kring
floderna Siang-kiang. Tsf-kiang, Yüan-kiang och
Li-kiang; 205,400 kvkm. omkr. 28.443.000 inv.
(1923). Provinsen är bergig el. småkullig och
lutar sakta mot n. ö. och sjön Tung-ting, som
mottager vattnet från de fyra floderna.
Vidsträckta kolfält mellan Siang-kiang och ö.
gränsen samt mindre fält i v. delen av
provinsen. Jordbruket är en huvudnäring (ris, te,
bönor, sesam, ramie och andra fiberväxter,
bomull m. m.); förträffliga svin. Stor
mineralrikedom; spetsglansutvinningen intager en
framstående plats i världsproduktionen. vidare
brytas järn, kol, bly, zink, tenn, kvicksilver,
guld m. m. Inom industrien står gruvdriften
i främsta rummet. Huvudstad är Chang-sha.
— Svenska kyrkan upptog 1922 en
missions-station i Chang-sha och en i Yuen-kiang; 1923
öppnades den luterska högskolan i Taohualun.
Hund el. G r u v h u n d, liten vagn för
transport av malm i gruvor.
Hund, Daniel Hansson, till
Romel-berg. krönikeförfattare (d. sannolikt 1611).
Inträdde i tjänst hos hertig Karl, som vars
hovjunkare eller kammarjunkare han omtalas.
1602 befann han sig i »djup onåd» och satt
t. o. m. en tid fängslad. 1603 började han
skriva »Konung Erik XIV:s krönika på rim
eller uti en visa författad» (avslutad 1605; tr.
1847 i Sv. Fornskriftsällsk:s Sami., bd 8).
Trots många felaktigheter saknar denna
krönika icke historiskt värde. Fr. W.*
Hundapor, Cercopithévidae, en fam. av de
smalnäsiga aporna (se Markattor).
Hundare (mlat. cent ena) var namnet på
landets (landskapets) underavd. hos åtskilliga
germanstammar (hos svearna i deras
ursprungliga område, hos gutarna på Gotland,
angel-saxarna, alemannerna och frankerna).
Namnet, vars innebörd blivit högeligen omstridd,
torde urspr. ha betytt »skara», »hop» och
därefter blivit distriktsbeteckning för att
slutligen hos vissa germanska folk upptagas som
teknisk term för bestämda statliga underavd.
H. har sålunda såväl språkligt som reellt haft
samma utveckling som härad (se d. o.). Om
samtliga till h. och härad knutna problem se
S. Tunberg, »Studier rörande Skandinaviens
äldsta politiska indelning» (1911). (S. T-g.)
Hundbröd, se Hundkäx.
Hunddagar, tunga, slitsamma dagar. —
Hunddagarna, årets varmaste tid, ung.
= rötmånaden; namnet h. härrör från greker
och egypter, för vilka h. började, då
Hundstjärnan (Sirius) hade sin heliakiska uppgång.
Hunddjur, Ca’nidae, bilda en fam. av ordn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
