Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvitfeldtska stipendiefonden (Kungl. och Hvitfeldtska stipendieinrättningen) - Hvittis, Vitis - Hvittisbofjärd, Vittisbofjärd - Hyacint - Hyaderna - Hyaena, Hyaenidae - Hyakinthos - Hyalin - Hyalit - Hyalofan - Hyalospongia - Hüan-tsang - Hybbinette, Oscar Samuel - Hybernia - Hybla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
Hvittis—Hybla
190
Bohus län, biskopen i Göteborgs stift och
justitieborgmästaren i Göteborg samt två av
K. m:t förordnade pers. — Fondens
kapitalbehållning 31 dec. 1927 utgjorde 2.815.000 kr.,
därav fastigheter 368,700 kr. 1927 utgjorde
inkomsterna 163,300 kr., och s. å. utgingo i
läroverksstipendier 35,000 kr., i
universitets-och högskolestipendier 26,325 kr. och i
resestipendier 11,950 kr. Till en överskottsfond
hade avsatts 38,450 kr. A. Bm.
Hvittis, Vitis (fi. Hui’ttinen), kommun och
församling i Åbo o. Björneborgs län, Finland;
424 kvkm. 8.984 inv. (1928), finsktalande.
Hvittisbofjärd, Vittisbofjärd (fi.
A’hlai-nen), kommun och församling i Åbo och
Björneborgs län, Finland, vid Bottniska viken;
185 kvkm, 4,326 inv. (1928). Befolkningen,
fordom svensk, är nu helt förfinskad.
Blomställningar hos Hyacinthus orientalis.
Hyaci’nt. 1. (Bot.) Hyaci’nthus. Släkte bland
liljeväxterna, kännetecknat genom lök,
rosett-ställda, jämbreda blad och i skaftad klase
sittande blommor med trattlikt, djupt 6-flikigt
hylle. Omkr. 30 arter, de flesta i
Medelhavsländerna. För sina vackra, välluktande
blommor har den i Mindre Asien och Grekland
vildväxande H. orientalis odlats åtm. sedan
1500-talet och är nu känd i tusentals,
företrädesvis till blomfärg (röd, mörkblå, gul, vit
o. s. v.) och doft olika raser. Holland,
särskilt trakten kring Haarlem, är sedan länge
känt för omfattande hyacintodling; därifrån
fås de bästa lökarna. — I stor skala drivas
hyacintlökar under midvintern. De planteras
redan på hösten i krukor el. lådor, förvarade
på sval, ej för torr plats, och intagas för
drivning (mest i hyacintglas), så snart rötter
bildats. Vanl. gå de i blom efter 4—6 veckor.
På fritt land sättas lökarna på omkr. 12 cm
djup på hösten och skyddas genom täckning
mot vinterkölden. H. blomma i maj; sedan
kunna lökarna grävas upp för att sättas nästa
höst. Jfr Hyakinthos. G. M-e.
2. (Miner.) Genomskinlig, gulröd
(hyacint-röd) varietet av mineralet zirkon (se d. o.).
Ädelsten. Jfr Granat. N. Zn.
Hyäderna. 1. (Grek. Hy a’des-, grek, myt.)
Regngivande nymfer, döttrar till Atlas och
systrar till Plejaderna. De begingo självmord
av sorg över sin broder Hyas’ död och
förvandlades till stjärnor. A. M. A.*
2. (Astron.) En redan i antiken bemärkt
grupp av sex för blotta ögat synliga stjärnor
i Oxens stjärnbild, till vilken även Aldebaran
(se d. o.) hör. Det har visat sig, att fem av
dessa stjärnor jämte ett flertal andra
ljus-svagare i samma trakt äga en parallell
rörelse i rymden och bilda kärnan i en
utbredd, öppen stjärnhop, belägen på 130 ljusårs
avstånd. K. Lmk.
Hyäè’na, Hyae’nidae, zool., se Hyenor.
Hyaki’nthos (grek. Hya’kinthos, lat.
Hya-ci’nthus), grek, myt., skön spartansk yngling,
älskad av Apollon, som av våda dödade
honom under diskuskastning. Ur hans blod lät
Apollon en hyacint uppspira, på vars
blomblad man trodde sig läsa klagoropet Ai, Ai.
H. är en förgrekisk naturgudomlighet, som
undanträngts av Apollon, vilken bemäktigat
sig hans i den lakoniska staden Amyklai firade
fest, hyakinthierna. A. M. A.*
Hyalln (av grek, hy’alos, glas), glasig (inom
deskriptiva vetenskaper).
Hyallt (av grek, hy’alos, glas), se Opal.
Hyalofän, se Fältspat.
Hyalospo’ngia, glassvampar, se
Svampdjur.
Hüan-tsang [^yan-J, kinesisk buddistisk
pilgrim, företog 629 e. Kr. en vallfärd över
Centralasien till Iran och Indien och återkom 645
till Kina med en mängd handskrifter och
reliker. Flitig översättare av de heliga
skrifterna, är H. en förgrundsfigur i den
östasiatiska buddismen. Hans memoarer från resan
(fr. övers, av S. Julien 1857—59, eng. övers,
av Th. Watters 1904—05) äro av
utomordentlig vikt för såväl Centralasiens som Indiens
äldre geografi och historia. B. Kgn.
Hybbinette [-ne’t], Oscar Samuel,
kirurg (f. 1876 31/i). Blev med. dr 1904 och
verkade efter utbildning
på
Serafimerlasaret-tet (underkirurg 1907)
och ett flertal
utländska studieresor som
privatkirurg i
Stockholm 1908—22. Från
1922 är han överläkare
vid Sabbatsbergs sjuk
hus’ kir. avd. H. är
en synnerligen
framstående kirurg ch
tillika en uppburen
sångare (tenor). T. R.
Hybe’rnia, zool., se Lindmätare.
Hy’bla, forntida namn på städer på Sicilien.
— 1. H. m a’j o r (nu Paternö), stad på s.
sluttningen av Etna, säte för gudinnan
Hy-blaias kult. — 2. H. M e’g a r a (nu Melilli),
stad n. om Syrakusa, på ö. kusten av Sicilien,
anlagd av dorer från Megara (729 f. Kr.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
