Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hydrostatik - Hydrostatiska paradoxen - Hydrostatiska vågen - Hydrosulfit - Hydroteknik - Hydroterapi - Hydrotermal - Hydrothorax - Hydrotropism - Hydroxid - Hydroxyl - Hydroxylamin - Hydrozoa - Hydrurer - Hydrus - Hyenhund, Stäpphund, Jakthyena - Hyenor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
Hydrostatlska paradoxen—Hyenor
204
(Pascals princip). Jfr även
Hydraulisk press. — Det viktigaste fallet av en
vätskas jämvikt är det, då den påverkas blott
av sin tyngd; trycket är härvid proportionellt
mot djupet under den fria vätskeytan och
således lika i alla punkter av samma
horisontalplan. Totala trycket på den vågräta
botten
Hydrostatiska paradoxen: 1—4. Kärl, fyllda med vatten till samma
höjd och olika volym. Bottenytan är lika stor i alla och trycket
på bottenytan därför lika. 5. Ett fyllt vinfat med ett fint, lodrätt
rör, infört genom ett hål, i vilket det noga passar. Om vätska
på-fylles i röret, spränges fatet redan av en obetydlig vätskemängd.
ytan av ett kärl är lika med vikten av en
vätskepelare, som har bottnen till grundyta och
lodräta avståndet från bottenplanet till den
fria vätskeytan till höjd, detta oberoende både
av kärlväggarnas form och av
vätskemäng-den (hydrostatiska paradoxen). På
en plan, oböjlig gränsyta av vilken lutning
som helst blir hela verkan av det i skilda
punkter olika trycket densamma som av en
enda mot ytan vinkelrät kraft, anbragt i en
punkt av ytan, benämnd tryckcentrum.
I likhet härmed åstadkommer det
hydrostatiska trycket på en i vätskan helt eller delvis
nedsänkt fast kropp en resulterande lyftkraft,
riktad vertikalt uppåt, vilken kan tänkas
anbragt i den punkt av kroppen, som
sammanfaller med deplacementets (se d. o.)
tyngdpunkt och till storleken är lika med
vikten av denna vätskemassa (a r k i m
e-diska principen). En i en vätska
flytande fast kropp är tydligen i jämvikt, när
kroppens tyngdpunkt befinner sig på samma
lodlinje som lyftkraftens anbringningspunkt,
men denna jämvikt kan vara omöjlig att
realisera, ty kroppen bibehåller endast stabilt
jämviktsläge. Stabil är jämvikten alltid, när
kroppens tyngdpunkt ligger under
deplacementets, ofta även när kroppens tyngdpunkt
ligger högst. Jfr Metacentrum. (J. T.)
Hydrostatiska paradoxen, se Hydrostatik.
Hydrostatiska vågen, en våg för
bestämning av spec. v. genom tillämpning av
arki-mediska principen (se d. o.). Väges en kropp,
upphängd vid ena vågskålen medelst en fin
tråd, först i luften och sedan nedsänkt i
vatten, erhålles kroppens spec. v. som kvoten
mellan vikten i luft och viktminskningen
vid nedsänkning i vatten. Väger man sedan
samma kropp i någon annan vätska, kan
dennas spec. v. beräknas. G. I.*
Hydrosulflt, salt av hydrosvavelsyrligheten,
H2S2O4. H. äro mycket starka
reduktionsmedel. Natriumhydrosulfit brukas till reduktion
av indigo vid färgning (se d. o., sp. 152). I. B.
Hydroteknlk, läran om vattenbyggnader.
Hydroterapl (av grek. hy’dor, vatten, och
therapei’a, vård), vattenbehandling, metodiskt
bruk av vatten som läkemedel. Se
Bad, Kall vattenkur,
Kneipp-kuranstalter och Priessnitz.
Hydrotermäl kallas en
mineralbildning m. m., som uppkommit ur
el. genom inverkan av varma
vattenlösningar. N. Zn.
Hydrothörax, vätskeansamling i
lungsäckarna, vanl. vid hjärt- eller
njursjukdomar i sammanhang med
ailmän vattusot och utan
inflammation till skillnad från
lungsäcks-inflammation. Se Vattusot.
HydrotropTsm, se Retning
s-fysiologi.
Hydroxld, kemisk förening, som i
vattenlösning avspjälkar
hydroxyl-ioner och därför reagerar basiskt
(se B a s e r), t. ex. natriumhydroxid, Na OH,
kalciumhydroxid, Ca (OH)2. H. uppkommer
bl. a genom inverkan av vatten på metaller
eller metalloxider, t. ex. genom släckning av
kalk, Ca O + H2O = Ca (OH)2, eller i vissa
fall genom behandling av ett salt med en
lämplig annan hydroxid. I. B.
Hydroxyl, den envärda radikalen OH, som
i baser (se d. o.) uppträder som hydroxylion.
Hydroxyl ingår även i en del organiska
föreningar, t. ex. alkoholer, där den ersätter
väte. Ämnen, som kunna tänkas uppkomma
ur andra genom utbyte av väte mot hydroxyl,
kallas hydroxyl derivat.
Hydroxylamln, H2N.0H, en kvävehaltig bas,
som vanl. bildas genom elektrolytisk
reduktion av salpetersyra och är ett starkt
reduktionsmedel. H. bildar med aldehyder och
ketoner (se dessa ord) karakteristiska derivat,
s. k. o x i m e r. I. B.
Hydrozöa, zool., se Polypmaneter.
Hydrürer, kem., se Hydrider.
Hy’drus, astron., se Lilla vattenormen.
Hyenhund, Lycaon pictus.
Hyenhund, Stäpphund, Jakthyena,
Lyca’on pi’ctus, ett hunddjur från
stäppländerna s. om Sahara. H. har en längd av m,
varav omkr. 4 dm komma på svansen, och en
boghöjd av 3/4 m. Kroppen är smärt, kraftig
och brokig i svart, vitt och gult. H. är djärv,
skarpsprungen och uthållig; jagar ensam eller
i flock antiloper o. a. däggdjur. T. P.
Hyenor, nyaè’nidae, en fam. av ordn.
rovdjur. De äro klumpigt byggda djur med satt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
