Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hydrografiska byrån - Hydrografiska kartor - Hydrografiska kommissionen - Hydrografiska konferenser - Hydrografiska stationer - Hydrografisk-biologiska kommissionen - Hydroidea - Hydrokinon, Dioxibensol - Hydrokor - Hydrolas - Hydrologi - Hydrolys - Hydromekanik - Hydrometeorer - Hydrometri - Hydronefros - Hydronfärgämnen - Hydropati - Hydrophilidae - Hydrophinae, Hydrophis - Hydroplan - Hydrops - Hydrosfär - Hydrosol - Hydrostatik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
201
Hydrografiska byrån—Hydrostatik
202
Hydrografiska byrån, se Statens
meteo-rologisk-hydrograf iska anstalt.
Hydrografiska kartor kallades på 1600—
1800-talet sjömätnings- och sjökartor.
Hydrografiska kommissionen, se Svenska
hydrogra fisk-biologiska
kommissionen.
Hydrografiska konferenser, se
Oceano-g r a f i.
Hydrografiska stationer, se Hydrometri.
Hydrografisk-biologiska kommissionen, se
Svenska
hydrografisk-biologiska kommissionen.
Hydroidea, se Nässeldjur.
Hydrokinön, Dioxibensol, C6H4(OH)2,
färglösa kristaller; framställes genom
oxidation av anilin och nyttjas i
fotografitekniken (jfr Framkallningsvätskor). I. B.
Hydrokör, se Spridningsanordning.
Hydroläs, kem., se Enzym.
Hydrologl, se Hydrogeologi.
Hydrolys, ett kemiskt ämnes
sönderfallande under upptagning av vatten. Man
kan säga, att ett salts h. är omvändningen
till dess neutralisering. H. förorsakas
därigenom, att vattnet självt är något
disso-cierat i väte- och hydroxylioner och således
verkar som en svag syra, resp, svag bas.
I den oorganiska kemien uppträder h.
vanligast hos salter och förlöper momentant, så
snart saltet lösts i vatten. Som ett ex. kan
natriumkarbonat nämnas, som något
hydro-lyseras i natriumhydroxid och kolsyra.
Eftersom natriumhydroxid är en stark bas men
kolsyra en svag syra, kommer en vattenlösning
av natriumkarbonat att reagera alkaliskt. —
Till skillnad från de oorganiska salterna
hydrolyseras organiska föreningar, ss. estrar,
polysackarider, äggviteämnen, aminer m. fl.,
mycket långsamt och med bestämbar
hastighet. Ofta uppkommer ett mätbart
jämviktsläge. Hydrolyshastigheten kan ökas genom
tillsats av katalysatorer (se Enzym och
Katalys). I. B.
Hydromekanlk, sammanfattande benämning
för hydrodynamik och hydrostatik (se dessa
ord).
Hydrometeörer (av grek. hy’dor, vatten, och
mete’oros, i luften befintlig) kallas fast eller
flytande atmosfäriskt vattens
uppenbarelseformer på eller nära jordytan eller andra
fasta föremål; understundom räknas även
moln till h. Genom direkt kondensation
(sub-limation) av vattenånga på fasta föremål
bildas fuktbeslag (i fast form: frostbeslag),
dagg (rimfrost), dimväta eller dimdagg
(dim-frost); direkt i atmosfären dimma (isdimma)
eller regn vid klar himmel (isnålar); indirekt
ur moln regn (snö, trindsnö, hagel, iskorn,
glattis). G 1 a 11 i s (internationellt
meteorologiskt tecken c\s) uppstår, när underkylt
regn träffar fasta föremål eller ej för varmt
regn kroppar av tillräckligt låg temp. Den
bildar ett tätt, genomskinligt lager. Även
det underkylda regnet kallas glattis. Jfr
vidare Dagg, Dimma, Nederbörd och
Rimfrost. B. R.
Hydrometri, sammanfattande benämning för
färskvattenshydrografiens mätningsmetoder i
terrängen. Den allmännaste hydrometriska
mätningsoperationen, bestämmandet av
vattenståndet i sjöar och floder, äger rum på
de hydrografiska stationerna
genom vattenhöjdens avläsning på fasta,
graderade skalor (p e g 1 a r) eller genom
själv-registrerande instrument, där vattenståndets
växlingar uttryckas såsom en kontinuerlig
kurva. Numera uppmätes den framrinnande
vattenmängden i en flod med
hydrometriska flygeln, ett instrument, bestående
av en propeller el. ett skovelhjul, vars
kring-vridningshastighet förut genom provkörning
i stillastående vatten blivit bestämd i
förhållande till strömhastigheten. För exakt
beräkning av vattenmängden måste vattnets
hastighet uppmätas på ett stort antal punkter
mellan ytan och bottnen i flodsektionens olika
delar, och efter de så insamlade siffrorna
beräknas därefter vattenmängden grafiskt. Till
h. räknas ibland även de limnimetriska
arbetena i sjöar (se L i m n i m e t r i). J. E.
Hydronefros [-ä’s], med., se
Njursjukdomar.
Hydrönfärgämnen, kem., se T j ä r f ä r g e r.
Hydropatl (av grek. hy’dor, vatten, och
pa’thos, lidande), vattenläkekonst. —
Hyd-r o p ä t, utövare av h., vattenläkare.
Hydrophilldae, zool., se Vattenbaggar.
Hydro’phinae, Hy’drophis, zool., se H a v
s-ormar.
Hydroplän. 1. H. el. G 1 i d b å t, motorbåt,
konstruerad för att genom ett minimum av
vattenmotstånd nå stor hastighet. Detta vinnes
genom att h. i fart lyfter sig upp ur vattnet
på grund av konstruktionen. Som hjälpmedel
för lyftningen anbringas stundom skeva plan
vid båtens sidor. H. framdrives med
vatten-eller luftpropeller; hastigheten är betydande,
ända till 100 km i timmen. — 2. Förk. av
hydroaeroplan (se d. o. och Flygplan).
Hy’drops, grek., vattusot (se d. o.).
Hydrosfär, den samlade massa av vatten,
vilken som världshav omger den fasta
jordkroppen. Jfr Atmosfär och Litosfär. K. A. G.
Hydrosol [-äT], kem., se K o 11 o i d e r.
Hydrostatik (av grek. hy’dor, vatten, och
statiko’s, stannande, hämmande), läran om
vätskors jämvikt, en avd. av hydromekaniken.
För att en vätskas yta skall vara i jämvikt
fordras, att resultanten av de på en partikel
i vätskeytan verkande krafterna skall vara
riktad normalt mot ytan. Härav följer, att
vätskans tryck överallt är riktat normalt mot
en gränsyta samt vidare att den fria ytan av
en vätskemassa, som är i vila under inverkan
av enbart tyngdkraften, blir horisontell.
Verkar ett yttre tryck på en vätskeyta,
fortplantas detta oförändrat till alla delar av
vätskan, så att varje lika stor del av
kärlväggen påverkas av en lika stor tryckkraft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
